Känner mig totalt genomdeppig idag. Har gjort det många dagar under den här vintern/våren, och det är ingen skön känsla. Vet inte om det är tröttheten som är orsaken eller om det är något annat. Blir trött av graviditeten och har sämre tålamod än nånsin med dina bröder, blir irriterad på dem när de trotsar och skriker, och mår dåligt över att jag blir det. Samtidigt är det så att det enda som får mig glad är du och dina brorsor. Du med dina sparkar eller dina brorsor med sitt skratt eller bus. Jag kom hem för nån dag sedan och var genomtrött och ledsen och undrade om nåt i världen skulle kunna få mig glad igen. Så kom din lille storebror krypandes emot mig, och jag la mig på golvet så han fick klättra på mig, och då kom store storebror också springades och slängde sig över mig. Också gurglade båda av skratt och jag blev bara så lycklig.
I morse i bilen på väg till jobbet kände jag tårarna komma när jag tänkte på jobb och stress och oro över allt i världen. Då fick jag några sparkar av dig, och då kan man bara inte låta bli att le. Tänk att just du bor i min mage och kommer att komma ut och vara en del av resten av våra liv. Det är så fantastiskt. Och jag längtar tills du är ute och hoppas att min trötthet blir lite mildare då, så jag har ork för dig och dina brorsor. Åh vad vi ska gosa och busa då!