I dag efter dagis låg jag och mamma och myste i mysrummet och skulle kolla på Kogänget (stackars mamma är jätteförkyld och febrig). Då kom det upp en skylt på tv:n där det stod ”Disney DVD”, och då sa jag ”Dina, Dina, Dina” till mamma. Jag lärde mig nämligen när jag gick på mitt gamla dagis att Dina börjar med D, så så fort jag ser D så säger jag Dina. Dina var ju min allra bästaste kompis på mitt gamla dagis. Mamma frågade mig då idag om jag kom ihåg Dina. Då svarade jag såhär: ”Ja, fast Dina är inte här, vi bor inte Dina längre, vi bo här Västerås nu”. Då blev mamma alldeles tårögd när hon förstod att jag kom ihåg Dina, och att jag nog saknar både henne och gamla dagis 🙁