Jag står och stampar. Emellanåt i takt, men för det mesta helt i otakt. Ena foten stampar i högt arbetstempo, och foten vill bara springa iväg, kliva stegen upp för karriärsstegen så fort den bara kan. Den andra foten står i Västerås. Stampar lite lugnt och försöker hålla emot den andra fotens dragkraft. Den kliver över leksakerna, plockar upp smutstvätt med tårna och försöker ignorera att dess undersida blir svart av allt smuts som inte hunnit dammsugas upp.
Mitt emellan står jag och förstår ingenting. Hur kunde det här hända? Varför kan jag inte gå åt båda håll? Både springa mot jobbet jag vill ägna mig helhjärtat åt, och sen vila mellan arbetspassen mitt bland alla barn. Jag vet inte varför det inte går. Jag vill inte välja. Jag vill ha både och. Går inte det?
