I morse ville jag verkligen inte gå till dagis. Och sen när vi kom dit ville jag verkligen inte stanna där. I alla fall inte utan mamma. Jag grät och grät och inte ens fast jag visste att vi skulle till skogen idag så blev det bättre. Jag visade två fingrar för mamma och sa att hon skulle komma och hämta mig då. Hon brukar hämta mig klockan två nämligen. Men sen blev jag ändå ledsen när hon skulle gå. Mamma stannade en stund och hjälpte mig på med regnkläder, stövlar och reflex-väst, och sen fick jag gå till Knytte-gänget på utsidan istället, så väntade mamma med mig tills det var dags för oss knyttar att gå. Men då blev jag väldigt ledsen igen när jag förstod att inte mamma skulle följa med. Jag grät hysteriskt när mamma ändå gick iväg till slut, och mamma grät hon också för hon tyckte att det var så jobbigt att lämna mig när jag var ledsen.
Sen när mamma försvunnit runt hörnet så ställde jag mig i alla fall i knytte-ledet och sen försvann tårarna och jag tyckte att det var ganska kul att gå till skogen trots allt. Fast jag åt inte så mycket av min smörgås direkt. Men vi fick plocka små stenar som vi målade röda i skogen, det var kul.
När vi kom tillbaka till dagis fick vi lunch och sen vilade vi, men jag sov inte. Efter vilan fick vi måla svarta prickar på våra små rödmålade stenar, så de skulle se ut som nyckelpigor (som Knytte). Fröknarna ska sätta magneter på dem sen så vi kan ta med dem hem och sätta på kylskåpet.
Då mamma kom och hämtade mig ville jag gärna följa med hem, så jag klädde på mig och sen gick vi iväg. Jag frågade mamma igen, som jag gör lite då och då, om jag inte skulle få köpa en blå racerbil, en sån som jag tappade i London. Mamma sa ok så vi tog bilen och åkte till Toys