Namnbytesdags?

Många kommer nån gång i livet till en punkt där det är dags att byta efternamn. Jag har själv gjort det vid ett flertal tillfällen av olika anledningar. Jag föddes som Öst, hette sedan Hamberg ett tag, Eriksson efter det (i många många år) och till slut, 1994, tog jag MITT namn, Martinsdotter. Det som känns som jag. På riktigt.

Och 10 år senare var det dags igen. Jag skulle gifta mig. Ett av de vanligaste efternamnsbytes-tillfällena. Stod i valet och kvalet hur jag skulle göra. Det enda jag visste var att mitt älskade Martinsdotter skulle behållas, på ett eller annat sätt. Men samtidigt ville jag ju ta del av min nya familjs namn också. Min man och min son heter ju faktiskt Wennerborg. Det fick bli en kompromiss. Jag valde att ta Wennerborg som mellannamn. Det fick bli Ulrica Wennerborg Martinsdotter. Med Wennerborg aldrig synligt, utan lika osynligt som mitt andranamn Linda. Men det visade sig ganska snart att det bara på pappret heter mellannamn. För av samtliga myndigheter och i alla register som finns betraktas Wennerborg som en del av mitt efternamn. Det slutade med andra ord att jag fick ett ohanterligt lång efternamn, Wennerborg Martinsdotter. Inte ett namn som får plats i förtryckta blanketter med begränsat antal bokstavsrutor direkt. Men ändå värt det. För hur fånigt det än kan tyckas så känner jag mig närmare min man och min son när vi delar efternamn. Och när vi är ute på resa känns det ofattbart bra att vara Mrs Wennerborg. Trots att jag inte ens har med så mycket som ett W i min signatur. Men det kanske kommer…

Vad finns det då för andra anledningar till att byta efternamn (mer än äktenskap)? Det kan t ex vara att man heter ett ofantligt vanligt efternamn. I kombination med ett oerhört vanligt förnamn (Ulrika Eriksson). Och man kanske känner sig mer speciell än så. Eller kanske vill man hedra någon genom att byta efternamn. Kanske sin pappa som jag, eller sin mamma som många gör genom att ta mammans flicknamn. Eller så kanske man byter efternamn för att man har ett utländskt efternamn som ställer till det när man vill ha jobb (sorgligt men sant).

Trots att bytet av namn är självvalt så går det inte att komma ifrån att det är en ganska stor grej. Man måste byta körkort och pass, och när man ska skicka betyg till jobb- och utbildningsansökningar så behöver man skicka med ett personbevis som bevisar namnbytet, eftersom man kanske inte heter samma sak på betyget som i ansökan.

Och förutom alla praktiska förändringar så har man ju ofta hetat samma namn länge. Och att helt plötsligt heta något annat kan säkert vara knepigt. Själv har man väl funderat på det länge, och kanske som jag övat in min nya namnunderskrift i åratal innan man äntligen tar tag i det på riktigt och byter namn. Men för ens omgivning kan det vara knepigare. Länge kommer Fredrik Björnstigen att vara Fredrik Carlsson för mig. Och Martin Gren vara Johansson. Och Millan kommer nog alltid att heta Berglund i min hjärna. Trots att hon numer heter Bengtsson som sin familj. På samma sätt som att alla som kände mig som Ulrika Eriksson alltid kommer att se mig som just en Eriksson.

Sen så har ju jag inte nöjt mig med att bara byta efternamn ett antal gånger. Jag har dessutom bytt ut en bokstav i mitt förnamn. Föddes som en Ulrika men är sedan ett antal år tillbaka en Ulrica. Men det är en helt annan historia…

Ps. På Statistiska centralbyrån kan man göra sökningar på hur många som heter av ett visst för- eller efternamn. Där kan man t ex utläsa att det finns 129 st Moltas, 10 st Tård, 2017 st Ulrica, 21 st Martinsdotter och 5 st Wennerborg (då är jag inte medräknad ännu, så tänk på att statistik ljuger). Gå in och se själv hur många av er som finns 🙂 http://www.scb.se/templates/Standard____31245.asp

Picknick i Tanto och street

Idag var det finare väder ute när jag vaknade vid halv sju (he, he, jag sa ju att jag skulle vakna tidigt för att mamma och pappa skulle lära sig att inte vara uppe så sent).

Pappa och jag gick upp och kollade på Simpsons, men sen gick jag och kröp ner med mamma en stund igen och låg och pratade med henne och grejade med hennes hår medan pappa duschade och grejade. Sen senare vaknade Tedde och Jenny också och vi åt frukost och gjorde oss iordning för picknick och marknad. Men först var Tedde och pappa nere och sågade till plankan till AC:n.

Som vanligt lyckades mamma och pappa inte komma iväg förrän det precis var sovdags för mig, så jag somnade så fort vi åkte ut från parkeringen. Sen ville jag inte fortsätta sova när vi kom in till stan utan var vaken när vi gick och köpte picknick (sallad) och picknickade i Tantolunden. Först var jag fortfarande ganska trött och satt snällt i vagnen, men sen fick jag lite spring i benen och ville busa lite. Då fick jag springa omkring bäst jag ville i parken, det var jättekul. Jag tog med vagnen emellanåt också, men det var ganska jobbigt att skjuta den framför sig, för det var så ojämnt i marken.

Efter picknicken var det dags att gå på Street-marknaden. Det var ganska lite nu, vi har varit där förut och då har det varit mycket större och bättre. Men det var ändå lite mysigt. Men jag började bli hiskeligt trött men ville ändå inte sova. Helst hade jag velat springa omkring själv på marknaden, men det fick jag inte för mamma och pappa (jag förstår inte varför??!).

När vi gått på inomhusdelen av marknaden en stund så började det fullkomligt ösa ner regn ute, så vi blev tvungna att vänta ett tag till inne innan vi kunde gå ut. Det hade lugnat sig lite när vi begav oss upp mot Hornstull för att ta ut pengar för att kunna shoppa lite på marknaden med och inte bara gå och sukta. Vi köpte en skiva bland annat med en tjej som sjöng där, hon hette Jen och var jätteduktig.

Precis när vi var färdiga med marknadsstroset så somnade jag, och mamma och pappa begav sig hemåt och Tedde och Jenny åkte hem till Göteborg. Typiskt att jag missade att säga hej då till dem bara för att jag sov.

Mamma och pappa var snälla att åka omkring lite extra länge med mig bara för att jag skulle få sova orört, så mamma var inne och kollade på ett hus som var till salu (pappa satt kvar i bilen med mig) och sen letade de efter ett annat hus som var till salu med, men vars gatuadress inte fanns med i kartboken. De hittade dit till slut, men det tog ganska lång tid. Fast det märkte ju inte jag eftersom jag sov.

När vi kom hem la mamma mig i sängen för att jag skulle få sova vidare lite till. Sen vilade mamma och pappa med, och kollade på film. Gissa om de blev förvånade när jag sov i hela fyra timmar!! Jag sov till klockan nästan var sju, så sen var jag inte så sugen på att gå och sova tidigt. Så vi gick till lekparken istället hela familjen när jag vaknat och busade lite. Sen gick vi och köpte festis och sen fick jag bada och sova. Och det gick rätt bra att somna faktiskt även fast jag sovit så länge på dan. Tur det tyckte mamma och pappa!


Vägen hem – en pjäs om Stöde

050618

På slingriga vägar tar man sig till spelplatsen (Sågvikens bygdegård) där pjäsen ”Vägen hem” har premiär den här småsoliga kvällen. Stöde må kännas att ligga vid världens ände, men oj vad fint det är här. Solens strålar studsar i Stödesjöns vatten, och den mörkgröna skogen som omger Stöde och dess sjö är uppblandad med ljusgröna nyutslagna grankvistar. Efter hela vägen sitter små skyltar med pilar för hur man ska åka för att komma till teaterplatsen, som är uppbyggd just för den här pjäsen. Och när man väl är framme har man fått precis den rätta Stöde-stämningen för att ta del av två timmar Stöde-historia. För pjäsen handlar såklart om Stöde, och man får följa familjerna, kyrkan och spriten. Och kanske framför allt nykterhetsrörelsens intrång i byn.

Skådeplatsen ligger nere vid vattnet, och i slänten ner mot vattnet står bänkarna där publiken ska sitta. Det är trångt och ont om plats, men det blir vi alltmer tacksamma för alltefter kvällen går, eftersom det blir kyligt när solen blir mindre varm, och vad värmer bättre än närheten av andra.

I stort sett hela ensemblen är med i första scenen. En klassisk början av en berättelse, för att senare kunna gå in på djupet i varje enskild roll. Klassisk är även den person som kommer in lite då och då under pjäsen och säger något oväntat och lockar alla till skratt. En mycket tacksam roll, både för rollinnehavaren och för publiken, som inte kan hålla sig för skratt trots att kylan tillsammans med myggorna biter friskt.

Någon sa i pausen att det inte går att undvika att bli imponerad. Här står man mitt i skogen och är omringad av professionella skådespelare. Och tänk hur många sådana här pjäser som sätts upp runtom i landet. Man kan inte låta bli att undra om Stödetrakten har berikats med ovanligt många begåvningar, eller om Sverige helt enkelt kryllar av duktiga skådespelare (i så fall är det synd att det inte syns på vita duken, för de som hamnat där håller en bra mycket lägre kvalitet än många av de vi ser här ikväll).

Sen må jag vara partisk när jag säger det jag nu kommer att säga (men det tror jag självklart inte att jag är). Nämligen att den som är allra bäst på scenen (men med hård konkurrens vill jag väl påpeka) är hon som spelar torpardottern Sigrid. Hon spelas nämligen av min lillasyster Emmelie. Men jag ser ju så väl hur duktig hon är att spela, för personen på scenen är någon helt annan än den Emmelie jag känner. Hon som står på scenen är en torpardotter från 1800-talet (fast nåja, vissa delar var väl rätt lika verkligheten, vredesutbrotten till exempel ;-).

Men åh vad jag beundrar det. Att kunna kliva upp på en scen och inta en annan personlighet än sin egen. Att kunna kliva upp på scenen och prata så det hörs för flera hundra personer utan mikrofon. Och i Emmelies fall, att kunna ställa sig på en scen och sjunga så oerhört vackert när man aldrig någonsin sjungit en ton för publik tidigare. Jäklar vad jag är stolt. Och än en gång förundrad och fascinerad över Stöde-traktens begåvningar.

Pjäsen är regisserad av Kästin Leander och spelas vid 11 tillfällen under sommaren. Hade jag bott närmre hade jag troligtvis gått på varenda föreställning. Och antagligen irriterat mig mer för varje gång på att det i programmet står att scenen intas av 60 teateramatörer. För vad jag kan se finns det väldigt få amatörer i ”Vägen hem”…

PS. I filmen nedan ser ni ett litet smakprov på lillasysters sånginsatser, tillsammans med motspelaren Johan Ledin. Text: Kerstin Hultin, Melodi: Hultin/Gjesdahl. Rättigheterna till låten tillhör självklart upphovsmännen. Lyssna och njut 🙂



Grillning på verandan

I morse vaknade jag tidigt. Det var dumt det tyckte mamma och pappa som såklart hade varit uppe sent (de verkar alltid vara det när Tedde och Jenny är här). Jag vaknade nog extra tidigt för att jag sov inne hos mamma och pappa med, eftersom Tedde och Jenny lånat mitt rum. Jag blir lite störd när pappa snarkar så 😉

Det var jättetrist väder ute och bara regnade och regnade. Jag klev upp med pappa och vi tittade på Simpsons en bra stund innan de andra vaknade, och jag drack välling såklart, det är mums det. När alla vaknat åt vi en sen och lång frukost och sen var det nästan dags för mig att sova middag. Då passade de andra på att se en skräckis till pappas stora förtvivlan. Jag sov igenom hela filmen som tur var, och vaknade precis när det bara var två minuter kvar. Då var jag jätteglad och pigg eftersom jag sovit så länge.

Sen åkte vi till Ikea en sväng för att kolla efter material för att bygga igen fönstret för att kunna dra ut AC-slangen igenom där. Men det fanns inget. Så vi åkte till Bauhaus istället, och efter mycket om och men fick vi äntligen tag i det vi skulle, efter att Tedde prutat och sågat. Pappa och Tedde skulle bära fönsterskivan sen, de såg jätteroliga ut, jag, mamma och Jenny skrattade jättemycket. Jag fick förresten en alldeles egen ficklampa med på Bauhaus, den är jätterolig att lysa med!

När vi kom hem packade vi ihop en massa mat och dryck från kylen och gick bort till oldemor och oldefar. Det hade blivit bättre väder så vi passade på att grilla där. Men oldemor och oldefar var inte hemma, för de var uppe i Grisslehamn. Men jag vet ju var mina leksaker är där ändå, så jag gick rakt in och hämtade korgen med bilar och började leka och köra ute på verandan medan de andra grillade och förberedde för middag.

Sedan åt vi, och oj vad gott det var. Men jag åt mest bröd och oliver. Och drack cola (som jag har lärt mig att säga, det tycker inte mamma och pappa är nåt bra).

Vi satt och myste på verandan ganska länge och jag lekte i trädgården och på verandan. Sen gick vi hem så jag fick sova efter lite jordgubbar och melon, och de andra satt uppe till sent och drack champagnedrinkar med jordgubb och melon (istället för att äta frukten rent som jag gjorde) och spelade sällskapsspel. Jag tänker minsann vakna minst lika tidigt imorgon så att mamma och pappa lär sig en gång för alla att de inte kan sitta uppe hela nätterna nu när de har barn och allt!


Tissa, sjuk på dagis och Tedde och Jenny kommer

I morse sa jag ”tissa” till mamma när jag hade ätit välling och myst med henne i sängen. Mamma hade nämligen bett mig att säga till när jag skulle kissa eller bajsa, för då ska jag få sitta på toaletten istället för att kissa i blöjan. Då sprang mamma med mig till toa, men då hade jag redan hunnit kissa. Men visst var jag duktig som sa till?? Jag blev jätteglad själv när jag kom ihåg det.

Idag mådde jag inget vidare på dagis. Jag hade ätit en massa fallfrukt från ett körsbärsträd, så jag råkade få lite ont i magen och så, om ni förstår… Så de ringde efter mamma och pappa från dagis vid ett-tiden, precis när de var ute och åt lunch, för då var jag så trött och ville inte äta nåt och hade fått byta blöja tre gånger på tjugo minuter.

Mamma kom ganska så snabbt och hämtade mig, då blev jag glad och kramades och kramades med henne. Men sen vill jag inte sova när jag kom hem, trots att jag inte mådde bra, så det var inte så lätt för mamma att jobba vidare hemma. Inte så jättelänge efter att vi kommit hem kom pappa också. Men han åkte iväg igen nästan på en gång och köpte AC:n hem till lägenheten (den som vi kollade på igår) och lite mera mat. Det ska bli skönt med AC, för usch vad varmt det är i våran lägenhet.

Jag och mamma plockade ihop i mitt rum och bäddade rent till Tedde och Jenny som skulle komma senare och sova här i helgen. Och när pappa kom hem lagade vi tacos tills vi skulle få besök, och sen fick jag bada och ta på mig pyjamas.

Men som tur var hann jag i alla fall vara vaken så länge att jag hann hälsa på Tedde och Jenny innan det var dags för mig att sova.

Lycklig

Ibland kan man känna, trots att man är trött så man håller på att kräkas, trots att man har så mycket att göra på jobbet att man arbetar som en robot, trots att man inte har tid att göra ens en tiondel av allt man har på listan över sånt man vill göra, att man bara mår bra. Bara är glad i hjärtat och mår bra i själen. Är inte det helt underbart när man får den känslan? Den finns där långtifrån alltid, men när den dyker upp så är den bara så där bubbligt underbar. Som kall champagne med jordgubbar eller som en stark förälskelse. Och man mår bara så himla gott och känner sig lyckligast i världen.

Toasits

Idag efter dagis så var jag, mamma och pappa och handlade mat och kollade på en AC som vi kanske ska köpa till våran lägenhet för att det är så varmt. Sen gick jag och mamma och skulle kolla efter en toasits till mig på Babyland, och en innebandyklubba eftersom mamma lovat mig en sån. Pappa gick och hämtade bilen medan.

När vi kom hem fick jag prova min nya toasits, det var jättekul. Jag kommer nog att trivas att sitta på den och kissa och läsa sen. Mamma sa till mig att jag skulle säga till när jag vill kissa sen, så ska jag få kissa i toalettstolen som de stora gör istället för i blöjan som jag gör nu. Då är jag nästan vuxen om jag klarar det.

Bad i sjön på dagis sen lek med Anton (fotboll och innebandy ute)

Idag var vi på utflykt med dagis. Vi gick till sjön för att bada… Men jag var en badkruka och tyckte att det var jättekallt i vattnet, så jag ville inte alls bada. Men det var kul ändå.

När mamma kommit och hämtat mig på dagis så åkte vi till Shell och köpte en korv med bröd, och glass. Min favvoglass, nämligen GB Sandwich. Jag blev inte så sugen på korv direkt när jag sett att mamma köpt glass med, då ville jag mycket hellre ha det. Efter shell åkte vi hem till Anton och hans mamma och pappa. Där åt vi glass allihop ute på balkongen, och jag och Anton drack festis. Vi var lite blyga för varandra först, för vi har ju inte lekt på så länge nu.

Sedan gick vi ut och spelade innebandy. Det var så himla kul. Anton var jätteduktig att spela. Men jag hade en så stor klubba att det var lite svårt. Men jag var duktig ändå. Och mamma lovade att köpa en innebandyklubba till mig så jag kan spela med den sen.

Vi gick och lekte i lekparken med, och gungade på gungdjuren och åkte rutschbana. Sen sparkade vi boll utanför Antons hus och sjöng ”små grodorna” och dansade. Det var kul. Också körde jag med Antons Big Bobby-bil också, jag älskar ju att köra bil. Men mest av allt hade jag velat köra med grannens stora trampbil, men den fick jag inte köra med för mamma. Typiskt. Jag sa ”toppa i dä” när jag försökte stoppa ner fotbollen i postlådan också. Det är roligt att prata tycker jag. Roligare och roligare eftersom det är lättare för mamma och pappa att förstå vad jag vill också när jag kan säga det till dem.

När vi kom hem var pappa redan hemma, för klockan var ganska mycket. Vi myste en stund och åt, och sen gick jag och la mig efter ett bad.


Första doppet

050706

Jaha. Så idag var det dags. Första doppet i svenskt sjövatten. Oerhört sent på året för att vara jag men aj så kallt det var trots det. Men jag är ingen badkruka som mina två pojkar i alla fall. Moltas illskrek och Tård gick och huttrade länge innan han till slut tog mod till sig och doppade sig. Oj, oj, oj, hur ska detta gå. Jag som skulle vilja bada varenda dag/kväll. Verkar som att jag får bada ensam…

Bad och bus och hem till Stockholm igen

I morse vaknade jag tidigt, men farmor kom ner och skulle ta hand om mig då så mamma och pappa skulle få sova vidare. Men pappa klev upp ändå. Men sov mamma lite längre, tills det var dags för frukost.

Efter frukost fyllde vi på poolen med vatten igen, och sen badade jag. Fast det var lite kallt från början. Men mamma busade mig så sen tyckte jag att det var kul att bada även fast det var kallt. Men mest sprang jag omkring och busade naken på gräsmattan. När jag blev kissnödig så gick jag och kissade vid sopstället. Då berättade mamma att jag skulle säga till när jag ville kissa, så skulle hon visa var jag fick kissa.

Sen blev jag jättetrött eftersom jag vaknat så tidigt. Mamma låg och solade medan farmor åkte och handlade och pappa hjälpte farfar med datorn. Det såg skönt ut i solsängen tyckte jag, så jag kröp upp i mammas famn. Och vet ni, jag somnade nästan direkt. Så mamma fick inget vidare mycket sol på sig, eftersom jag låg uppepå henne och sov. När farmor kom hem hade mamma somnat med, så hon kom och väckte oss och tyckte att jag skulle sova i skuggan istället. Det var nog tur det att hon kom hem, annars kanske jag hade blivit alldeles bränd (fast jag hade hög solskyddsfaktor på mig förstås, men ändå). Men jag ville inte fortsätta i skuggan, utan ville busa och bada. Då badade mamma lite med mig, och vi busade massor. Det var kul. Sen fick jag lite fika, släta bullar och festis. Åh vad det var mums! Jag älskar släta bullar.

Vi busade mer sen, och efter det var det lunchdags. Då grillade vi goda korvar. Jag åt mest tomat, eftersom det är min favvomat, men lite korv och bröd också. Vi badade och busade lite till efter maten, och jag sa snällt till när jag ville kissa så mamma visade att jag fick kissa bakom busken. Åh vad jag är duktig!

Sen råkade jag kissa lite inne med när jag sprang in för att prata med pappa, men det gjorde inget. Sedan var det dags att börja packa ihop lite för att åka hem. Vad trist, det har varit så mysigt här i helgen med bad och sol och trädgård. Tur att vi ska hälsa på om två veckor igen!

När vi kom iväg somnade jag nästan direkt och sov en stor del av resan. Mamma och pappa stannade och sov en liten stund efter vägen med, och sen tog vi en glasspaus. Mums!

På kvällen lekte jag med mina leksaker som jag saknat under helgen, också kollade jag på tv.