När jag var liten gjorde jag min mamma olycklig genom att så fort vi kom till mormor och morfar säga att jag var jättehungrig, för jag hade bara fått fil hemma. Det sa jag förstås för att jag visste att morfar skulle ställa sig och grädda plättar att servera mig tillsammans med mormors goda jordgubbssylt. För mormor och morfar tyckte förstås att det var förfärligt att jag bara fick fil hemma. Jag gjorde dock bort mig vid ett tillfälle, då jag bott hos mormor och morfar i en vecka när mamma varit bortrest. När hon kom och hämtade mig gick jag nämligen fram till henne och sa att jag tyckte att vi skulle åka hem och äta nåt, för jag hade bara fått fil hos mormor och morfar. Efter den gången gick inte mormor och morfar på mina "bara fil"-lögner fler gånger.
Nu får jag tillbaka. Moltas standard-svar när man frågar vad han ätit på dagis är just "bara fil". Trots att man försöker rabbla upp allt möjligt som de kan tänkas ha fått till lunch ruskar han bara på huvudet och säger "nä, vi åte bara fil mamma". Hm. Jag som inte trodde att man kunde ärva vadsomhelst från sina föräldrar. Men det kan man tydligen… Se Moltas arvslögner här.
Tur att…
… han har en sambo med körkort då… den dagen vi skaffar barn kan jag stå för körningen om Björn köper bilen.. ha ha ha..:)
Va?…
… ska jag köpa bilen? Då vi fan inte råd med att skaffa barn!
*stön*
Och så stavar vi bra här ja… :s
Karma…
… kallas det. Det man ger får man tillbaka!
Tur att jag aldrig ljög när jag var liten *host*
He, he…
…erkänn att enda anledningen till att du inte har barn än är för att du är livrädd för vad du ska få tillbaka 😉
Ja, erkänn…
…det och att du inte har körkort så du inte ens kan köpa de sjukt dyra bilarna som behövs när man har barn.