Mitt liv som Ingmar

Kommer ni ihåg Ingmar i ”Mitt liv som hund”? Och framför allt kommer ni ihåg hur svårt han hade att dricka mjölk. Han började skaka i handen när han skulle föra glaset till munnen, och om han försökte genomföra det så blev det spilld mjölk överallt – som Winnerbäck skulle uttryckt det.

Jag lider av samma problem. Det gäller inte mjölk i mitt fall, utan främst te eller saker man äter med sked. Det händer i princip bara i situationer då jag är lite obekväm. Att dricka te på en anställningsintervju är t ex otänkbart. Men även att äta soppa bland kollegor på jobbet är stört omöjligt. Jag har många gånger lämnat en orörd kopp te eller en osmakad soppa bakom mig pga detta.

Den allra mest pinsamma situationen jag kan minnas är när ett undersökningsföretag som satt ovanför en tidigare arbetsplats kom ner och hämtade upp mig för en provsmakning. Det var Wasa som hade planer på att lansera en ny sorts müsli innehållandes knäckebröd. Kvinnan som höll i undersökningen satt mitt emot mig och stirrade på mig när jag skulle äta. Jag lyckades med otroligt darrig hand få i mig en liten sked. Efter det stod valet mellan att riskera att kladda filmjölk i hela ansiktet eller låtsas kunna göra en utvärdering efter en halv sked. Jag valde det senare. Antagligen tyckte hon jag var stenknäpp som först darrade i mig en sked och sedan hyllade müslin som något jag verkligen skulle köpa om det fanns (det var iofs sant, för det var gott – att bryta knäckebröd i bitar och skiva ner en banan i filen är ju ett gott knep min mor har lärt mig).

Nåväl. Jag har bestämt mig för att i så många fall som möjligt förklara läget för den/de jag äter/dricker med, för att på så sätt avdramatisera det. Men risken är väl – förutom att de tycker jag är knäpp – att det blir ännu värre efter jag berättat eftersom de garanterat kommer att studera mitt ätande/drickande ännu mer ingående.

12 reaktioner till “Mitt liv som Ingmar”

  1. Sickos!
    Varför skulle man INTE spola vatten på den först? Låter skumt…

    Det är ju så mycket fräschare så. Att börja i torrläge är… blä!

    Dessutom ska vattnet vara så kallt det bara går. Förstår mig inte på folk som borstar tänderna i ljummet vatten…
    Leijon.tv – back again!

  2. Vatten på tandborsten..
    ..är givetvis ett måste! Jag vill sträcka mig så långt som att säga att det är dentalt vitigt att göra så, eftersom det hjälper tandkrämen att göra rent. Annars blir det ju lite som att diska utan vatten!

    I alla fall så har det hänt att jag har fått svårt att dricka inför andra människor. Gäller mest dricka på burk. Det kan bli svårt med armföringen när man inte vill sticka ut.

  5. Måste nog säga ändå…
    …att jag fick lite flashbacks när jag läste texten.

    Visst kommer tillfällen med darr-fenomenet och det blir ju garanterat inte bättre av att någon tittar på då.

    Men så behöver jag ju inte vatten på tandborsten heller… 🙂

  9. Va falls?
    INte vatten på tandborsten? Vad är du för en konstig människa?

    Verkar ju vara väldigt internt, men människor som inte tar vatten på borsten, ja jag säger då det.

Lämna ett svar