I morse när vi låg i sängen och myste hela familjen så skulle pappa ge mig nappen så att jag skulle stoppa den i munnen. Och pappa klagade på min finmotorik (hur vågar han?) eftersom jag inte fick in den i min mun. Men det var ju vad han trodde det att den skulle in i min mun. Jag ville ju stoppa in nappen i pappas mun och ta den därifrån, för så brukar jag göra med mamma. När mamma berättat vad jag ville tyckte pappa inte att min finmotorik var lika dålig längre, för jag prickade pappas mun direkt med nappen, och när han väl hade den i munnen sträckte jag ut handen och snodde den direkt för att stoppa den i min egen mun. Dålig finmotorik, pytts!