Läste för ett tag sedan en bok om barnuppfostran och hamnade på kapitlet "svordomar". Där står det att man såklart gärna ska undvika att använda svordomar själv för att barnen inte ska börja svära.
Sen ska man välja att säga nåt annat istället för att svära. Bingbong också t ex. Eller "ballongbyxa också" som en rolig skolkamrat till mig sa. Det var istället för en svordom, och alla vi runtomkring började såklart gapskratta varje gång.
Men nä, jag tror inte på det där med att byta ut svordomar mot andra konstiga saker. Jag tror hellre det bidrar till att man blir ett mobb-offer i skolan än att det ger ett bättre språk. Så fan heller att jag tänker använda såna konstiga uttryck 😉
Vad tycker ni om svordomar? Tycker ni att man inte ska svära? Och att man ska lära sina barn ett "vårdat språk"?
Moltas svär inte så ofta…
…men han säger ofta ”pappa, vad sa du nuuuuu?”. Och det uttrycket används enbart när pappa svär (vilket hände allt för ofta förut, och ännu mer ofta nu med ett wii i huset).
Har man…
… ett bolag som heter ”Bad Language Records” kanske man inte ska ge sig in i den debatten! hahaha 😀
”Köttbullar också!”
Utbrast jag en gång på rundpingisen i korridoren när jag gick i sjuan…
…inte helt lyckat när man redan var hackkyckling av åttor och nior.
Förövrigt vill jag påpeka att jag aldrig skulle sjunka så lågt att jag använde svordomar.