Författare: Ulrica

En grön kanin

Idag hämtade mamma mig tidigare på dagis, för jag skulle på 3-årskontroll. Det var spännande, jag fick väga och mäta mig, och plocka ur en massa leksaker ur en påse och berätta vad det var för nåt. Och fick lägga klossar på ett papper, bygga torn, lägga saker i och på varandra och lite sånt. Fast roligast tyckte jag nog att det var att leka ute i väntrummet.

När vi var klara åkte vi tillbaka till dagis och hämtade Moltas och Vila också. Sen åkte vi till leksaksaffären. Där gick vi omkring och strosade ganska länge och tittade på leksaker. Om inte annat så fick vi gå och titta länge för att Moltas satt på toa jättelänge på leksaksaffären… och läste…

Sedan åkte vi och hämtade pappa på jobbet, och på väg hem från stan så såg vi en stor luftballong som såg ut som en stor grön kanin. Jag började gapskratta när jag såg den, och sa ”nä, kaniner är ju inte gröna, de är ju vita”. Att den var jättestor och flög uppe i luften däremot var inte ett dugg konstigt 🙂


Oliver Twist

Oliver Twist är en klassisk pub, belägen i en av Västerås citygallerior. Menyn bjöd på oväntat inbjudande och annorlunda förrätter, men "tyvärr" var vi inte tillräckligt hungriga vid det här besöket för att orka med både förrätt och varmrätt. Till efterrätt valde vi fantasilöst en varsin kroghamburgare. Och det var nog den sämsta kroghamburgaren vi testat i Västerås (och vi har testat ganska många). Den var lite flottigare och fetare än övriga, och nog för att man brukar bli övermätt av en kroghamburgare, men av den här var man illamående efter halva. Ölen till var däremot god, och trots missnöjet med hamburgaren så kan jag nog tänka mig att gå dit någon fler gång, och kanske nöja mig med att bara testa en av förrätterna.

Sprutor

Idag kom mamma och hämtade oss tidigt på dagis, direkt efter lunch. Det var för att vi skulle ta spruta inför Turkiet-resan. Det var kul att sluta tidigt.

Vi var duktiga och lydiga mot mamma när vi skulle gå till infektionsmottagningen. Jag och Tett höll på varsin sida av vagnen (som Vila satt i). Där inne anmälde mamma att vi var där, och sen lekte vi en stund, och spelade Fia med knuff. Vi satsade hårt på knuffandet…

Sedan var det vår tur att gå in till sköterskan. Hon berättade att hon hette Lotta, och då sa jag att vi ju har en fröken som heter Lotta på vårat dagis, som heter Boken. Sen pratade vi i munnen på varandra hela tiden vi barn, mamma bara skrattade åt oss, hon tycker vi är galet sociala. Vi pratade om ormar, om Turkiet, apor, Nalle Puh, Bamse, Batman och annat.

Grisigt

För er som inte redan tycker att jag är lite småknasig så kommer här vatten på kvarnen för att få er att inse detta…

 

Ett av alla projekt på listan jag hade inför förra sommaren var att packa ur alla mina grislådor, för att föreviga min gris-samlar-period på bild (för att ha ett bevis för att den existerat när själva grisarna är borta sen). Så en dag var det dags… Sagt och gjort. Drygt 200 grisar packades upp på bord och stolar på altanen, för att förevigas. Allt från klassiska spar- och prydnadsgrisar till såna som mer fyller en funktion – som kruka, korkskruv, salt- och pepparkar, massage-hjälpmedel eller varför inte som toaborsthållare? (jag vågar inte ens tänka på vad alla grannar tänkte när det stod grisar högt och lågt och jag hoppade upp och ner på stolar för att lyckas fota dem).

 

Hur började det?

Jo, jag var på Korfu en sommar (får man säga att man varit i Grekland om man varit på Korfu?), och köpte där med mig små souvenirer i form av en solande grisfamilj. Och i den vevan kom jag på att grisar nog var lite speciella för mig. Grisarna fick följa med mig till London när jag flyttade dit, och då fick jag även en grismaskot i form av en liten porslingris med kamera med mig dit, eftersom jag var fotointresserad och skulle läsa foto där. Så hade jag plötsligt en liten samling, och när någon frågade om mina grisar som stod där bredvid sängen så berättade jag att jag gillade grisar. Vilket utmynnade i att varje födelsedagspresent och julklapp i många kommande år bestod just av grisar. Jag fick till och med en levande gris en födelsedag, hon fick namnet Vilma och jag satt med som en tröstande matte när hon födde sin första kull med kultingar.

 

Inspiration

Jag köpte i London även en liten dyr skrivar-gris, eftersom jag ville bli journalist och trodde att grisen skulle hjälpa mig på vägen. Just den grisen står fortfarande bredvid min säng, men nu mer som inspiration för mina böcker som ska skrivas klart. Bredvid sängen har jag faktiskt också en stor uggla (för inspiration), och faktum är att just ugglor har börjat dyka upp lite här och var i mitt hem och i mitt medvetande. De finns som prydnader, halsband, kort och lite annat. Men jag skulle nog aldrig våga säga igen att jag samlar på nåt. Man vill ju inte riskera att sitta här med 200 ugglor om ett par år, och vakna nån födelsedag av en levande ugglas hoande. Men jag får väl acceptera att jag är en samlare helt enkelt. Och att det är tur (utrymmesmässigt i alla fall) att jag har en man som kämpar allt han kan för att hålla mina såna gener borta från mig…

 

Men, men, i alla fall. När grisarna väl var fotograferade hade jag bestämt mig för att de skulle bort. Den första grisen eldade vi upp samma kväll jag fotograferat dem (det var en ljusgris), för att liksom fira att min gris-era är över. Sen ställdes kartongerna ut i garaget, och tanken var att sätta ut en annons på blocket för att hitta någon är var lika galen som jag och vill ha en grissamling i sitt hem… Annonsen hann aldrig sättas aldrig ut, men däremot såg jag ett antal månader senare en annons i VLT,  där Västerås Museum sökte samlingar för att ställa ut på Slottet under sommaren. Och där står de nu, och bara väntar att få bli tittade på, tillsammans med andra knasiga människors samlingar.

 

Rutiga pyjamaser

Vet ni? Ikväll efter vår dusch fick vi ta på oss våra nya pyjamaser. De som kommer från mammas jobb, som heter Hästens. Åh vad fina de var. Vi blev jätteglada och hoppade omkring som busar, och tyckte det var jättekul att ha lika pyjamaser. Mamma och pappa tyckte att vi var så fina så de ville knäppa kort på oss, och det fick de ju såklart. Det blev många fina bilder, men ni får bara se en här 🙂

Cykel till stan, pizza och nya skor

Idag kollade jag och Tett på Små Einsteins på morgonen, innan mamma, pappa och Vila vaknat. Sen gjorde pappa scones som vi åt till frukost, mums. Sedan skulle vi ner på stan, då fick jag cykla hela vägen till stan alldeles själv för första gången. Jag var jätteduktig.

När vi kom till stan kom vi på att vi inte hade med något lås till cykeln, så då fick jag och pappa gå och köpa ett lås. Medan vi var och handlade så mötte mamma, Tett och Vila Britta på stan. Typiskt att jag missade henne!

När vi låst fast cykeln så gick vi i lite affärer och kollade på skor. Sen blev vi lunchhungriga, och eftersom Tett fick välja mat idag så blev det pizza. Han gillar pizza brorsan. Som tur var hade de köttfärssås och pasta med på restaurangen, så det åt jag (och Vila åt rätt mycket av min mat hon med, och av Tetts pizza).

Efter maten gick vi och köpte tablettaskar, också kollade vi mer efter skor. Vi hittade fina både till mig och Tett, men Vila hittade vi inga till. Vi får leta vidare imorgon efter det. Fast jag hoppas jag slipper följa med då, för jag vill hellre vara hemma bara och mysa imorgon.

Vi åkte buss hem sen, för bussen kom precis när vi skulle gå från stan. Det är kul att åka buss tycker jag! När vi kom hem sen lekte vi ute en stund, och mamma åkte iväg för att kolla efter skor till Vila, fast hon hann itne hitta några heller innan affärerna stängde.



Reva på kinden och pass

Vet ni, idag fick jag en reva på kinden. En stor reva över hela hela kinden. Typiskt tyckte mamma och pappa, eftersom vi skulle gå och göra pass till mig idag, till vår Turkiet-resa. Men kortet i passet blev fint ändå. Fast det kan väl inte bli så mycket annat, det var ju mig de knäppte kort på :o)

Vi fick vänta ganska länge på polisstationen, och Tett undrade hela tiden om det inte skulle komma några poliser, och frågade alla han såg ifall de var poliser. Men det var inga poliser där. Konstigt va, man kan ju tro att det ska finnas poliser i polishuset?

Bar Mangia Mi

Ett nytt mack- och salladsställe har öppnat i Västerås, "med smak av Medelhavet". Klart vi var tvungna att testa! Första testet blev mackor. En pitawrap med turkisk korv för mig, och en ciabatta med turkiska biffar för Tård. Båda var vi lika nöjda i alla fall. Massor med smak, starka och goda och mätt blev man. Fem poäng av fem möjliga. Fint där inne med, tyvärr finns ingenstans att sitta, men det är perfekt som hämta-hem-mat. Vi kommer att testa salladerna inom kort.