Kategori: Bröllop

Hej alla! Igår såg väderprognosen för bröllopsdagen bra ut, men idag visar den stor risk för regn. Så glöm inte paraplyerna!!

Hej svejs! Nu har vi hämtat klänningen. Det börjar närma sig. Snart får ni också se den 🙂

Japp, nu var placeringskorten skrivna med. Skönt. Vi gläds åt varje liten grej som kan bockas av på listan nu.

Idag har en stor börda släppt från våra axlar. Sånghäftet är uppkopierat, häftat och klart. Åh vad skönt. Nu finns ingen återvändo för bordsplacering etc…

I morgon ska vi hämta klänningen hos sömmerskan. Och göra en jäkla massa annat. Nu är det nära 🙂

Idag har vi (äntligen, på mångas begäran) lagt upp vägbeskrivningar till bröllopsplatserna.

Kör försiktigt 🙂

Idag har jag varit och provat klänningen hos sömmerskan en sista gång innan vi ska hämta den… Den var jättefin nu med förstås… Vi mätte längden med mina skor och kollade igen så att den satt som den skulle överallt. Vi hade gjort en liten förändring på ärmen sedan sist med som kontrollerades. Ibland är det så svårt att veta vad som blir bra och vad man egentligen känner för. Men jag tror det blev bra i alla fall…

Idag ringde jag och kollade en sista gång att min brudbukett verkligen är beställd, och påminde om att de måste beställa blommorna till den… åh, inte lång tid kvar nu tills vi ska få den, det närmar sig verkligen med stormsteg!

Jaha. Igår kom den i alla fall. Jag som trott jag skulle slippa. Men icke… Möhippan!

Satt i möte med min chef och kollega på eftermiddagen strax efter 16 när sjuksystrarna Karin och Maria kom in och skulle hämta psykpatienten…

Jag föll snabbt in i totalt chocktillstånd. Förstod inte alls att mötet var uppgjort utan ville gärna att systrarna skulle vänta tills det var över. Eller tills jag fick avsluta meningen jag var mitt i när de kom i alla fall… Men inte alls…

I chocken undrade jag om jag skulle ta med mina grejor? Och skulle jag ta med datorn? Den frågan fick jag mycket hånande för. Vaddå, jag har ju nästan alltid med mig min dator? 🙁

Jaha, sen var det omklädning som gällde. Karin hade suttit och passat på mig en morgon när jag åkt till jobbet och gått upp och fått hjälp av Tård att välja ut lite oömma kläder. Så jag fick på mig ett par riktigt snygga gröna tajts (NOT) och en grön militärskjorta, båda nersmetade med färg. Och en fin slöja gjorda av sjuksystrarna (gissar jag).

Sen fick jag visa oss ut från lokalen, och väl framme vid bilen fick jag en ögonbindel. Det var VARMT. Jag blev inlotsad i bilen och fick byta plats efter att ha upptäckt att det inte fanns något säkerhetsbälte på min plats. Med tanke på färden som jag snart skulle vara med om så var jag glad att jag satt fast vill jag lova! Vi hamnade såklart mitt i rusningstrafik, och ingen av sjuksystrarna visste riktigt var vi skulle verkade det som. Efter en lååång biltur var vi i alla fall framme (kanske ska berätta att systrarna suttit och försökt psyka mig kraftigt under bilresan, med hintar om folksamlingar, strippor och pinsamma saker jag skulle få göra. Dock utan verkan, jag vet ju att jag har snälla vänner).

Framme vid platsen skulle det parkeras. Om nu bilfärden varit jobbig så var parkeringen inte bättre om man säger så. En fickparkering med en sjuksyster vill man inte vara med om igen…

Jag blev urlotsad ur bilen och lotsad upp för trappor, nerför grässlänter och så vidare. Litade inget vidare på min lotshjälp, det var hon som kört bilen 😉

Väl framme ville syster Karin att jag skulle sjunga nåt. Jag befann mig fortfarande i chocktillstånd men kunde i alla fall avsäga mig sången. Då togs bindeln av och där i gräset satt nästan alla mina tjejkompisar och hade picknick! Åh vad kul att se alla! Jag var frånvarande och chockad länge… hur har de kunnat planera allt utan att jag haft minsta misstanke? Och hur hade de fått ihop alla, mina vänner är ju spridda gäng överalltifrån. Ja, det var jättekul i alla fall!

Sen blev det champagne, och jag skulle gissa vad jag skulle ha killen som satt där på filten till? Efter lite ledtrådar (ganska många) förstod jag att jag skulle få vara lite kreativ och konstnärlig och måla grafitti! Efter en stunds skissande under rådgivning från Malcolm (som killen på filten hette) hade jag något att börja måla. Det var riktigt riktigt roligt. Men ungefär lika svårt som roligt. Efter lååång tid så framträdde i alla fall en tavla. Det värsta med det hela var väl att jag blev sugen att fortsätta med grafitti. Och det är ju inte direkt tillåtet…

Efter att konstverket (?!) var klart gick vi hem till Marie där hon hade lagat en god middag. Där började jag tankas med vin (och de andra med för den delen) medan vi åt. Jag fick också fin sång och present för att jag nyss fyllt 30…

Efter middagen (och en massa vin) fick jag äntligen byta om till nåt annat än mina målarkläder. Även här hade min blivande man varit inblandad och valt ut lite partykläder jag fick välja mellan. Sen gjorde Marie mig fin i håret med slöja och allt, och sminkade och snofsade till mig så jag kände mig som en riktig brud 🙂

Sen bar det av ut. Det var långa köer och inte så lätt att komma in utan att stå på gästlista eller vara VIP-gäst, men efter lite letande så hittade vi till The Lab där vi kom in utan problem (men vi hade tagit av slöjan vid det laget, blivande brudar var tydligen inget man ville släppa in). Väl inne åkte slöjan på igen på toaletten, och sen tror jag att mina kära vänner hade som uppdrag att fylla mig så gott de bara kunde. De gjorde i alla fall sitt bästa (och lyckades väl med tyvärr). Det var drinkar, öl, dans, salsa, bugg och mycket skratt. Ända till halv fyra på natten då syster Karin tyckte att det var nog och beställde en taxi hem. Jag somnade rätt omgående i taxin hem, och på vägen från taxin fick jag hålla hög koncentration för att kunna gå utan att vingla. Men oj vad kul jag hade haft!

Att jag mådde sådär dan efter och att jag inte vaknade förrän framåt eftermiddagen kan jag skylla på att jag hade feber (det hade jag faktiskt), att jag stått och andats in sprayfärg i flera timmar (från grafittimålningen) eller att jag tål mindre nu när jag är över 30. Men den mest troliga anledningen (okej, jag är tvungen att erkänna) är nog att jag hade alldeles för givmilda vänner i baren…

Den stora dagen börjar närma sig med stormfart… oj, oj, oj vad pirrigt. Nu har man gått och väntat och väntat på den här dagen i flera månader, och alldeles snart är den över…

Vi håller som bäst på att sammanställa något sorts ”sång”-häfte. Det är inte så himla lätt faktiskt, så om det är nån som känner sig manad att bldra med tips eller med nåt kul till häftet så hör gärna av er!

Och fortsätt önska musik med till kvällen! Har sett att några av er har varit inne och önskat friskt, tack för det! Fortsätt gärna… ju mer ni önskar desto mindre behöver vi engagera oss i det 🙂

Hej på er! Snälla, kan ni inte hjälpa oss att välja lite musik till festen så vi slipper rota fram 1.000-tals dans- och partylåtar alldels själva… vi har inte fantasi nog för det…

Förresten, har ni tänkt på att det närmar sig nu? Vi har fortfarande inte lagt ut nån vägbeskrivning, tycker ni att det behövs? Eller tror ni att ni kommer att hitta ändå?

Ska bli kul att partaja med er snart. Kram från ullis!