…och semlor till för att ätas

Igår var det ju fettisdag. Eller semmeldagen om man nu vill. Och för mig var det en självklarhet att ha semlor till efterrätt. Jag bad Tård att köpa semlor, och vi hade länge och väl en diskussion om hur många som skulle inhandlas. För mig var det givet att vi skulle ha minst tre semlor. En till mig, en till Tård och en till Moltas. Tett kunde få smaka av oss andra. Tård tyckte att en semla räckte. En till mig. Han åt hellre nåt annat, och trodde att Moltas hellre gjorde det med. Och då tyckte jag bara att han var så där jättetrist. För på semmeldan måste man väl ändå äta semlor? Likväl som man väl inte väljer en ostmacka på kanelbullens dag, eller kalops istället för våfflor på våffeldagen? Även om man inte är så jätteförtjust i semlor så kan man väl offra sig för att hålla traditionen vid liv, när det bara är en gång per år man behöver stå ut? På samma sätt som man bör dricka åtminstone ett glas champagne på nyår. Och äta julskinka när det är jul, även om man tycker att Lönnebergaskinka egentligen är godare?

Jag har tidigare tänkt att jag är ganska otraditionell av mig. Att det inte är så viktigt för mig att allt är som det alltid har varit. Men när nån kommer och påstår att man ska strunta i de små härliga traditionerna som bryter den trista vardagen, ja då blir jag arg som ett bi. Jag vill lukta brandrök på sista april (trots att det inte är så jäkla kul att titta på en eld och bli jagad av smällare), och jag vill få blommor på alla hjärtans dag (men gärna annars med). Och nog sjutton kan man väl trycka i sig en semla på fettisdagen? När jag tänker tillbaka så har jag från när jag var liten älskat alla små traditioner. Och då känns det än mer viktigt nu när vi har barn, att ge dem traditionerna vidare, och hoppas på att de kommer att älska dem med.

Däremot fick jag igår kväll, som straff för att jag jobbat för länge och kommit hem för sent, stå ut med att barnen inte hann vara med och fettisdags-fika, eftersom de sov sedan länge när det blev dags. Jag var mycket nära att riva upp dem ur sängen för att de skulle få vara med och hålla traditionen vid liv, men blev hindrad av min förnuftige make. Men jag hoppas åtminstone att Moltas fick semla på dagis, och Tett, han ska få en alldeles egen semla nästa år, jag lovar…

Men ni då, åt ni någon semla igår, och hur viktigt tycker ni att det är att hålla traditioner vid liv?

Ps. Tård åt efter mycket om och men också en semla igår, även om han han åt en "fuskis" med vaniljkräm i istället för mandelmassa. Men det är godkänt.