…borta bra men hemma bäst… och så vidare…
Vad är väl en trång lägenhet tre trappor upp utan hiss med ett sunkigt badrum och för få kvadratmeter i en stressig huvudstad att komma hem till efter flera underbara dagars vistelse i frisk fjälluft? Kanske är det trist, tråkigt eller kanske alldeles, alldeles underbart…
Åh vad det är skönt att vara hemma igen.
…ett nytt år. Slutet på 2004 och början på 2005.
Jag vill inte säga att 2004 varit ett dåligt år. Men jag längtar ändå till efter tolvslaget. Till ett nytt år.
2004 var året då en av oss i hushållet gick på föräldrapenning. Vilket har inneburit en stor ekonomisk förlust varje månad. 2004 var året då min mamma fyllde 50, mina två systrar tog studenten, jag fyllde 30, min son fyllde 1 och då jag och min Tård blev äkta makar. Det var med andra ord ett år med mycket fest. Men också med mycket kostnader. Men jag blev ju i alla fall fru Tård och inte att förglömma, jag har även fått ordentlig snurr på mitt företag under året som gått. Men allt har ju samtidigt tagit både tid och ork… Oj vilket hektiskt år. Aldrig har ett år varit så långt och så kort på samma gång. Det har varit långt på så sätt att i stort sett hela året gått åt till jobb och planering av bröllopsfest. Och alldeles för kort på så vis att det inte blivit någon tid över till nåt annat. Det hade ju kunnat vara kul att hinna med sin familj, sina vänner, att träna och kanske någon av sina hobbies. Men det får bli nästa år. Det är bland annat därför jag längtar.
2005 är året då både jag och min man kommer att jobba och tjäna fulla löner igen. Det är året då vi kommer att åka på vår efterlängtade bröllopsresa som inte hanns med under 2004. Det är året då vi kommer att ha råd att resa mer överhuvudtaget. Då vi kommer att ha mer tid att ägna åt varandra, åt våra familjer och våra vänner istället för att planera bröllop och jobba ihjäl oss. Det är kanske året när vi kommer att flytta till ett större boende. Kanske året när vi flyttar till en mindre stad. Absolut året som kommer att bli bättre än det som snart är slut. Och definitivt året då vi kommer att se tillbaka på föregående år och längta tillbaka till ett underbart bröllop, en underbar fest och en underbar tid hemma som föräldralediga.
Gott nytt år våra vänner. Vi hoppas ha mer tid att träffa er och ha kul med er under 2005.
Puss och kram från mig och pojkarna!
PS. Mina föräldrar hälsar också gott nytt år till alla!
Joho vad kul
Nu är det äntligen jul
Vi rimmat och lackat
och alla julklappar packat
Men idag är det mat och klappar
och glöggen som vi upp tappar
Kalle Anka på kanal ett
som vi varje år sett
Och tomten som hälsar på
undrar vad man i paketen kan få
Seså sitt nu inte och läs något mer
vi ville ju bara önska en god jul till er
När man kommer in i lokalen är man lite spänd av förväntan. För förväntningarna är höga. Och kommer han att nå upp till dem? Kommer han att lyckas övertyga en igen?
Han börjar i form av en frälsningsarm
Jag hade gärna hjälp min mans lillebror och hans flickvän att flytta. Burit kartonger tre trappor ner utan hiss. Lyft tunga skåp och hala skinnsoffor. Svettats, fått träningsvärk och smutsat ner mina kläder…
…om det inte hade varit för att de flyttade in i vår drömlägenhet. En 90 kvadrat stor 4:a med tre meter högt i tak, höga golvlister, skrymslen och vrår och fönster från golv till tak. En hyresrätt vilket innebär noll miljonlån på banken… Med perfekt kök, perfekt vardagsrum, perfekt kontor, perfekt Moltasrum och perfekt sovrum. På nedre botten med en innergård där man bara skulle kunna släppa ut Moltas när man klätt på honom istället för att försöka få honom att behålla kläderna på medan man tar sig tre trappor ner för att komma utomhus… Den hade varit alldeles alldeles perfekt för oss. Men såsom solen har sina fläckar så har den förstås ett par brister… den har inte badkar, den ligger i Lidköping och den är inte vår. Men för övrigt, alldeles, alldeles underbar. Hoppas ni kommer att trivas, ni lyckostar som får bo där. Kram från oss som håller på att krevera av avundsjuka.
Här skulle det stått hur fantastiskt bra konserten med Chrisian Walz på Fryshuset var igår. Men så blev det icke, istället låg vi hemma i magsjuka.
Lagom roligt.
Men, men. Får låta skivorna gå några varv till och hoppas att man mår bättre snart istället.
Besöken fortsätter att öka. Under november hade TWUM 1366 unika besök jämfört med förra månadens rekord på 1221.
Det är verkligen jätteroligt att så många är inne och otroligt roligt med alla kommentarer och foruminlägg.
Den första advent för sex år sedan (29:e november -98) tog mitt liv en helt underbar vändning. Ullis svarade på min taffliga förklaring om hur ”jag gillar henne lite för mycket för att vara en kompis” med en kyss. Kyssen pågick konstant i en veckas tid tror jag 😉
Idag, sex år senare, så är det fortfarande svårt att förstå hur fantastiskt den dagen var, och vad den har givit och kommer att ge. För snart ett och ett halvt år sedan hörde vi barnmorskans fnissande ”vilken stor rumpa” och kort där efter gjorde sig andra ändan på bebisen till känna genom att skrika. För bara några månader sedan bekräftade vi de löften vi gjorde vid förlovningen om att älska varandra resten av våra liv. Så jag kan bara drömma om och längta efter allt som ska hända i framtiden.
Ullis, jag älskar dig.
Jaha, så hände det igen. Jag kom på att jag bara mååååste ha en sak. En sån där älskad liten pryl som skulle underlätta mitt liv. Eller bara helt enkelt göra det mer värt att leva. Eller roligare. Eller bara höja standarden på det lite lite grann. Så fort tanken på den där lilla prylen som man bara inte kan leva utan poppar upp i huvudet så blir den helt enkelt nödvändig. Man kan skriva listor för och emot, göra jämförelser med vad man skulle kunna köpa för pengarna om man inte köpte den, men hur många listor man än skriver kommer man fram till en enda sak. Man måste ha prylen. Utan den stannar livet. Eller blir åtminstone bra mycket sämre att leva. Så vad gör man? Jo, man beställer prylen. Och ber dem leverera den så fort det bara går. Man betalar gärna ett par kronor extra för att det ska gå snabbt. För har man väl bestämt sig så blir den jäkligt svårt att leva utan. Trots att det handlar om ett par dagars leveranstid och att man har kunnat leva utan den i många år. Men nu är behovet skapat och då går det inte att stoppa. Så skynda er för sjutton, det handlar om liv och död!
Ps. Försök inte nå mig de närmsta dagarna. Jag kommer att vara upptagen med att inse att handdatorn jag nyss köpt för ett antal tusen är helt värdelös till det mesta jag tänkt använda den till. Men än så länge lever jag i tron att den kommer att göra mitt liv värt att leva, så jag är fortfarande rusig av glädjen att ha fått ännu en pryl levererad till mitt liv.
– Hmm, jag skulle vilja ha något gott att kombinera oliverna från min trädgård med, tänkte den gamla greken. – Den gröna oliven har ju en ganska kraftig smak så jag borde nog sammanföra dem med något stillsammare. Efter att ha kombinerat oliven med alla milda smaker han kunnat komma på kände han sig rejält uppgiven. – Vad ska jag göra, oliven är ju så god, men det är nått som saknas, det behövs nått mer?
– Ge mig ett tecken, tillbad han varenda gammal grekisk gud han kunde komma på.
Ingenting hände förutom att hans FETA FÅRskalle till granne som bodde i gården OST om hans gick förbi på vägen.
Många år senare kom de inte fullt så gamla grekerna på att den smakrika feta-osten var den perfekta kombinationen ihop med oliven. Ytterligare många år efter det har dessa smaker letat sig upp till oss i norden…. och det vill jag tacka för…
…för gröna oliver och fetaost är som Tård och Ullis, de är gjorda för varandra, och något jag inte kan leva utan.
