Dagis, 3-års-kontroll och tågkort från mamma-momma

Idag var jag på dagis till klockan halv två. Sen kom mamma och hämtade mig, och då åkte vi direkt till BVC, där jag skulle göra en 3-årskontroll. Jag var inte det minsta sugen på det, eftersom jag var hungrig (klantiga mamma hade glömt att ta med välling till mig), och trött efter dagis.

I alla fall så fick jag följa med in till barnmorskan. Hon hade en påse som man fick plocka upp grejor ur. Leksaker mest. Dels hittade jag ett papper med fyra färgrutor på, och då la barnmorskan en grön kloss på den gröna rutan, så då la jag alla de andra klossarna på rätt färger med, då tyckte hon att jag var duktig. Sen skulle jag berätta vilken bil som var stor och vilken som var liten, och en massa annat tjafs. Men jag tröttnade rätt fort och ville gå ner på golvet och leka med bilarna istället, så då gjorde jag det. Hon frågade mig en massa knasiga frågor som jag vägrade svara på, och sen strack mamma fram sin fot mot mig och frågade vad det var. Hur knäpp är mamma egentligen? Jag svarade lite nonchalant ”mammas näsa” och fortsatte leka. Barnmorskan såg helt förtvivlad ut och tittade frågande på mamma. Mamma log, för hon visste ju att jag skojade, och sen vände jag mig mot mamma och barnmorskan och log allt jag kunde och sa ”nääää, det är ju mammas fot”, sen skrattade jag. Barnmorskan såg lite mindre stressad ut och frågade om jag brukade skämta. Mamma svarade att ja, det brukar jag göra ofta, och då tyckte hon att det var konstigt, för så små barn som jag brukar inte skämta. Men kan man bli annat än skämtsam med en så ironisk pappa som jag har? Skulle inte tro det.

Jag klarade i alla fall testet med väl godkänt, trots mina skämt, och sen fick jag plocka ner alla leksaker i påsen igen, i den ordning barnmorskan sa att jag skulle lägga ner dem.

När vi kom hem sen så sa mamma att jag hade fått ett kort med posten. Jag tittade på det och det var ett fint tåg på det. När mamma frågade vem jag trodde att kortet var ifrån så vände jag på det och såg att det var från gammelmomma. Eller ja, ”mamma-momma” som jag säger. Mamma blev förvånad över att jag visste att det var från gammelmomma, och hon förstod inte riktigt om jag visste det för att det mest är gammelmomma jag får kort ifrån, eller om jag kände igen hennes handstil. Och jag ville inte berätta heller, det är min egen hemlighet 🙂

Lämna ett svar