Idag skulle jag och mamma gå ner till vårdcentralen för jag skulle få träffa en läkare för mina variga ögon. Vi skulle vara där 10.20, och det var vi. Men vi fick vänta och vänta och vänta. Tur att det fanns en rolig lastbil i väntrummet som man kunde åka på och leka med. Också fanns det böcker och en leksakstelefon med, så jag tyckte att det var ganska kul att vänta ändå. Tills jag fick syn på hissen och inte fick åka hiss för mamma. Då blev jag jättearg. Klockan elva fick vi äntligen komma in till doktorn i alla fall… Hon tittade på mina ögon, lyste i dem. Då blev jag arg. Sen blev jag ännu argare när hon skulle känna på min hals, för hon hade så kalla händer. Men jag fick en tapperhetsmedalj innan vi gick därifrån i alla fall, då blev jag lite mindre arg. Läkaren sa att mina ögon såg ut att var på bättringsvägen, men om det inte var helt borta på lördag så skulle jag få medicin som vi kunde hämta ut på apoteket. Då skulle jag kunna gå på dagis på måndag med. Jippie, jag längtar dit nu.
