I morse vaknade man hyfsat pirrig. Dagen när radhuset blir vårt på riktigt (och vi får ett gigantiskt lån hos banken, pjuh). Lite småstirriga sprang vi omkring i lägenheten och fixade med en massa grejor vi hade på listan innan det var dags att hämta upp Moltas på dagis för att lämna honom hos farmor, farfar, oldemor och oldefar innan vi skulle vidare till Västerås. Det var Moltas sista dag på hans nuvarande dagis, så det kändes lite vemodigt (men de hade hej-då-kalas för honom igår när han fick en fin dagispärm som dokumentation över den tid han varit där och bilder på alla sina dagiskompisar). Vi hämtade honom strax efter lunch, och Moltas var lite sorgsen. Man kan ju aldrig så noga veta hur mycket han förstår, men han ville helst inte gå därifrån, och han kramade alla hej då ordentligt, och såg småledsen ut. När vi kom ut till bilen började han storgråta och sa gång på gång "vill inte annat dagis". Och man kände sig helt bedrövad tillsammans med den där pirr- och nervöskänslan över huset och flytten. Men stackars stackars Moltas. Nog för att vi jobbar hårt på att försöka få med alla våra vänner till Västerås, men att få med hans bästisar Dina och David blir nog värre tyvärr. Suck, att det ska behöva vara så sorgset och jobbigt när det samtidigt känns så bra… Och inte nog med det. När Moltas kom fram till oldemor och oldefar och farmor som höll på att fylla poolen med vatten så råkade Moltas kliva på en geting och blev stucken i foten. Stackars lilla Mojje som redan var så ledsen. Vi tröstade en stund och sedan fick han lägga sig och vila ute på altanen på en solsäng tillsammans med en flaska välling och trots att han såg lite ledsen ut när han sa hej då till oss så grät han inte längre i alla fall.
Fattiga husägare
Ja, så sen var vi på väg. Till vår nya hemstad och vårt nya hus. Och vår bank som vi ska stå i skuld till länge nu. Vi pratade lite smått om hur knasigt det kändes i bilen dit, och trots att Tård inte ätit sedan lunch (klockan var runt två) så var han faktiskt inte på så dåligt humör. När vi sedan kom till banken och kom på att vi glömt våra papper i bilen kom lite Tård-hunger-humör fram så vi stannade för en chokladbit och lite vatten och mäklaren fick vänta lite på oss men fick kanske ett lite trevligare bemötande än vad han annars skulle fått.
På plats på banken satt mäklaren och ena halvan av nuvarande ägarna. Nånstans i bakgrunden sprang en banktjänstekvinna omkring och fixade med papper. Hon kom in emellanåt och sa några ord, men verkade mest rätt stressad. Vi fick lite papper om huset från ägaren och den glada (INTE) överraskningen att tomträttsavgälden skulle tredubblas nästa år. Från nuvarande dryga 3000 kr till närmare 11000 kr per år. Suck. Ja, ja.
Efter mötet på banken var det dags för en mycket sen lunch. Vi gick till en skön uteservering och satte oss, men bara för att få veta att de inte öppnade förrän om ytterligare 15 minuter, så hungriga som vi var gav vi oss iväg på jakt efter en restaurang som var öppen. Under jakten efter lunch upptäckte vi att vår nya hemstad kryllar av mysiga uteserveringar, men kom snart på att den mysigaste uteserveringen nog ändå skulle vara den som sitter på vårt hus, så vi köpte med oss en varsin sallad och åkte till huset (efter en konversation med salladsförsäljaren som skulle flytta till Stockholm).
Nyckeln i dörren
Det var en nervös och pirrig känsla att sätta nyckeln i dörren på vårt hus… det känns onekligen mer "på riktigt" än att ha en bostadsrätt eller hyresrätt. Det känns liksom mycket mer som vårat än vad man känt tidigare… Vi gick in och gick på en rundtur i huset innan vi satte oss på verandan (som kändes gigantisk utan möbler) och åt vår medhavda sallad. Utsikten, trädgården och verandan får bättre betyg än salladen… Vi upptäckte till vår besvikelse att bara ena kyl/frysen fungerade när vi skulle sätta på dem för att få dem kalla. Suck. Tård ringde sin pappa som berättade/bekräftade att vi inte hade några rättigheter vad gällde det, så det blir väl till att lägga en sisådär 15 papp på det nu direkt…
Garderobsflytt och tejpning
Efter intaget av maten så var det dags att börja jobba… garderober skulle flyttas från fd till blivande barnrummet, och bården från barnrummet skulle bort och rummet skulle tejpas för att den illblå färgen skulle målas över med en stockholmsvit. Flytten av garderoberna var inte det lättaste, och vi repade både ett och två golv, och Moltas rum blev mindre än vad vi tänkt med en full garderobsvägg. Men kontoret kommer nog att bli bra, och Moltas kommer nog ändå att få plats.
Efter ett fasligt tejpande var vi äntligen klara med kontoret, och gick ner för att tejpa vardagsrummet/hallen som också skulle målas om. Men hungern gjorde sig snart påmind då tejpandet uppe tagit längre tid än vi trott, så efter en liten stund gav vi upp och åkte ner till stan för en matbit. God hamburgare och sallad blev det på en av stans alla uteserveringar, och vi kände oss nöjda med vår nya hemstad. Mätta och belåtna åkte vi och handlade ingredienser till söndagens flyttmat och fyllde upp kylen innan vi åkte tillbaka till Stockholm ganska sent. När vi kom hem packade vi lite till innan vi kom i säng sent som vi fått vanan in att göra de senaste veckorna nu. Imorgon ska vi upp i ottan för att få frukost hos Tårds mormor och morfar innan det bär av mot Västerås och målning i huset.