Nio månader har gått

Ja, så har de nästan gått. De där nio månaderna som man tycker verkar så oändligt långa i början när man är sjukt trött och mår illa och inte kan berätta varför för nån… Den här gången har tiden bara svischat förbi, och trots att jag mått sjutton gånger så illa den här gången och varit sååå mycket tröttare, mer stressad och outvilad den här graviditeten så har tiden trots allt gått så himla mycket fortare. All den tid man hade för att förbereda sig för att det skulle komma en bebis förra gången (när Moltas låg i magen) har liksom varit obefintlig den här gången.

Men oavsett om vi är förberedda eller inte så kommer det en bebis till familjen om två dagar. Känns så overkligt att jag knappt kan skriva om det. Men så är det. Och här sitter jag, 9 kilo tyngre än för 9 månader sedan, och fattar ingenting. Spjälsängen som var uppackad ett par månader innan Moltas föddes står fortfarande nere i källaren nu, och sängkläderna till vagnen, var är de? Förlossningsväskan som var packad ett par-tre veckor före Moltas födelsedag har man inte ens funderat på nu. Men vi pratade i alla fall om den i morse. Att vi kanske ska ta med en film eller nåt, och den bärbara datorn (så vi kan rapportera på twum). För vad i herrans namn ska man fördriva tiden med på BB i två dagar? Ingen av oss kom ihåg vad vi gjorde sist, men visst låter det trist att ligga på ett sjukhus i två dagar utan vare sig dator eller film?

Även om det inte funnits tillstymmelse till tid över för att knäppa några fina foton på magen (som vi gjorde förra gången) så finns det i alla fall lite dokumenterat över magens tillväxt under de här nio månaderna (bilderna tagna i december, februari och april). Bebbens dagbok är uppdaterad så under "i magen"-fliken är det många röda pluppar idag (förberett för mer aktuell rapportering om några dagar). Snart är magen borta och vi är fyra i familjen. Och trots att två dagar bort är sjukt nära så känns det ofantligt långt fram i tiden…