I morse kom mamma och pappa och knackade på dörren vid halv åtta, och jag och Tård gick ner för att äta frukost på tu man hand. Och klockan halv nio gick bussen från korsningen mot dagens utflykt, som skulle ta oss till Thailands fastland och till Phang Nga-bukten. Bussen var full med turister och 99% av dem var svenskar. Och dagen till ära hade vi då fått en dansk guide, vilket innebar att nästan ingen av oss förstod nånting av vad som sades under färden. Trist… Första stoppet gjordes vid ett gummiplantage. Där fick vi en mycket snabb genomgång av hur gummit tas från träden, hur den sedan behandlas för att bli det som de sedan säljer som rågummi. Hade vi inte redan fått en kurs i det här i söndags när vi var ute i djungeln så hade nog inte det här stoppet gett så mycket. Men vi fick också se hur ananas växte och fick en snabbrepetition om kokosnötterna. Vad som var lite roligt var att man kunde köpa lite gummigrejor gjorda av gummit på plantagen, bland annat fina bollar, så vi köpte en var till Moltas och Tett. Dessutom köpte vi en kokosnöt-skål till våra grannar som vattnat våra blommor under resan, och en kokosnöt-mortel till mamma som samlar på små mortlar. Vi hittade även gummiträdsfrön som vi med glädje köpte. Utan att förstås tänka på huruvida vi skulle få gummiträd att växa i Sverige med tanke på att klimatet i norra Thailand är för kallt för att de ska överleva där…
Nästa stopp var vid grottemplet. Vi fick noggranna förhållningsregler om att täcka knän och axlar för att gå in där (munkarna får nämligen inte se kvinnors nakna ben eller axlar). Dessutom var vi tvungna att ta av oss skorna om vi skulle bli frälsta (man kunde bli frälst av en buddistmunk som satt inne i templet), och fick veta att de vilda aporna som höll till utanför templet kunde bli aggressiva när man matade dem. Vi matade inte aporna utan tittade på de underbara djuren på håll istället, innan vi gick in i templet. Där betalade vi inträdesavgift och stod sedan en stund och tittade på alla som stod i kö för att bli frälsta av buddistmunken som satt på sitt altare med bordsfläkt och evian vattenflaska… Vi gick sedan vidare och tittade på den liggande guld-buddha-statyn och lite andra fina statyer. Vi letade oss längre in i grottan i hopp om att se lite fladdermöss. När vi kom tillbaka till munken sedan satt han där alldeles ensam, och vi kände oss nästan tvungna att kliva upp och bli frälsta vi med, nu när vi hade chansen. Vi tog av oss skorna och ställde oss på knä framför honom, och försökte båda att hålla oss från att fnissa när han började skvätta vatten i våra ansikten och mumla nåt buddistiskt. Sedan fick vi ett varsitt fint armband av tre garntrådar, ett vitt, ett rött och ett rosa. Tårds band knöt han om hans högra handled, och mitt band la munken bara på min vänstra handled (munken får nämligen inte vidröra kvinnor, och kan därför inte riskera att knyta bandet till kvinnorna ifall han skulle råka nudda i kvinnan då (kan man påstå att just munkar är ett utdöende släkte?). Frälsta som fan hoppade vi sedan på bussen igen för färd ut till Mangrove-träsken och en longtailbåt som skulle ta oss ut till James Bond-ön och pålbyn som stod härnäst på besökslistan. Det var en fin båttur (om än blöt, eftersom det skvätte upp vatten som bara den) på ca 40 minuter innan vi var ute vid James Bond-ön. Vi åkte runt den och man kan väl lugnt säga att det var en besvikelse. Varken särskilt stor eller sevärd. Men, men. Sedan bar det av vidare till pålbyn. En by byggd helt på pålar i vattnet. Bara det är ju rätt beundransvärt. Även om man undrar hur man kommer på tanken att först bygga en sån by, och sedan, att välja att bo där? Ja, ja. När vi kom dit serverades vi en jättegod lunch bestående av en massa smårätter, och sedan fick vi en guidad rundtur i byn (på danska tyvärr). Vi hann mellan lunchen och guidningen med att bli anfallna av söta apor med ägare, för att fotograferas med dem mot betalning. Tård hade precis sekunden innan han blev anfallen påpekat att han nog inte skulle vilja kramas med en sån apa trots att de var gudomligt söta, för vem vet vilka bakterier de bär på. Så döm om hans stress när en svart lång hårig arm slänger griper tag runt halsen på honom strax efter. Han såg väldigt rolig ut om man säger så J Vi fick sedan veta, under guidningen, att man absolut inte skulle låta sig fotograferas med aporna, eftersom det för varje apa dog tre apor. Först dödade man fadern för att kunna ta den lilla bebisapan, sedan dödades även modern. Och när bebisen blivit fem år blev den aggressiv och avlivades då med, eftersom den inte bringade in mer pengar. Ja, ja. Hade vi haft möjlighet att avstå ap-kramarna så hade vi gjort det, men det var inte det lättaste vill jag lova.
Rundturen gick förbi pålbyns skola, där man fick gå in och titta på barnen som satt och hade lektioner. Snacka om apor i bur. Inte så lätt att inte tycka att det kändes lite obehagligt. Feta, rika, vita turister som står och tittar på små thailändska elever som sitter och försöker lära sig nåt. Vi fick även se hur folket i byn levde, och besökte deras moské (pålbyn var muslimsk). Vi fick även berättat för oss att män och kvinnor har olika bönerum eftersom männen inte får titta på kvinnorna när de ber, eftersom de ligger med rumpan uppåt då. Och jag undrade igen, är måntro även muslimer ett utdöende släkte? Eller hur har de tänkt föröka sig? Vi hann med lite snabb shopping sedan innan båten gav sig av mot fastlandet igen, och det blev en hel hög med halsband och en elefant-pyjamas till Moltas (en röd med en elefant som spelade fotboll, det ni). Båtturen hem gick snabbt och snart satt vi på bussen igen på väg mot Phuket. Vi stannade till vid en cashew-fabrik där vi shoppade loss (och fick se hur mycket jobb det var med att skala cashew-nötter, och fick även förståelse för att det är världens dyraste nöt).
Vid halv fem-tiden var vi hemma igen och gick och hämtade pojkarna som var hos mamma och pappa i deras rum. Sedan var det en stunds vila för pojkarna och jag och Tård satt och pratade på balkongen. På kvällen åt vi på den berömda pizzerian där vi åt när jag var sjuk. Jag bara måste ju få prova de omtalat goda pizzorna jag med. Och ja, min ruccolapizza med körsbärstomater och riven parmesan var GUDOMLIGT god. Pappa körde en repris hela vägen och fick även den här gången vänta ofantligt länge på sin pizza (alla vi andra hade hunnit äta upp innan han fått sin mat, i Thailand serverar de inte f&au
ml;rdigt per bord, utan delar ut en pizza per bord innan de ger nästa man vid samma bord sin mat). Som tur var räddades besöket upp av makalöst goda irish coffees (snyft, jag som inte får smaka såna goddrycker nu), så pappa var trots allt nöjd och belåten när vi gick därifrån. Och vi andra med, för pizzorna var ju faktiskt bland de godaste man ätit…
