Författare: Hela familjen

I dag är det Alla helgons dag. I Sverige firas Alla helgons dag den första lördagen i november, och det infördes här 1953. Då brinner ljusen för våra döda anhörigas minne. Det amerikanska Halloween, kommer från All Hallows Eve, firas alltid den 31 oktober. I England firar man Halloween sista helgen i oktober.

I Sverige vill man gärna hålla isär begreppen Alla helgons dag och Halloween. Alla helgons dag firas för att hedra de dödas minne, medan Halloween har sin historia i att man trodde att själarna från alla som dött under året kom tillbaka den 1 november. Rädda för att själarna skulle ta ens kropp i besättning så klädde man ut sig natten till den 1 november (dvs den 31 oktober) för att se så otäck ut som möjligt för att själarna skulle välja andras kroppar att ta i besättning istället. Lite olika sätt att se på döden och livet efter den med andra ord…

Vi gillar i alla fall Halloween. Fester, utklädning och lysande pumpor, det är nåt som lyser upp den annars trista hösten. Sen är vi inget vidare rädda för att nån själ ska komma och ta våra kroppar i besättning, utklädda eller ej. Men oavsett om själarna kommer eller inte, så sitter i alla fall Moltas säker i år, för har ni nånsin sett ett mer skrämmande spöke? 😉

på 24-årsdagen! Kram och grattis från oss,

och tack för tårtan 🙂

16 juni

Åh vad trötta vi var när klockan ringde klockan sex. Suck, varför kan man aldrig gå och lägga sig i ordentlig tid??

Vi gjorde oss iordning lite snabbt och skyndade ner till pendeln. Sedan blev det en snabb frukost på Mc Donalds innan det var dags att kliva på X2000 till Sundsvall. Om bara tre timmar skulle vi få träffa vår gosunge. Åh vad vi längtade!!!

Tågresan kändes lång så lång. Inte kunde nån av oss sova heller trots att båda skulle ha behövt sova hela resan för att ens ha sovit en hel natts sömn. Hur i hela fridens namn kan tre timmar kännas så länge?

När vi äntligen äntligen var framme så packade vi oss ur tåget, och långt borta på perrongen skymtade vi Moltas i vagnen med mormor och morfar gåendes bredvid. Vi såg också Moltas obeskrivliga min (oj vad man ångrar ibland att man inte filmar oftare). När han fick syn på oss tittade han på oss med uppspärrade ögon, pekade och bara gapade allt han kunde i leendeform i vad som kändes i flera minuter… när han till slut stände munnen började han skratta och skratta och skratta. Sen slängde han sig om våra halsar, och kramades än med mamma, än med pappa. Och skrattade hela tiden. Och pussades och kramades. Det var inte lätt att hålla tillbaka glädjetårarna. Åh vad glada vi är som just vi fått världens goaste unge!!

Det kändes lite konstigt att se Moltas igen. Han hade liksom blivit så stor. Han kändes lång och mycket vuxnare. Mycket hade säkert att göra med att han pratade mycket mer än vad han gjorde när vi åkte. Han säger ”omma” när han vill komma upp ur stolen/vagnen och ”me” när han vill ha mer av något (mat, dricka, glass osv), bland annat. Men språkutvecklingen har vi hört redan på telefon, för han har kommit till telefonen och sagt ett klart ”hej”, och avslutat med ett tydligt ”hej då”. Hej då har han ju sagt länge, och hej också, men inte så tydligt att man förstått att han vet när det ska sägas och så.

Vi satte oss i baksätet hela familjen, och mormor och morfar satt fram och styrde kosan mot Västanå och Ånge. Moltas satt och fortsatte pussas och kramas med oss i baksätet, ända tills han somnade när vi hade ungefär en kvart kvar.

Efter alla pussar och kramar så var det dags att vara lite gnällig och klängig sedan, för att vi skulle få oss ett litet straff för att vi varit borta så länge. Men kanske också pga att han inte sovit nåt nästan.

Efter middagen så solade vi lite, då passade Molle på att sova en stund som tur var. När vi låg i solen nämnde Tård att det vore gott med en Strawberry Daiquiri (vet inte hur det stavas, sorry), och vips hade han en i handen. Samma service som vi haft på resan. Vem hade trott att Västanå och Karibien skulle ha samma drinkutbud??

På kvällen åkte vi och Moltas in till Ånge för att köpa pizzor till familjen, och åkte hem och åt pizza. Då var Moltas glad igen och åt pizza så vi trodde att han skulle spricka. Det blev en ganska tidig sänggång sedan, vi var som vrak och nu hade vi ju vår son hos oss igen, och vi kom ihåg så pass från tiden innan semestern så att vi var medvetna om att det inte skulle bli någon sovmorgon imorgon.

önskar vi alla!

Och en jättehärlig sommar…

Den har ju kommit nu, jippie!

Efter att nästan halva baracktiden är gången är det dags för en ny barackrapport.

Hela familjen tycker att baracklivet går över förväntningarna. Lite oväntat är kanske att Ullis har mindre lägenhetshemlängtan än Tård. Tård saknar sin musik, inspelningsmöjligheter, sitt städade skrivbord, balkongen och ett riktigt kök (den längtan visar vem det är som stått för mestadelen av matlagningen i det trånga barackköket, men det behöver vi inte låtsas om). Ullis tycker mest att det är mysigt med lite picknickliv, att slippa disk (papptallrikar ni vet), högarna med papper som måste sorteras, sitt stökiga skrivbord och trapporna upp till lägenheten (de är det ingen i familjen som saknar). Sen sover hon godare i baracksängen än i lägenhetssängen med. Moltas gjorde idag ett försök att ”gå hem” för första gången och gick fram till trappuppgången. Men han ångrade sig snabbt när han fick syn på pappa vinkandes genom barackfönstret. Moltas sover bra i sin baracksäng med. Dock lite ovan vid att inte ha kanter på sängen och har, trots att mamma och pappa bullat upp med kuddar, ramlat ur sängen två nätter i rad (dock utan skador som tur är).

Lite vemodigt känns det faktiskt att vi ska flytta ifrån den här baracken om inte så länge. Det har ju liksom blivit vårt nya hem nu. Men att få ett fräscht badrum med riktig dusch (ingen ihopfällbar variant), ett nykaklat kök (hoppas hoppas) och kvällssolsbalkongen tillbaka börjar till trots kännas allt mer lockande…

Jaha. Då var det dags för Eurovision Song Contest igen. Antagligen en av dem man kommer att komma ihåg, för att man såg den i en barack på en 14″ tv…

För en 14″ tv är det som finns i barackens vardagsrum. Och för er som inte varit och hälsat på ännu så kommer här en liten preview på var vi kommer att tillbringa Melodifestivalkvällen 2005 🙂

Trevlig kväll!

Jaha ja. Några dagar boendes i baracken och vi börjar känna oss hemma. Tankarna vandrar och undrar hur det ser ut uppe hos oss nu. Har de rivit kaklet i köket eller inte? Visst längtar man lite efter balkongen nu när det är soliga dagar. Men å andra sidan tycker vi att det är ganska så bekvämt att bo på markplan. Glömmer man nåt när man kommit till bilen tar det bara ett par sekunder att gå in och hämta det igen…

Vi har inte haft så väldans mycket besök i baracken sen vi flyttade in. Första dan kom Tårdies mormor med väninna och hälsade på, men sen har det varit ganska tomt på gäster.

För att locka till besök tänkte jag lägga upp lite fina bilder på vår bostad här eftersom. Första bilden var på utsidan. Dagens bild blir på vårt fina kök.

Kram och välkommen!

Jaha. Så var dagen kommen när vi skulle bo i de blå barackerna. Som de flesta av er vet har vi gått och väntat och väntat på att de snälla gubbarna som bygger nya badrum och sätter in nya stammar i lägenheterna i vår förening ska komma till oss och hälsa på med. Och idag kl 7 så var det dags, så om 4 veckor har vi ett fräscht sprillans nytt badrum och har förhoppningsvis blivit av med vårt tegelimiterade kakel i köket.

Men resan dit har varit o så lång… När vi flyttade in i lägenheten för 4 år sedan var det tal om att stambyten skulle göras inom kort. Inom kort visade sig vara 2 år. Då satte man igång med stambytena. Vårt hus kom sist i ordningen. Så snart 2 år efter stambytenas början är det äntligen vår tur. ”Inom kort” innebar 4 år för oss. Och hade vi vetat det hade vi nog haft ett betydligt fräschare badrum för byggubbarna att riva idag.

Helgen som var ägnade vi helt och fullt till att riva ut allt ur badrum och kök. Det skulle vara helt tomt på grejor, och oj vad vi har packat. Köket kändes som en omöjlighet att få ner i kartonger, men vid tvåtiden i natt hade vi äntligen fått ur allt ur kök och badrum, och (förhoppningsvis) fått med oss alla grejor ner till vårt nya boende. För vi får nämligen inte tillträde till lägenheten under de 4 veckor de behöver för att fixa den…

Förutom att tänka på att få med sig alla grejor man antagligen kommer att behöva använda under 4 veckor så har ju vi bokat en liten resa med som vi ska åka på under barack-tiden. Det ställde ju till det lite med, när man så långt innan ska packa resväskan för sol och bad. Men det var å andra sidan ett ganska angenämt problem 😉

Ja. En blå barack med kök, toa, hall, vardagsrum och sovrum kommer alltså att vara vårt hem i några veckor framöver. Ganska hemtrevligt faktiskt. Moltas var överlycklig över att hitta sina leksaker där och kände sig genast hemmastadd. Han sov t o m snällt i egen säng i vardagsrummet hela natten.

Kom gärna och hälsa på och se vad ni tycker om vårt nya boende. Vi lovar att bjuda på fika och en rapport på twum.com om besöket sedan!

Vi vill säga VÄLKOMMEN till Linda och Tobbes lilla Ellen som föddes igår kväll kl 22.31 på KSS (Skövde). 3935 gram tung och 53 cm lång. Vi kommer snart och hälsar på och säger välkommen personligen också och gosar lite med och snosar lite på dig 🙂

Ett stort grattis till de stolta föräldrarna med såklart!

Kram till er tre från oss tre!

…ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år…

Idag är det dags för lillasyster nr 2 (eller 1, hur man nu vill) att bli gratulerad på twum.com.

Grattis på 22-årsdagen Betty Boop. Och massor med pussar och kramar från oss!