I morse på vägen till jobbet spelade man Polices "every breath I take" och jag kom att tänka tillbaka på den härliga sommardagen i somras när jag, Tård, Björn, Moltas och Tett stod på Skeppsholmen och njöt av farbror Stings (eller farmor Sting som Moltas sa) härliga utomhuskonsert på jazzfestivalen. Jag som innan trott att jag inte kände till en enda Sting- eller Police-låt stod och sjöng med i varenda sång och det var bara sååå underbar stämning. Tack Björn för att du drog med oss på ett minne för livet. Ett sånt minne man vill ha att minnas tillbaka till när det är kallgrader, kolsvart och vinter. Brrr.
Jag blev för den delen "meddragen" av bröderna Wennerborg på en konsert med andra farbröder ett par somrar tidigare, nämligen Simon & Garfunkle. Inget jag valt att gå på själv, och ärligt talat så var själva konserten bra trist (inomhus dessutom). Men oj vad jag älskar deras sånger (och känner igen dem) efter konserten. Om jag inte gått på den konserten hade jag inte blivit uppmärksammad över deras sköna låtar heller, utan gått ovetandes om Simon & Garfunkles storhet.
Så vi får väl se vad jag blir meddragen på nästa gång. För trots att jag bättre gillar konserter med fart och fläkt än med gamla gubbar, så är det kul att gå på sånt man inte valt själv ibland. För sånt kan bevisligen också vara riktigt bra. Thanks grabbar!
Åhh…
tack själva! Hade det inte varit för er hade jag nog inte pallrat mig dit jag heller. Och då hade jag missat denna magiska underbara afton!
Ja, det ser ju helt sjukt ut att stå i linne mitt i natten nästan! Men härligt! Och det är helt sanslöst vad man kan fastna för saker bara man får se det live…
Hmm, nästa gång så får jag väl släpa med er på lite Metal och ser om ni fastnar för det med! 😉
Linnen mitt i…
…natten har vi vant oss vid under två veckor nu, men ”Fields of gold” är definitivt inte lika bra med ett Thailändskt cover-band.