Hos Wilma på försenat 3-årskalas

Idag när mamma hämtade mig på dagis så berättade hon att vi skulle åka hem och äta, och sen skulle vi åka till Wilma och ge henne present eftersom hon fyllde tre år för ett tag sedan. Jippie sa jag och blev jätteglad.

Vi åkte hem och när vi kom hem så höll Bettan på att baka tekakor. Det luktade ljuvligt gott i hela lägenheten. Då bestämde vi oss för att vi skulle fika nybakta tekakor istället för att äta den maten vi planerat att äta, och att vi skulle äta sen när vi kom hem från Wilma istället. Pappa kom också hem efter en stund och fikade med oss.

Sen bar det av till Wilma. Jag fick hålla i paketen och ge dem till Wilma. Det var bra det, eftersom det var jag som valt det ena paketet till och med (ett princess-kit med tiara, halsband, armband och örhängen bland annat, jättefint). Jag var lite blyg först men Wilma var glad och öppnade paketen. Jag fick två kramar av Wilma med, men eftersom jag var lite blyg så kramades jag knappt inte tillbaka först. Sen så fick vi leka med ballonger, och då försvann min blyghet. Då busade och busade vi med ballongerna ända tills det var dags att fika.

Det var chokladtårta med grädde, saft, te och kakor. Mums! Wilma fick blåsa ut ljusen på tårtan, jag ville äta tårta. Men jag åt bara lite, sen fick mamma äta upp resten. Men kakor åt jag massor, och drack en massa saft. Sen busade jag och Wilma med ballongerna igen jättelänge. Och papporna busade med oss också, och gjorde illa-ljud med ballongerna, och släppte dem så att de pruttflög över hela rummet.

Sen visade Wilma mig en säng som vi kom på att vi kunde hoppa i. Det var jättekul. Vi hoppade och hoppade och gick ut och ropade på mammorna att de skulle komma och kolla. Vet ni förresten, Wilmas mamma har också en bebis i sin mage, lika som min mamma. Knasigt va?

När klockan var långt efter sängdags för både mig och Wilma så kom mamma och pappa och hämtade mig när jag hoppade och lekte som bäst i sängen med Wilma. Åh vad sur jag blev. Men sen kramades jag tillbaka med Wilma när hon kramade hej då, också lovade mamma att vi snart skulle hälsa på igen. Men vad typiskt det är att man alltid alltid måste åka hem just när man har som allra roligast…


Lämna ett svar