Jippie. "Min" katalog har blivit nominerad till Svenska Designpriset. Gå in och rösta vet jag (ni har bara fram till nu på söndag på er (12/9). Gör såhär:
1. Gå in på http://www.designpriset.se/rostning.php
2. Scrolla ner till kategori "2Aa: Information Print"
3. Klicka på "rösta här" på The world of Hästens (såklart)
4. Fyll i din mailadress längst ner på sidan och skicka in
5. Bekräfta/verifiera din röstning genom att klicka på länken i bekräftningsmailet som landar i din inbox
På vägen hem från jobbet förra veckan möttes jag av en seriekrock på andra sidan vägen. Mängder av krockade bilar, en massa ambulanser och polisbilar, och långa köer med bilar. Oerhört otäckt och tragiskt såklart, men som tur var utan allvarliga skador, trots antalet inblandade bilar. Lite full i skratt blev jag trots det otäcka som inträffat när jag dagen efter läste artikeln i tidningen. Om hur den ena, sen den andra, sen den tredje och till sist den fjärde krocken hade inträffat. Jag undrar hur det annars skulle gått till?
Wow. Jag kan verkligen bli imponerad av bra copy. Copy som får en att skratta, att gråta, att reagera, att få ångest, att bli lycklig. Ja, bra copy helt enkelt. Den här rubriken från Ikea gick rakt in i hjärtat på mig. En bild på ett vardagsrum, en soffa, en familjeplats. Och texten: Det är här du har dina viktigaste möten. Så sant, så rätt och så otroligt träffande.
Jag gav ett enda nyårslöfte i år – att läsa fler böcker än vad jag gjorde förra året (och året innan dess). Jag älskar att läsa böcker men har de senaste åren inte prioriterat att ta tid till att just läsa. Nu har det ju däremot kommit moderniteter som ljudböcker, vilket passar en till-jobbet-pendlare alldeles utmärkt. Jag var i ärlighetens namn lite skeptisk till ljudböcker till en början, då jag tycker att de tar bort lite av tjusningen med en bok, i och med att uppläsaren lägger sin ton på berättelsen, och därmed ger mig lite mindre utrymme för fantasi. Just den biten står jag fast vid efter att ha plöjt ett antal ljudböcker nu, men jag väljer ändå ljudböcker till stor del nu för att kunna kombinera mina bilresor med "läsande".
Årets första bok blev "Munken som sålde sin Ferrarri", som också blev min första ljudbok nånsin. Jag blev så såld på den att jag lyssnade på den två gånger i rad, direkt efter varandra.
Ganska tidigt på året sedan fick jag passande nog en förfrågan om att vara med i en bokcirkel, och jag tänkte att det nog var ödet. Självklart ville jag vara med!
Första boken ut var "Postcard killers", och jag lyssnade även på den. Jag varierar nu ljudböcker och vanliga böcker, och har fått ett beroende (igen) av att alltid ha minst en bok på gång. Det har resulterat i ett antal lästa/lyssnade böcker under året. Här är några av dem:
Munken som sålde sin Ferrarri
Sängläge
Mitt namn var Elton Persson
Postcard killers
Dotter önskas
Flyga drake
3 sekunder
En mörkrädd pojke
Dyngkåt och hur helig som helst
Kärlek – hur fan gör man?
I en annan del av Bromma
Jag har nu alldeles nyligen tecknat abonnemang på Storytel, typ ljudböckernas Spotify, där man kan lyssna på obegränsat antal ljudböcker för 169 kr per månad. Ett klipp. Och så enkelt… så fort jag lyssnat klart på den ena är det bara att trycka igång nästa. Love it! Nu håller jag bara tummarna för att multitasking kommer även till Storytel, så jag kan använda telefonen till annat också samtidigt som jag lyssnar på böcker.
Ps. Är det inte härligt med nyårslöften som kan uppfyllas redan långt innan året tagit slut?
Vi satt och tittade på Rasmus på luffen med barnen häromdagen (ska försöka hinna igenom alla Astrid Lindgren-filmerna nu innan Vimmerby på semestern) och förklarade vad en luffare var. Att det var någon som inte hade någonstans att bo, som inte hade något hus. Tett satt och funderade på vad vi sagt ganska länge, och sen sa han "menar ni som Mulle, för han har inget hus". Jag tvekade lite, men höll med, kanske är Mulle en luffare? Men då protesterade Moltas, och sa att skogen ju är Mulles hus, där trädens kronor är tak. Och visst var väl det en finare förklaring än att Mulle skulle vara luffare? Men i vilket fall så är det så obeskrivligt fascinerande att höra hur barnen sitter och funderar fram frågor och svar och att höra hur de resonerar med varandra. Det finns ingen som får en att tänka efter så mycket som ett frågvist barn, så det så.
Jag hade en sån där morgon i morse, en sån man helst inte vill ha. När jag vaknade av väckarklockan (eller egentligen av att min man satte sig upp i sängen) så trodde jag inte att det var sant att det var kliva-upp-dags. Jag hade ju för sjutton nyss somnat.
Sen kom Tett inspringades och kröp ner i sängen bredvid mig. Mysigt. Inte lika mysigt att försöka övertala honom att göra sig iordning. Mutade med att jag kunde sätta fast vingarna på den röda draken från Mc Donalds medan han var på toaletten, och precis när jag fått honom att gå med på det kom Moltas springades och tog Tetts plats i sängen, och kriget var i full gång. Skrik, gråt, skäll och två osamsiga barn. Gick in för att väcka lillasyster och hon var på ungefär lika bra humör som bröderna, och skrek sig igenom hela påklädnings-sessionen. Vid det laget hade killarna kommit på att de kunde leka istället, och hade till och med fått på sig kläderna.
Försökte sminka mig medan barnen tog på sig sina ytterkläder, och hela tre gånger lyckades jag nysa under tiden jag skulle ta på mig mascaran. Ni som brukar använda mascara vet hur man ser ut om man nyser med mascara. Man får den överallt där den inte ska vara. Efter tre avsminkningar och en sminkning som blev halvdan fick jag till slut ändå hjälpa barnen på med ytterkläderna. Vi kom sent både till dagis frukost och till skolans. Ingen vidare start på dagen.
Sen satte jag mig i bilen och kopplade in iPhonen till bilstereon (som min älskade man fixat) och började lyssna på "Munken som sålde sin Ferrarri". Min första ljudbok nånsin, rekommenderad av en kollega. Och till lugnet av Stefan Sauks röst, och med ett budskap finare än nånsin, började min hittills kaotiska dag ändå inta en lite annan form. Väl framme på jobbet en halvtimme senare kändes morgonen som länge sedan.
I helgen var vi på teater med barnen. Vi såg Karlsson på taket som teaterpjäs, och trots att det var världens bästa Karlsson på scen så var det kanske inte världens bästa teaterpjäs. Men barnen gillade det, och det är ju det viktiga. Med pruttkuddar, köttbullar, världsliga saker, lillebror, Karlsson och sång så dansade barnen i sina stolar, skrattade och klappade. Och trots att Vila var lite smårädd för Karlsson emellanåt glömde hon allt det och brast ut i sång när "Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson" började spelas. En lyckad påskdags-happening helt enkelt :o)
För en vecka sedan var vi på konsert på Sigurdsgatan här i stan. Magnus Weideskog och Karin Ström agerade förband till Andreas Grega tillsammans. Vackert, stämningsfullt och precis så bra som förväntat (det var främst för Magnus Weideskog vi var där). Alla som var där charmades av Magnus barnsligt vackra sånger, fina texter och den ödmjukhet och glädje som han inte ens försökte dölja när publiken klappade i takt med och sjöng hans låtar. Kombinerat och varierat med Karins spröda röst blir det toppbetyg. Bara ett enda minus, de spelade några för få låtar var, vi hade gärna hört mer…
Sedan var det då dags för huvudnumret. En Andreas Grega som jag kanske inte hade jättemycket till övers för innan den här kvällen. Bara några minuter efter han intagit scenen fick jag däremot ändra mig. Han tog publiken med storm och var helt fantastisk på scenen. Med en Di Leva-liknelse som är slående (lite falsksång, långt lockigt mörkt hår, poetiska sånger på svenska, tebjudning under konserten och med en vandringsstav i sin hand) gick det mer och mer upp för mig att jag hittat en ny frälsare. Och inte bara det. Jag har även insett att jag blir lite mer frälst för varje live-spelning jag upplever. De ger mig styrka, kärlek, glädje och inspiration – en livsnödvändighet. Love live!
Glad påsk önskar vi alla er alla med ett konstverk från Tett i år!
Vi spelade spelet "Snack" på julaftonskvällen, och fick många intressanta frågor att konversera kring (spelet rekommenderas varmt, finns bland annat att köpa på Lagerhaus). En av frågorna vi alla skulle svara på var vilken som var den bästa (respektive värsta) presenten man fått. Det är ju ganska svårt att svara på en sådan fråga när man får den utan förvarning (vilket är lite av charmen med spelet), men nu när jag funderat på det lite så har jag i alla fall ett svar. Det blir några stycken…
Saker
Mitt fina timmerhus. Fick ett hus jag länge tittat på när jag fyllde 25 år, av mina föräldrar. Det var så fint. Jag har nu sålt huset, och det har plockats ner för att byggas upp på ny tomt. Men i mitt hjärta kommer det alltid att vara mitt hus, och jag har många fina minnen från huset trots att jag mest bara använde det som förråd under den tiden det var i min ägo.
Något personligt
När jag fyllde 29 år och var övergravid med Moltas i magen, fick jag finaste födelsedagspresenten nånsin (ja, förutom Moltas då förstås som föddes dagen efter). En sång som jag fick uppspelad för mig tillsammans med frukost på sängen. Sången heter "Det är därför jag älskar dig" och är en sång om mig.
Smycken
Jag är ju kvinna, och som kvinna ska man ju gilla smycken. Och jo, det gör jag. Smycken är perfekta presenter, man kan nästan inte få för många, de tar inte särskilt mycket plats och varje smycke får sin plats i mitt hjärta. Diamonds are a girls best friend.
Upplevelser
Jag har haft lyckan att få en surfkurs, en luftballongsfärd och utlandsresor som presenter bland annat, och kan inte säga annat än att upplevelser nog är bästa presenterna alltid. Däremot med ett litet minus – de är utan tvekan de presenter som är mest beroendeframkallande…