Så var det dags för årets jakt på det perfekta utseendet. Jag sitter och granskar, bedömer, väljer bort och väljer ut modeller för årets katalogfotografering. Och jag kan inte annat än känna mig hemsk och elak när jag sitter med det här jobbet (även om det samtidigt är väldigt roligt). För man har mycket åsikter. Inte fin näsa (om än inte lika ful som Zelmerlövs ;), för tätt mellan ögonen, för högt hårfäste, för lång, för kort, för smal, för tjock, för stora fötter, fel färg på håret, fel längd på håret, inte tillräckligt markant näsa och så vidare. Dessutom vill man ha massor av bilder på modellen man väljer, så man inte kan råka ta nån som har fult leende eller ser konstig ut med stängd mun. Och mitt i det här arbetet börjar jag känna mig väldigt nöjd över att jag har fått ett utseende som inte gjort mig till fotomodell. Visst blir man ständigt bedömd ändå, oavsett yrke, men att ständigt bli bortvald pga något "fel" i sitt utseende måste ändå vara hemskt.
Och enda orsaken till att mitt jobb är så här är för att vi alla bättre tycker om att titta på vackra människor än på fula. På smala hellre än tjocka. Skönhet säljer, och det är vi som köpare som har gjort att skönhetsidealen är vad de är. Hemskt men sant. Men vad ska man göra åt det?
