I förra veckan så kom jag på ett bus. Man kunde gömma saker och gå till fröken på dagis och säga att saken var borta. Det började när jag och Karin på dagis spelade innebandy ute i skogen. Jag hittade ett litet hål där man kunde gömma bollen jättebra. Jag stoppade ner den där när Karin inte såg och gick till henne och sa ”bollen borta Karin”. Karin letade och letade, ända tills hon såg hur jag stod och log och såg busig ut vid hålet där bollen låg.
Idag busade jag lite med pappa med. När han tagit av mig overallen när jag kom hem från dagis så ramlade den ner på golvet. Då frågade jag pappa ”var overallen vägen pappa”? Och sen gömde jag traktorn i soffan och frågade mamma var traktorn tagit vägen.
Sen när vi skulle städa upp innan jag skulle gå och sova så höll pappa på att plocka undan min tågbana och hittade inte tåget. Då gick jag och sa ”borta”, ”tog tåget vägen”, ända tills jag var snäll och plockade fram det ur bagageutrymmet på min bil där jag lagt det. Jag gillar att busa.
Jag gillar Pippi med. Jag kom på att jag var sugen att se på Pippi när Bettan var här, och sen dess har det bara varit Pippi som gäller. Pippi på de sju haven, för jag gillar de stora båtarna som är med där. Och jag sitter och ropar på Herr Nilsson när han har gömt sig för Pippi, då kommer han alltid fram till slut.
När jag kom hem från dagis idag så ropade jag efter Bettan. Hon har ju varit här i flera dagar nu, så jag trodde att hon skulle vara här nu med. Men då påminde pappa mig om att jag ju sagt hej då till Bettan på dagis i morse när hon och pappa var och lämnade mig. Då kom jag ju ihåg att Bettan skulle åka hem idag, till min mormor. Så jag sa ”Hej då Bettan, Bettan borta, Bettan hemma min mormor”. Fast jag längtar redan efter Bettan, jag gillar att ha en alldeles egen kompis här, hoppas hon kommer snart igen.