Författare: Ulrica

Står

Mamma och pappa tycker att jag är så sen att resa mig upp, att stå själv och att gå och sånt där ni vet. Och jo, jag tar kanske lite längre tid på mig än vad mina kära storebröder gjorde. Men å andra sidan så hade inte mina två storebröder två bråkiga storebröder heller, som knuffade och puttade och höll på. Om de hade haft det hade de också kanske insett klokheten i att stanna kvar sittande på golvet…

Men jag försöker nu i alla fall, och klarar att resa mig upp själv mot bord och sånt. Även om jag blir väldigt förtvivlad när jag inte tar mig ner själv sen. Jag blir så trött när jag stått länge att det bara skakar i benen. Och skaka i benen kan det göra ibland av rädsla med, när Tett-bråkstaken kommer i full fart när jag står och vinglar. Då vill jag helst sitta stadigt på marken.

God gucka

Oerhört god

 

1 ask ruccola

2 vitlöksklyftor

1 paket fetaost

0,5 dl solrosfrön

0,5 dl creme fraiche

salt

peppar

 

Mixa ihop alla ingredienser till en slät massa. Används som dipp till vad som helst (nyttigt eller onyttigt) eller varför inte som sås till sommarens grillade? Oerhört, oerhört god, rekommenderas varmt!

Jag och mamma jympar

Idag efter frukost, lunch och bad i poolen ute i trädgården så skjutsade jag och mamma ner Emmelie till tåget, hon skulle nämligen åka hem idag. Jag fick sitta fram i bilen då, det gillar jag massor. Sen skulle jag och mamma gå på en utställning där de hade gjort siffror och bokstäver av massa olika konstiga saker, men den hade stängt, så vi gick på stan en stund istället och köpte coola Spindelmannen-badbyxor till mig och Tett.

Sedan åkte jag och mamma till ett ställe som heter Friskis och Svettis. Där gick vi på ett familje-jympa-pass. Det var så himla kul! Jag sprang omkring som en tok och mamma kunde inte ens springa lika fort som jag kunde, fast hon försökte. Det var bra och rolig musik också, men oj vad svettiga vi blev både jag och mamma. Men det var mysigt som sjutton, och det sa jag till mamma när vi låg och pustade ut på golvet sen.

När vi var alldeles utmattade och hade druckit upp allt vatten som vi hade med oss (man blir törstig av att jympa, särskilt när det är jättevarmt ute) så åkte vi hem till pappa, och spelade tv-spel med honom.


Hej Nalle Puh

I morse kom Emmelie till oss, hon hade sina råttor med sig. Hon kom hit lagom så hon hann äta en sen scones-frukost med oss ute på altanen, det var mysigt det. Och gott!

Vi lekte en stund med Emmelie, sen var det dags för oss och mamma och pappa att åka och hälsa på Nalle Puh. Vila fick stanna hemma med Emmelie, för hon var för liten för att få följa med.

Åh vad spännande att få träffa Nalle Puh! Vi var helt exhalterade båda två. Det var en massa bilder på Nalle Puh överallt, också kunde man köpa Nalle Puh-saker. Vi ville köpa det, men mamma och pappa sa att vi inte skulle det. Men vi fick ett varsitt program att titta i, med fina Nalle Puh-bilder i.

Sen var det dags att gå in till föreställningen. Där var det ett fint Nalle Puh-land, eller ja, Sjumilaskogen var det ju förstås, för det är ju där Nalle Puh bor. Vi berättade det för mamma och pappa när vi hittat våra platser där vi skulle sitta. Sen visade vi dem var alla grejor var, det fanns klockor och träd och honingsburkar och en massa fina saker.

När vi hade väntat en stund så fick vi äntligen träffa alla. Nasse, Ior, Nalle Puh, Tiger, Lille Ru och Kanin såklart. Åh vad vi tyckte att det var spännande. Vi hjälpte till att ordna ett kalas till Nalle Puh, genom att berätta var saker var, och att sjunga och klappa. Åh vad vi hade kul, vi var helt galet glada hela tiden. Mamma och pappa bara skrattade åt oss, och myste över att vi tyckte att det var så kul. Men när det var slut ville vi minsann inte säga hej då till Nalle Puh, utan vi ville stanna. Så vi var jätteledsna när det var dags att åka hem.

Väl hemma berättade vi för Emmelie om hur roligt det hade varit att träffa Nalle Puh och hans vänner, och hur vi hjälpt till. Också fick vi Nalle Puh-popcorn med, det var smaskens. Åh vilken rolig dag det har varit idag!


Moster barnvakt

I morse kom moster Emmelie hit med sina råttor. Hon åt scones-frukost med oss, och sen lekte vi lite. Sedan åkte mamma, pappa och storebrorsorna iväg. De skulle åka och hälsa på Nalle Puh. Det ville ju jag också ju, så jag blev jättesur! Typiskt att inte jag och Emmelie fick följa med! Jag bråkade lite med moster och ville inte somna fast jag var trött, men somnade till slut ändå. När jag vaknade igen sen fick jag mat och sen blev jag ganska sur igen och skrek lite. Sen kom lyxisarna som fått träffa Nalle Puh hem, då blev jag glad igen. Fast lite sura på dem var jag allt, fast jag inte visade det.

Skyddad

Mamma och pappa är ganska så livrädda när jag är ute och sparkar på min sparkcykel, så de har köpt alla möjliga skydd så jag inte ska kunna slå mig. Idag hjälpte pappa mig på med alla skydd, och då såg jag ganska rolig ut. Men jag ska lära mig ta på alla skydd själv snart, så jag inte behöver någon hjälp för att kunna gå ut och cykla. Om man nu behöver så här mycket grejor på sig för att få cykla, suck!

Vila och Tett var ute i gräset och lekte när jag fick prova alla skydd. De tyckte nog också att jag såg jättekonstig ut.


Svamp VS Pocket

När Vila var nyfödd såg jag en annons i vår lokaltidning VLT om att man kunde få komma och fotograferas gratis för födelseannonser i samma tidning. Tjoho tänkte jag och drog med hela familjen till fotografen. Och jo, jag hade väl kunnat gissa vad det skulle leda till. Dvs en familjebild fotad på ett par minuter, mot en svampad fond. Vi som liksom bara hatar svampade fonder… Vi tyckte ändå (läs jag) att fotot blev ganska fint på nåt sätt liksom. Om man försökte se bortom den svampade väggen och jpg-komprimeringen i bilden. Vi bestämde oss där och då för en av bilderna, och fyllde i formulär för att den skulle hamna i tidningen tillsammans med födelseannonsen (vågar jag erkänna att vi inte kom ihåg Vilas vikt, utan fick ringa in den senare? – kan det vara ett tredje-barnet-syndrom?).

 

Well. När vi kom hem började vi fundera på bilden. På att vi skulle ha en svampad bild i tidningen. Och vi började tveka. Emmelie som var här på besök blev ombedd att ta en snabb bild när familjen ändå var omklädd för fotografering, och vi slängde oss på ett lakan på golvet och Emmelie ställde sig på bordet och knäppte några snabba bilder med vår pocketkamera (systemkameran var trasig och inlämnad för lagning, detta är även anledningen till att vårt tredje barns första veckor är mindre finbilds-dokumenterade än de två första).

 

Hela historien slutade i alla fall med att jag mailade till VLT och bad dem byta ut fotografbilden mot vår pocketbild. Och åh vad bra det kändes när vi såg bilden i tidningen sen.

 

Eftersom svampade bakgrunder har en 90%-ig majoriter (minst) bland fotografbilder, så förstår jag att många tycker att svampade bakgrunder på foton är fint. Och smaken är ju som baken, så jag säger inget om det. Men det vore lite kul att veta vilken bild av de två ni tycker är finast? Pocket eller svamp?

 

Emmelie och Keith hälsar på

Idag efter dagis så kom Emmelie och Keith hit. De kom med bussen så de kom hit strax innan mamma kom hem från jobbet. De lekte med oss medan mamma och pappa lagade tacos, sedan åt vi ute på altanen. Efter maten fick vi gå och sova, men mamma, pappa, Keith och Emmelie spelade wii till jättejättesent. Emmelie och Keith sov över här, det gillar vi när vi har någon att väcka alldeles för tidigt morgonen därpå ;o)