Idag kl 11.32 kom jag ut ur mammas mage. Jag började mitt liv utanför magen med att kissa på pappa när en av sköterskorna skulle visa mamma och pappa att jag var en liten flicka. Sen fick jag ligga en liten liten stund hos mamma, mest bara för att säga hej, innan de tog iväg mig för att torka mig lite rent och att väga och mäta mig. Pappa följde med ut när de gjorde det, så jag hade honom med mig, det var tryggt det. Jag fick lite problem att andas efter en stund, så de fick ta in syrgas och ge mig. Då blev pappa lite blek, men allt gick ju bra. De vägde och mätte mig också, och jag vägde 3642 gram och var 51 cm lång. Lite tjockare än storebror Tett, men smalare än Moltas. Sen var jag bara 51 cm lång, så jag är minstingen i familjen på det viset (ja, på ett och annat sätt med förstås).
När jag var färdigmätt och pappa klippt navelsträngen så fick jag komma tillbaka till mamma igen. Där känner jag ju mig hemma, det är ju hos henne jag varit i en massa månader nu.
Efter en stund så fick jag komma till pappa igen, för då skulle mamma lyftas över till en annan säng. Men när hon var flyttad till rätt säng och utkörd till korridoren så fick jag mysa med henne en stund igen. Då tyckte mamma att det var dags för mig att passa på att äta lite, för sen skulle jag vara ifrån mamma ganska länge, för hon skulle till en annan avdelning som kallades uppvaket, där inte jag och pappa fick vara med. Jag tyckte också det var bäst att passa på att äta lite, så jag fångade upp bröstet direkt och snuttade på som om jag aldrig gjort annat. Vi fick nästan applåder av all personal så duktiga vi var jag och mamma, tänka sig att man kan hitta så rätt när man bara är några minuter gammal.
Ja, sen fick jag säga hej till pappa igen då, och hej då till mamma. Mamma åkte iväg och jag och pappa fick sätta oss på en stol i ett rum. Där satt vi bra länge. Vi var och satte en nål på en tavla med, som visade att jag var en tjej som var född idag på Västerås BB. En rosa nål så klart. Sen fick vi flytta till ett annat rum, dit mamma skulle komma sen, och där fick vi också sitta och vänta länge. Inte förrän två timmar senare kom mamma äntligen tillbaka. Då fick jag äta direkt och mysa med mamma. Det var tur det, för mamma hade längtat efter mig må ni tro. Vi fick en telefon inkopplad med, och mamma och pappa ringde till mormor och morfar, farmor och farfar, Björn och oldemor och oldefar och berättade att jag kommit. Mormor berättade för Moltas att jag kommit och att jag var en lillasyster, så mamma hörde i bakgrunden hur han frågade om han fått en lillasyster nu, och om hon hade kommit ut ur mammas mage. Och ja, det hade jag ju. Farmor, hon blev så glad över att jag var en flicka att hon började gråta och knappt kunde prata i telefon längre. Också trodde hon att mamma och pappa vetat om att jag var en tjej, men de visste de ju inte.
När de närmaste var informerade om att jag kommit så fikade mamma och pappa med, och jag låg i mamma säng och sov. Sen fick jag en egen säng med (eller ja, säng och säng, plastbalja på hjul skule man kanske snarare säga), och i den sov jag också bra, även om mamma mest ville ha mig hos sig. Någon timme senare sen så ville mamma kliva upp, så fort hon hade fått tillbaka känseln i sina ben, så då fick hon hjälp av sköterskorna att göra det. Det gick såklart bra, och mamma gick in på toa och fick sin kateter borttagen, och ville ta en dusch med. Sköterskorna tyckte nog att hon var lite knasig som skulle göra det så snabbt, men åh vad skönt tyckte mamma! När duschen var avklarad och mamma ombytt så ringde hon efter mormor och morfar och mina brorsor och moster Emmelie. Nu var det dags att träffa resten av familjen minsann!
De kom fort som bara den förstås, och vi knallade ut till besöksrummet (eller ja, korridoren utanför BB) där de stod och väntade. Oj vad nyfikna de var på mig. Tett, han var mest intresserad av mamma och pappa, eftersom han inte fått träffa dem på över en vecka när han varit hos mormor och morfar, men Moltas, han ville allt gosa med mig mest hela tiden. Han tyckte att jag var jättesöt och att jag hade så små små fötter och händer och allt. Jag fick sitta i hans knä med, och ni må tro vad stolt han var då när han fick hålla och bära mig! Sen fick jag kramas och gosas med mormor och morfar med förstås. Och Tett var framme och pillade lite på mig med och pekade på mig. Emmelie, henne får jag gosa med lite senare, för hon var så förkyld så hon ville inte riskera att smitta ner mig nu när jag är så ny och allt.
Eftersom storebrorsorna var lite trötta efter att ha rest hela dan och efter allt uppståndelse med ett nytt syskon och allt, så stannade de inte så länge på sjukhuset, utan åkte hem igen efter en liten stund. Mamma och pappa passade på att skicka sms och meddela vänner och allt att vi kommit (man fick inte göra det från rummet), och sen gick jag, mamma och pappa tillbaka in till vårt rum och mamma och pappa åt middag. Och jag åt en hel del jag med förstås. Men mest sov jag och var snäll. Bebisen som vi delade rum med var inte en lika nöjd och glad bebis som jag, utan han var ganska ledsen hela tiden. Stackars han (och hans mamma och pappa tyckte mamma och pappa).
Klockan nio var det dags för pappa att packa ihop sina grejor och åka hem för att sova. Han fick inte stanna och sova med mig och mamma, knäppt! Han skulle knäppa lite kort på mig först med stora kameran, men då upptäckte vi att blixten inte funkade. Alla bilder blev helt svarta. Typiskt! Ja, ja, kanske har vi bättre tur med fotograferandet imorgon. Vi pussades och kramades i alla fall med pappa ett tag och sa hej då sen. Sedan var det dags för mig och mamma att vila och sova. Mamma ringde till min gammelmomma först och berättade att jag kommit med, men sen var det dags att släcka för kvällen.
Oj, oj, oj vilken händelserik dag det har varit idag. Inte konstigt att jag nästan sov hela natten sen (nja, jag åt ganska ofta med, men var tyst och snäll ändå). Stackars mamma sov inte lika bra, men inte på grund av mig utan av bebisen bredvid. Hoppas vi får åka hem imorgon och sova hemma hos oss, där det är lugn och ro!
