Förvandlad till kostymnisse?

Det här året har inneburit ett flertal händelser som inte går att tolka på annat sätt än att man ska börja oroa sig.

Det började i våras när vi i godan ro planerade vår underbara bröllopsresa till Karibien. [b]BOOM [/b]- som ett kraftig högerkrok slog informationen om klädkod som kom tillsammans med biljetterna andan ur halsen på mig. Mörk kostym om du vistast utan för rummet efter kl 18 på båten.

Efter lite letande och velande efter kostym så fick jag snällt låna Eriks och resan var räddad – [i]bortsett från att kostymen var tvungen att bäras då[/i].

Någon vecka efter jag börjat på IDG: [b]KRASH[/b], som en 42″ widescreen-TV som landar i en tom container – du kommer väl på företagets julfest? Mörk kostym krävs. Den här gången körde jag den bruna sjuttiotalskostymen i sammet som jag hade på bröllopet. Kanske inte helt korrekt i sammanhanget, men det var ju bara folk från företaget så det kändes ok – [i]förutom att kostymen var tvungen att bäras då[/i].

En vecka efter julfesten: [b]BANG[/b], som en röd och vit Tintin-raket som krockar med en amerikansk TV-satellit på tiotusentals kilometers höjd – under CIO Awards är det mörk kostym som gäller. Men vid närmare undersökning så får jag ok på att använda min beige manchesterkostym. Så det funkar ju – [i]förutom att kostymen var tvungen att bäras då[/i].

Om den här skrämmande trenden håller i sig även under nästa år så måste jag starkt börja fundera på att köpa en mörk kostym – [i]det värsta är ju att den är tvungen att bäras då[/i].