Ikväll skulle din pappa och jag ha en myskväll framför tv:n. Vi började med att titta på en filmatisering av Tsunami-vågen som sköljde över Phuket i Thailand för några år sedan, men jag kände att det var alldeles för jobbigt för att jag skulle orka se det nu. Så istället tittade vi på ett avsnitt av House, som är en läkarserie. Det visade sig dock vara ett mycket dåligt val, eftersom just det avsnittet vi såg idag handlade om en graviditet och en kejsarsnittsförlossning. Där det inte gick så bra, utan mamman dog. Det var fruktansvärt jobbigt att se, och jag grät länge både under och efter programmet. Och blev jätteorolig för allt. För att vi bor på ett nytt ställe nu och ska göra operationen på ett nytt ställe, som vi inte känner till. För att det är tredje gången nu och för att det är så tätt sedan förra gången. Och förra gången blev det dessutom lite komplikationer i form av att din storebror hade navelsträngen fyra varv runt halsen och ett varv runt magen. Och jag fick dessutom en stor knöl som blev alldeles blå några dagar efter snittet. Nä, usch, nu är jag inte det minsta sugen på att göra kejsarsnitt längre (kan inte påstå att jag önskat det tidigare heller, men nu känns det värre än nånsin tidigare). Allt känns bara fruktansvärt jobbigt. Vad jag önskar att du skulle kunna komma den vanliga vägen. Och att jag inte hade behövt göra kejsarsnitt de två första gångerna… Usch, nu har jag inte bara en mysig bebisklump i magen, utan en stor ångestklump med. Hoppas den försvinner snart, jag är inte van att vara rädd och jag tycker verkligen inte om att vara det…
