Vila drabbades förra veckan av något som heter svinkoppor. En ganska harmlös sjukdom som hanteras med rengöring och salva såvida den inte blir extrem.
Apotekets lilla folder i ämnet är dock en skräckinjagande historia. Vrid upp volymen och klicka här för att möta svinkopporna du med >>
Häromdagen slank Iphonen ur handen och damp rakt ner i stenplattorna på trottoaren på väg hem från jobbet. Det väldigt reptåliga glaset framför displayen visade sig inte vara lika slagtåligt.
Fy fan – milt uttryckt. Jag såg framför mig att jag skulle vara tvungen att vara utan telefonen i ett par veckor i väntan på reparation, dessutom med ett stort hål i plånboken. Men istället handlade det om timmar innan jag satt med en helt ny i handen, helt återställd med allt innehåll på plats och med ett inte fullt så stort hål i plånboken.
Så här gick det till: Telia informerar om att det inte går att byta display, utan man får helt enkelt köpa en ny telefon. Trygg Hansa tar emot en skadeanmälan via telefon och skickar ett mail med en rekvisition några minuter senare. Den tar jag med mig till Telia-butiken och löser ut en ny telefon endast genom att betala självrisken. Hem och synka telefonen mot Itunes, varpå alla kontakter, bilder, program, kalenderinlägg ja, helt enkelt allt i telefonen återställs – eftersom Iphone automatiskt säkerhetskopieras varje gång man synkar.
Tack Trygg Hansa och Apple!
Det är många som påstår att det här är en reklamfilm, och Bosse Larsson känns kanske lite väl till åren kommen för att det ska vara från den tiden det ger sken av. Oavsett… låtsas som att det inte är reklamfilm och njut av lite härlig "Lisch-mentalitet" 😉
Tack Leijon för tipset av den här underbara filmen.
/>
…är nog en kommentar jag kan vänta mig från 15-åriga Vila om hon får syn på bilden ovan. "Fy, fan farsan, du valde att ta fram mobilen och knäppa ett kort på mig, istället för att direkt hjälpa mig ur knipan!"
Idag börjar jag jobba igen, efter ett år och nio månaders föräldraledighet i streck. En märklig känsla. Det ska bli otroligt skönt att komma tillbaka till den så mycket mer sociala "verkligheten". Visst kommer jag att sakna skogspromenaderna med minstingen i vagnen (först Tett i åtta månader, sedan Vila resten av tiden), lekstunderna, de fantastiska ögonblicken när barnen precis lärt sig något nytt, de stillsamma luncherna tillsammans med Seinfeld, en chokladbit och en kopp te…
…men trots detta så känns det faktiskt att det är dags, dags att komma tillbaka till livet utanför hemmets fyra väggar.
Häromdagen kom Moltas springande till mig med en badboll i händerna och utbrast "Om man kunde gå på vatten skulle man kunna spela fotboll med den här!".
När jag köper matvaror så tänker jag ofta saker som "oj, då är vi en till i familjen" när jag kollar på utgångsdatumet på smöret jag lägger i varukorgen, eller "då har vi varit i Thailand i två dagar redan" när Yoggi-tetran riskerar att börja lukta unket.
På nått märkligt sätt så blir bäst-före-datumet ett sätt att se fram mot saker… eller inte se fram mot saker "usch då, när mjölken går ut så är det bara två dagar kvar på semestern".
Microsoft har precis satt igång en reklamkampanj i USA, med Jerry Seinfeld och Bill Gates som ett rätt märkligt och oväntat kampanjpar. Den första reklamfilmen, Shoe Circus, gjorde inte nått jättebra intryck.
Men nu när den andra filmen, New Family (som ni ser ovan), kommit ut är jag alldeles plötsligt ganska fascinerad och sugen på att se mer. Den är ju riktigt rolig – fortfarande konstig – men ändå riktigt, riktigt rolig.
…och frågan är om inte Microsoft lyckats ganska bra, för oavsett vad man tycker om filmerna så diskuteras de hej vilt på en mängd bloggar, it-nyhetssajter och forum runt om på internet. Inte minst i Mac-svären. Och som bekant är ju "all uppmärksamhet, bra uppmärksamhet".
/>
Efter en sen kväll hos Emmelie sitter en otroligt trött Moltas och filosoferar kring den stora bollen som rymmer 15 000 människor.
/>
I ett litet kubiskt paket från Ullis låg det ett äpple med bokstäverna "I", "P", "H", "O", "N" och "E" på. Och redan samma dag knatade jag in på Teliabutiken i Västerås, med ett barnsligt förväntande pirr i magen, och löste ut presenten.
Nåväl, den lever upp till förväntningarna med råge (trots avsaknaden av MMS, Ullis) – en grym, grym, grym telefon/internetmaskin/handdator/ipod/gps helt enkelt – och liksom till min MacBook Pro har det uppstått en oförklarlig men stark kärlek.
Nu är alltså endast sista punkten kvar på ytliga önskelistan – Apple TV. Fortfarande inget nytt på listan sedan förra året, märkligt, kanske är det så att de äppelbeprydda sakerna utger en sådan kärlek att önskan efter nått annat inte infinner sig förrän det kommer nya fruktiga prylar från samma företag. Nåväl, Apple TV är inte helt intressant innan den efterlängtade hyrfilmsfunktionen når Sverige.
Steg 2 – tv och bärbar mac avklarad
Steg 1 – ursprungliga listan
