Kategori: Bröllop

Idag har vi fått bilderna från Malin som knäppt de ”officiella” bröllopsfotona. Det fanns jättemånga fina bilder med. Nu återstår bara jobbet att välja ut en enda bild som vi ska använda som tackkort och i bröllopsannons etc. Och det är inte bara vill jag lova, man skulle vilja ha med jättemånga bilder ju…

Ja, som ni ser så har vi fått ut en del bilder nu från brölloet. Runt en 500 stycken sisådär 🙂

Tusen tack alla ni som laddat upp era bilder.

Hör gärna av er om det är några av er som vill dela med er av era bilder och inte har gjort det ännu…

Idag var det dags att åka hem. Ingen av oss såg fram emot den långa resan hem, men när man väl är hemma brukar det vara skönt att vara hemma i alla fall.

Efter en lunch på Träporten så var det dags att åka alla mil hem igen. Resan gick bra men vi var alla trötta.

Väl hemma gick vi igenom all post som kommit under veckan vi varit borta. Många bröllopshälsningar och annat kul hade kommit.

Vi satte oss och gick igenom alla foton vi hade och la upp info om hur gästerna skulle göra för att kunna ladda upp sina bilder till oss för att de ska ses på hemsidan. Många bilder blir det nog…

När Moltas somnat tittade vi på filmen från bröllopet som Daniel filmat. Vi blev mer nervösa när vi såg själva vigseln på film än vad vi varit när det hände på riktigt. Det kändes jättekul att få återuppleva allt igen nu efteråt… vi var så trötta så de sista minuterna (det som var filmat under festen) orkade vi inte med, det ska vi titta på imorgon.

Så godnatt och sov gott önskar trötta men oerhört glada och lyckliga äkta makar.

Mmm… Efter en skön natts sömn vaknade vi till solens uppgång och ett Sundsvall i morgondis. Min man fyllde 28 idag, så det blev lite paketöppning innan frukost.

Frukosten var mycket mycket god, en frukostbuff

Idag var det dags att åka ner och fira en liten mini-bröllopsresa på tu man hand. Vi åkte ner mitt på dan nån gång till Sundsvall. Från klockan två fick man checka in på hotellet, och vi ville ju utnyttja sviten så mycket vi bara kunde.

När vi checkat in och hittat sviten häpnades vi över utsikten. Panorama-fönster med utsikt över hela Sundsvall. En jättemysig svit med en välkomnande hall, en toalett med bastu till höger och ett vardagsrum som var placerad så man satt med panoramafönstren framför sig när man satt i soffan. Sovrummet var jättehärligt med, det första vi skulle se imorgon bitti när vi vaknade var ett Sundsvall i morgondis.

Efter att ha inspekterat sviten dukade vi upp lite försnack till middagen från korgen vi fått som bröllopspresent med vin, ostar, kex, snacks med mera. Vi satt och avnjöt korgens innehåll tillsammans med varandra och den hisnande utsikten, innan vi bytte om och snofsade till oss för en middag på en av Sundsvalls restauranger. Vi hittade ett jättemysigt ställe nära torget som serverade helt underbart goda grillspett med goda tillbehör. Men först tog vi en liten drink och lite nötter som förrätt. Mums.

Efter den goda middagen gick vi upp till bion och köpte biljetter till Stålmannen 2. Kan tyvärr inte ge någon betyg eftersom jag somnade under introt. Alldeles för lite sömn under de senaste veckorna och stor mättnad efter god mat bidrog nog till detta, så det är inget man ska döma filmen efter.

När filmen var klar och jag sovit gott i ett par timmar åkte vi upp till sviten igen och drack champagne, tittade på Sundsvalls nattbelysning och myste resten av kvällen.

Vi vaknade vid åttatiden idag efter att ha sovit hela tre timmar… tog det lite lugnt och satt i sängen och öppnade paket innan vi gick ner och åt en supergod frukost, godaste frukosten på länge. Tror den smakade extra gott för att det var första frukosten som äkta makar 🙂

Efter frukost gick vi upp till rummet igen för att börja packa ihop alla grejor. Det tog sin lilla tid, vi hade stressat iväg från rummet igår innan vigseln, så saker låg slängda huller om buller. Vi ringde efter skjuts medan vi höll på att packa, så efter en stund kom mamma kom och hämtade oss. De hade varit så snälla och varit och städat undan en massa på folkets hus. Tårds mamma hade varit och haft hand om Moltas under tiden. Vilken tur att vi har våra snälla föräldrar!

När vi svängde in på gården hemma hos mamma och pappa såg vi att pappa satt ner på marken med något i famnen. Det var mamma och pappas hund Cindy. Mammas lilla ögonsten. Hon var död. Hade bara ramlat ihop på gården en liten stund innan vi kom dit. Pappa, mina systrar, jag och framför allt mamma var helt otröstliga. Cindy har ju varit en del av vår familj i 11 år… Alla var dessutom ledsna för att det hände just idag. Idag skulle ju ha varit en rolig dag.

Efter att jag hämtat mig lite så åkte jag och Tård bort till folkets hus och plockade lite i det sista, sen åkte vi till Träporten en sväng för att se om vi såg några av våra gäster. Frukosten som vi tänkt vara med på hade vi missat pga tragedin med Cindy, men vi hittade reda på Maria, Marie och Alina i alla fall som satt och åt. Efter ett tag kom även yrvakna Moa och Ola upp. Och Möller och Peter. Tård, Möller och Peter åkte upp till hembygdsgården och plockade ner björkar och ballonger därifrån, och sen åkte vi hem till mamma och pappa och åt träporten-lådor där. Det var gott. Mamma hade gått och lagt sig och sov när vi kom.

Sen var vi bort och hälsade på Daniel och Åsa en sväng på Träporten innan de åkte vidare till Ånge för att ta tåget därifrån hem till Stockholm igen.

Några timmar senare var det dags för Marie, Maria, Ola, Moa och Alina att åka hem, så vi skjutsade upp dem till Ånge. Emmelie hjälpte till och körde en bil med så att alla skulle få plats.

När vi kom tillbaka till mamma och pappa sen så hade Moltas vaknat, så vi kramade och busade med honom (och han gick och gick). Vi kollade även upp hotell i Sundsvall för vår mini-bröllopsresa. Södra berget fick det bli, en svit med utsikt över hela staden. Mmmm längtar…

På kvällen åkte vi och hämtade upp Möller och Peter och skjutsade dem till tåget i Ånge. Innan de åkte hann vi med ytterligare en middag på Knutstationen. Mums, kycklingtallrik…

Sen åkte vi hem och pratade lite med mamma som hade vaknat och sen gick vi och la oss. Oj vilken lång dag. Dagen efter blev inte direkt som man hade trott. Men sånt är livet.

Efter vigseln och mingel med champagne så drog sig folk så smått neråt festlokalen. En 3 km lång promenad var planerad, med tipspromenad av Andreas och Karolina. De allra flesta trotsade regnet och gick tipspromenaden i följe.

Under tiden som gästerna vandrade ner till festen så skulle vi bli fotograferade av Malin. Vi väntade på Lasse som skulle komma med locktång, eftersom jag behövde nya lockar i håret. Under tiden nya lockar kom till så försvann regnet och sen följde en fnissig och stökig fotosession. Men med många fina bilder (hoppas vi). Det regnade och var solsken om vartannat, och vi tvekar inte längre en sekund på att vi ska bli lyckliga, för mer tydligt med både sol och regn på bröllopsdagen (som behövs för ett lyckligt äktenskap) kan det knappast bli.

Vi blev eftersökta efter ett tag per telefon. Våra gäster började bli rastlösa och hungriga… vi väntade ett tag på Emmelie som skulle komma och hämta oss, men samtidigt hade pappa skickat efter Lasse att hämta oss, så det blev en vansinnesfärd med honom ner till folkets hus istället, där det var dags för middag.

Vi välkomnades av en fin bild som våra gäster målat av oss. Sen hälsade vår toastmaster Henrik Möller oss till bordet för att äta en god exotisk planka och potatisgratäng som min mamma lagat. Åh vad gott…

Under middagen busade middagsbusen Karin och Mr Möller läste upp rumsrena och icke rumsrena telegram… Karin hade blivit tilldelad ett gäng med drinkbiljetter som gästerna gärna fajtades om. Bland annat tilldelades biljetter till den som vunnit tipspromenaden (Linda med 11 rätt av 12 möjliga), och den som haft färst rätt (Elvy med endast 1 rätt). Alla singlar fick en varsin biljett också, de som vågade visa att de hade röda underkläder, de som vågade berätta en fräckis etc.

Under middagen gjordes även ett uppträdande av en förvirrad Papi Raul-kopia som tyvärr hördes alldeles för dåligt och som blev osäker av att folk inte hörde/inte skrattade åt hans skämt. Men såhär i efterhand var han ett ganska roligt inslag 🙂 Sara och Hanna höll tal och Tårds pappa läste en uppskattad egenskriven limerick, till allas förtjusning. Bysttjejerna hade skrivit ett telegram och Karin berättade om möhippan och informerade om att bilder från den skulle rulla på en dator i lokalen under kvällen. Jag hade inte sett bilderna själv ännu, så jag var nog mest nyfiken av alla…

Mellan middagen och kaffet var det dags för lite lek. Jag och Tård fick gå upp på scenen tillsammans med våra bröder, som sedan skulle teckna bokstäver med sina rumpor till oss så vi skulle lista ut vilka ord de försökte skriva. Inte det lättaste vill jag lova… Björn och Tård vann stort, och jag och Daniel var bestörta. Sen var det dags för del två i tävlingen. Då skulle vi tävla med våra fäder istället. De skulle lyssna på musik i hörlurar och sjunga samtidigt för oss så att vi skulle kunna gissa vilka låtar de hörde i hörlurarna. Oj, oj, oj vad kul… Tård och Kjell började, och jag trodde nästan att Tård skulle skratta ihjäl sig när Kjell började nynna på Blue Moon 🙂

Han var inte ensam om att skratta heller om man säger så… Det gick sådär för Tård och Kjell, sen var det min och pappas tur. Det gick lite bättre, men lät lika illa 🙂 Det totala tävlingsresultatet slutade på 11-10 till Tård, men jag tror han hade mutat domarna.

Sen var det dags för mommas goda tårtor och kaffe. Åh vilken god tårta! Till kaffet så började Onkel Fester att underhålla så smått. Eller smått och smått förresten… de röjde så att inte en enda av gästerna kunde sitta stilla. Pappa hjälpte till och förstärkte sången på ”vi har bara varandra” och gjorde en bra DiLeva-imitation. Sen hjälptes alla åt att härma säckpipor, tjoff-tjoff-tjoffa tunna skivor, sjunga och dansa. Åh vilket drag!! Och vilka röster de hade och vilken stämning det blev. Det var både DiLeva och Simon och Garfunkle på repertoaren, så jag och Tård var mycket nöjda båda två… Vi tog oss en bröllopsvals till ”Vill ha dig”. Kan det bli bättre? Bröllopsvals till Freestyle… fast det är kanske synd att kalla det vals…

I baren stod Lasse Falk och Sigge och sålde skogshuggar-groggar, vin, öl, cider snacks och annat smått och gott (baren även kallad ”rumpan bar” av toastmastern).

Efter Onkel fester höll jag ett litet tal och uppmanade alla att FESTA! Efter det blev det rusning till baren och festen var i full gång. Sen var det dans, dans, dans, drinkar, vin, slipsar runt huvudet, lingonsylt och kul hela kvällen!

Min kära mamma fixade och ordnade hela kvällen. Tog hand om en övertrött Moltas som till slut däckade i hennes famn under Onkel Festers uppträdande, och sen gott sov vidare i sin resesäng på balkongen inne i festlokalen (trots hög musik och fulla och roliga människor, han har nog begåvats med mammas sovsinne). Mamma värmde janssons frestelse och korv och bröd dukades upp under kvällen. De som stördes av den höga musiken fick ett eget bord inne i en annan sal där det dukats upp med frestelse och öl… Sen höll festen på hela hela kvällen och bara vi som var där kan förstå hur kul det var. Jag gick som i en dröm och bara log och var glad hela kvällen… vid halv fem började vi packa ihop och insåg att det nog skulle vara ganska skönt att sova några timmar nu. Våra sista gäster gick samtidigt som oss och Lasse skjutsade mig och min äkta man till Hussborgs Herrgård där vi skulle sova. Efter en dusch och urplockande av allt löshår, borttvättning av allt smink etc så var vi i säng vid kvart över fem. Det hade varit en lååång dag. Men oj vad kul. Allt hade blivit precis så som vi ville.

Vaknade vid åtta av klockan som envist ringde… oj vad trötta vi var… vi masade oss upp och åt en god hotellfrukost, sen drog vi upp till Träporten en liten sväng för att säga hej till vårt lilla kollektiv där uppe. På vägen hem hämtade vi frisyr- och sminkguden Tessan som fått skjuts ner till Västanå av lillasyster Emmelie och Alex.

Ja, sen började dagens förberedelser. Tessan började med att noppa ögonbryn och blåsa håret på mig. Sen skulle löshår flätas i och ett hårt jobb med att göra mig så vacker som bara gick låg framför oss… Tård rände runt och uträttade en massa ärenden. Efter att ha åkt vilse på väg ner till Fränsta hittade han i alla fall till blomaffären för att hämta brudbuketten (tur). Sen kom han förbi hos oss och kollade så att jag blev fin nog att gifta sig med 😉 Han hämtade ringarna med som skulle lämnas till våra småsyskon. Det var med stor oro som vi lämnade över ansvaret med ringarna till Emmelie och Björn. Båda två kända för att inte kunna hålla koll på så mycket…

Jag fick många sms och telefonsamtal under tiden jag satt och blev fixad, och alla undrade hur nervös jag var. Vaddå, är det nån som ska gifta sig idag? Det är nog inte jag i alla fall, för jag var inte ett dugg nervös…

Tård kom tillbaka med mina systrar (som också skulle göras vackrare av Tessan), med halssmycket som jag skulle bära och med en lunch som vi åt på stående fot mellan locktänger och flätor och löshår. Tessan var så gott som klar med mitt hår när de kom, och både systrarna och Tårdan häpnades över hur likt det var bilden som skulle efterliknas. Själv hade jag inte sett mig i spegeln så jag blev överförtjust över deras påståenden. Sen var det dags för smink och påklädning, och för systrarnas förvandling. Tård satt och log nöjt och tittade på mig när Tessan fixade det sista. Jag tror aldrig jag känt mig så vacker.

När klockan passerat tre så började man känna sig lite smått pirrig. Nu hade alla samlats vid hembygdsgården. Jag ringde till pappa några gånger för att kolla så att allt var ok. Han lät nervös och stressad, och jag insåg att vi var nog inte mest nervösa, inte än i alla fall.

Halv fyra knackade Lasse på dörren och hade kommit för att hämta oss. Vi rände runt i rummet för att packa och fixa det sista innan det var dags att åka och möta all släkt och vänner. Inte lätt att få plats med fem-sex personer i ett pyttepytterum, dessutom brudklädda och med varma locktänger som låg överallt. Men till slut var vi ändå redo att åka. Jag slängde en snabb titt på klockan och insåg att vi skulle vara framme i tid. Tård åkte i Alex golf, och vi övriga åkte med Lasse. Gissa om jag kände mig vacker när jag vandrade ut till bilen och alla på herrgården drog efter andan 🙂

När vi åkte förbi hembygdsgården och såg alla människor kom min nervositet som flygande över mig… jäklar. Alla dessa människor. Här bara på grund av oss?!! Jag såg att mamma tittade uppåt snabbt när vi åkte förbi, och såg (trots avståndet) att hon var minst lika nervös som jag började bli. Tessan fixade det sista sminket och sprang sedan ner till hembygdsgården tillsammans med Lasse, som fått i uppdrag att lämna över hindersprövning etc till vigselförrättaren. Åh, nu var det dags. Regnet började droppa så smått från himlen men ingen av oss brydde sig särskilt mycket. Sen ringde Lasse och sa att pappa gått upp för att hälsa välkommen. Nu var det dags! Vi gick närmare nedgången där vi skulle gå ner till hembygdsgården… sen hörde jag hur Björn började sjunga Jumper-låten som vi ville att han skulle sjunga, och tårarna började rinna och jag kände att jag höll på att börja storgråta. Gud vad fint!!!! När tårarna rann nerför min kind hörde jag bakom mig hur Tård och mina systrar skrek i kör ”Gråt inte”!!! Av chocken för skriket slutade jag gråta och torkade mina tårar. Pappa var på väg upp nu för att hämta oss. Jag såg på honom att han såg sammanbiten och nervös ut, men så fick han syn på oss och då bara log han och drog efter andan. Åh vad fina vi var sa han och kramade mig hårt. Nu var tårarna nära igen. Vi gick fram och ställde oss för att vara beredda att börja gå neråt när bröllopsmarschen började på elgitarr. Jag hade pappa på ena sidan och Tård på andra, och efter oss var flickorna, så himla fina i sina bruna klänningar!

Så började den. Bröllopsmarschen. Shit vad coolt det lät på elgitarr. Precis som vi trott och önskat. Vi blev helt exhalterade både jag och Tård över hur rätt allt kändes. Vi började gå neråt, alldeles för snabbt för att ha så hala skor som jag hade (med tanke på att det faktiskt regnade lite smått). Vi saktade ner lite på min begäran, och vi började upptäckas av alla gästerna som började vända på sig för att se när vi kom gåendes. Åh vad glad jag blev av att se alla. Alla vi ville skulle vara där. Jag kunde bara le och le och le.

Vi skred fram till scenen, och där blev vi väl lite förvirrade. Var skulle vi stå egentligen, och var skulle flickorna stå? Var skulle vigseln hållas och var skulle vigselförrättaren stå? Kanske skulle man ha repeterat och bestämt sånt här innan? Äh, skitsamma… Vi ställde oss på bortre sidan av musikerna och mina systrar stannade på andra sidan. Såhär i efterhand blev det ju alldeles perfekt, det ser jättefint ut på alla kort (tycker vi i alla fall). Jenny började sjunga ”I do” och regnet började falla lite tätare. Men vad gör väl det? Jenny sjöng så fint som bara hon kan göra och jag kände mig så lycklig som jag aldrig nånsin gjort tidigare (skulle vara när Moltas föddes då). Men det kändes helt magiskt. Så vackert allting. Tård viskade att han började bli nervös. En geting kom och störde mig lite. Men det bara bubblade av lycka inom oss.

Efter Jennys sång så kom vigselförrättaren fram och ställde sig framför oss. Hon berättade varför vi var samlade där och pratade om att hon sovit dåligt i natt för att hon varit lite nervös för idag, och hon hade tänkt på oss och undrat om vi också sovit dåligt. Vi som hade sovit som stockar 🙂

Hon frågade om hon fick läsa en dikt, och det var såklart att hon fick. Den var jättefin… Sen började vigseln. Hon hade glömt Tårds efternamn, och trots att Tård viskade till henne så fick hon inte riktigt till det (trots att hon hade övat in det sa hon). Men vad gör väl det… vi ville ha ett avslappnat och oregisserat bröllop så hennes felsägning kändes nästan bara rätt. Tård svarade ja på frågan om han ville ta mig till sin fru (som tur var) och när hon skulle fråga mig om jag ville ta Tård som min äkta man fick hon åter igen problem med Tårds efternamn. Det blev nånting typ ”Wennersborg” och eftersom efternamnet kommer efter Vänersborg så kändes det ju rätt ok. Jag svarade också ja (såklart), och sen var det dags att byta ringar. Vigselförrättaren hade gissat att bara Tård skulle ge mig en ring, men vi lever i ett jämlikt förhållande, så såklart skulle vi få en ring var. Både jag och Tård var överraskade över att våra syskon hållit reda på ringarna, och lite stressade var vi båda två också, och ryckte ringarna ifrån Björn och Emmelie utan att ge dem en chans att plocka fram dem till oss. He, he… lite nervösa var vi nog ändå. Jag fick min ring först, sen Tård. Jaha, och sen var det såklart dags för kyssen. Åh den var god 🙂

Efter kyssen sjöng Björn Miraklet för oss. Åh den är så fin. Särskilt med Björns röst. Och det vill inte säga lite (jag tycker ju inte illa om DiLevas version heller direkt 😉

Moltas hade fått syn på mamma och pappa under vigseln och ville också vara med, så under Miraklet så vandrade han upp till oss med hjälp av mormor. Sen kunde han inte riktigt bestämma sig i vems famn han skulle vara, han hade ju knappt träffat varken mamma eller pappa på två dagar. Sen var mamma lite kinkig över att han hade smutsiga skor med som skulle kunna smutsa ner hennes fina klänning. Typiskt att man inte fick kramas hur som helst när man väl träffade dem tänkte Moltas… Efter ett tag kom mormor och hämtade Moltas igen och vi lyssnade på slutet av Miraklet.

Efter Miraklet avslutades själva vigseln med refrängen ur Jumpers ”Solen stiger upp även idag”, och jag och Tård gick ner och kramades med våra familjer, våra vänner och släkt. Också drack vi champagne såklart… under tiden vi champagne-minglade så sjöng och spelade Tedde, Jenny, Björn och Sara. Det var bara så fint och stämningsfullt allting så jag bara gick och log hela tiden. Jag tror aldrig jag känt mig så hög av lycka. Det var så magiskt. Men det kanske det alltid är för brudpar. Även om jag förstås gärna vill tro att just vårt bröllop var lite speciellt 😉

Vi fick oss lite sovmorgon i morse då Moltas fick sova inne hos mormor och morfar inatt… det var skönt det, för vi kom sent i säng.

Vi började förberedelserna, efter en sen frukost, med att åka bort och lasta ur bilen vid folkets hus, där festen ska vara. Det tog sin lilla stund. Sen lämpade vi av en del grejor på Träporten som skulle vara till frukostar och till bål. Moltas var med mormor hela dagen, så vi kunde ägna oss heltid till alla förberedelser. Som tur var…

Sen åkte vi ner till herrgården där vi ska bo över helgen och checkade in och lämnade av våra grejor. Rummet var litet och inte alls så lyxigt som vi förväntat oss efter vad det kostade. Ja, ja. Det ska i alla fall bli skönt att få sova på herrgård…

Efter incheckningen där så åkte vi till blomaffären som ska göra brudbuketten och lämnade banden till buketten. De ska vara samma som bordsdekorationerna…

På väg därifrån drog vi direkt upp till Ånge för att möta upp Daniel och Åsa som kom med tåget. Innan vi hämtade dem stannade vi och stämde av med Moltas med morföräldrar som var i Ånge och uträttade ärenden också. Där fick vi lite tips om hur mycket växelkassa vi skulle behöva i baren och skyndade oss till banken för att växla in det (kom dit strax innan tre). Vi hann med att köpa svartvit film till kameran och nya batterier med innan vi mötte Daniel och Åsa vid tåget. De första långväga gästerna till vår bröllopsfest hade anlänt 🙂

Vi tog en lunch med dem på Knutstationen innan vi åkte till Ica för att handla frukost till våra campinggäster. Och lite annat smått och gott som skulle komma att behövas under helgen.

Sen var det dags att ta tag i det stora projektet att försöka få ordning på festlokalen. Dukning, dekorationer osv osv… Tur att vi fått lite förstärkning…

Svängde förbi Träporten på väg till folkets hus. Där var mamma i full färd med att göra potatisgratäng till 90 personer… Moltas var lämnad hos moster Emmelie som skulle se efter honom resten av eftermiddagen. Bettans Carl hade kommit med sin familj som skjutsat hit honom för bröllopsfesten.

Ja, väl vid folkets hus så hjälptes vi åt att dra bord, duka, blåsa upp ballonger, dekorera och allt sånt. Folk började droppa in allt eftersom (såna som kom med bil). Fredrik, Jenny och Martin, Björn och Malin, Linda och Tobbe…

Efter att ha stökat så pass på folkets hus att det kändes som att man inte riktigt visste hur man skulle fortsätta så bestämde vi oss för att åka till hembygdsgården för att kolla inför musik, foto etc innan det blev mörkt. Sagt och gjort, alla drog iväg. Vi stannade till en stund på Träporten på vägen, och där var det fullt hus. Träffade Karin och Erik på vägen in, och där inne satt hela Tårds släkt (Kjell, Birgitta, Gerd, Ove, Britt och Arne). Nu är ju nästan alla man känner här hos oss 🙂

Efter en liten check på hembygdsgården (där, liksom vid folkets hus, var det fint dekorerat med björkar som snälla Lasse och lillebror Daniel hade fixat dit) drog vi vidare till Ånge hela gänget. Där var det lite mat och öl och sånt medan vi väntade på Annika, Kinna, Anna-Karin, Martin, Sara och Hanna som kom med tåget. När de kom gjorde de oss sällskap på restaurangen en stund, sedan bar det av neråt Västanå igen. Men först åkte vi förbi hos Tessan, som ska fixa håret och sminket imorgon, och lämnade löshåret och bestämde tid för morgondagen.

Vi hämtade upp Karin och Erik på vägen till mamma och pappa. Min underbara mamma hade bakat smörgåstårta som alla skulle bjudas på. Åh vad gott! Pappa serverade vin och smörgåstårta till alla 35 personer som sammanlagt samlats hemma hos mina föräldrar… Karolina, Andreas och Erik dök upp som de sista gästerna för dagen.

Efter mat- och vinpaus gav vi oss av till folkets hus igen för att fixa det sista med dukning etc. Tedde, Jenny, Björn och Malin följde med och hjälpte till, så vi var klara på ett kick!

Strax efter ett på natten var vi nerbäddade i våra sängar på herrgården… ingen risk att vi inte kommer att kunna sova i natt, vi är såååå trötta att vi knappt orkar vara pirriga inför morgondagen… men vilken tur att vi har så goa och hjälpsamma vänner och familjer, annars hade vi stått där och dukat och fixat ännu…

Jaha, då var det dags att åka uppöver. Två dagar kvar till bröllopet och alla saker är packade. Vi har gått igenom våra listor ca 5000 gånger och kollat så att klänningen, kostymen, ringarna etc verkligen är med… Men nu är bilen så fullpackad att allt bara måste vara med.

Nu återstår en 5-6 timmar lång bilresa tills vi är framme, sen är det förberedelser som gäller för morgondagen… skriver mer om dem imorgon för nu är det dags att åka.

På vägen upp ska vi handla snacks och läsk till festen med. Kan inte för mitt liv förstå hur vi ska få plats med allt i bilen, men det går säkert…