Idag var det dags för mig att göra boel-testet på BVC. Jag och mamma tog en promenad dit på morgonen när vi lämnat brorsan på dagis. Vi var rosiga om kinderna när vi kom fram, för det var kallt ute idag!
Boel-testet gick ut på att jag skulle titta på en pinne som barnmorskan Ingrid flyttade fram och tillbaka framför mig, också skulle jag vrida mig efter ljud när hon klingade i små klockor bredvid och bakom mig, till höger och vänster. Jag klarade testet galant och visade även att jag kan sitta själv och krypa (eller ja, hasa snarare, fast snabbt som attan). Vi mätte och vägde mig med, och jag hade växt precis som jag skulle, helt enligt kurvan. Tur det tyckte mamma så mycket som jag äter nuförtiden, med dubbla portioner gröt på morgonen, mellanmål, välling, stor lunchburk, mellanmål och dubbel grötportion på kvällen med… Men jag är fortfarande lite mindre än vad brorsan var i min ålder. Men man vill väl inte vara nån tjockis heller 😉
När vi kom hem från bvc så lyckades jag, efter många dagars kämpande, äntligen komma på hur man gör för att resa sig upp och stå! Och gissa om jag gjort det hela dan idag sen jag kommit på hur man skulle göra. Jag har rest mig mot skostället, mot trappan, mot spisen, mot vardagsrumsbordet, mot stolarna… ja, mot det mesta faktiskt. Jag har råkat ramla ett par gånger med, och då blir jag så himla ledsen, för det gör jätteont att ramla rakt baklänges och slå huvudet i golvet 🙁
