Slutet på en era…

…början på en ny.

 

Wow. När jag i somras tackade ja till att gå ett nyföretagarprogram i Västerås Science Park hade jag nog varken räknat med hur tidskrävande det skulle vara, eller hur ofantligt många intressanta människor jag skulle lära känna under programmets tid.

 

I torsdags fick jag mitt diplom, och programmet är avslutat. Men det känns inte särskilt sorgligt, för hela hösten har varit början på nya saker. Nya samarbetspartners, nya vänner, nya idéer, nya kunskaper och nya drömmar, bland annat. Och en lite oväntad känsla smyger sig på… Jag känner mig fan lite stolt. Stolt över att ha tagit mig igenom programmet trots att det varit mycket att göra på jobbet och det många gånger känts oövervinnerligt att orka sig till kurslokalen på kvällarna, men att jag ändå masat mig dit. Stolt över att ha lyckats få så många bra idéer som jag fått trots att jag nästan stupat av trötthet, stolt över att få samarbeta och lära av så många, över att ha vågat prata med okända människor trots att jag egentligen inte varit så sugen, över att ha en familj som orkat med att jag varit borta så mycket utan att klaga. Och framför allt stolt över att nu känna att jag har det som krävs, bara jag bestämmer mig, och att det är så många som tror på mig.

2 reaktioner till “Slutet på en era…”

  1. Inspirerande!
    Du är så grym Ullis, detta känner jag ingen som skulle klara av. Eller egentligen är väl hela familjen grym eftersom ni fixar detta tillsammans.

    Jag är hundra procent säker på att ni kommer att få igen investerad tid mångdubbelt i både pengar, kärlek och just mer tid. 🙂

    Hoppas vi ses snart. Saknar er.

    Stor kram,

    A

  2. Tack…
    …vad gullig du är. Jag tror också att vi kommer få tillbaka investerad tid. Och kärleken är ju så härlig att ju mer man slösar med den desto mer får man… (jag önskar det vore på samma sätt med pengar).

    Kom och hälsa på vet jag! Kram!

Lämna ett svar