Författare: Ulrica

Mormor och morfar åker hem och vi är ute mest hela dan

Idag var det dags för först Emmelie, och sen mormor och morfar, att åka hem igen. Usch vad trist. Vila klängde sig fast vid mormor så länge hon kunde, men gick till slut motvilligt med på att gå till mamma istället och att vinka hej då till mormor och morfar.

När de åkt iväg i racerbilen klädde vi på oss ytterkläder och åkte till skogen. Där gick vi en promenad som slutade med att vi skulle gå en genväg eftersom vi barn var lite trötta och griniga, och då hamnade vi mitt i skogen i ett blött träsk. Mamma och pappa gick och muttrade ”genvägar är senvägar” och det må vi nog säga, vi trodde knappt inte att vi skulle hitta tillbaka till bilen igen.

Då vi kom hem åt vi lunch, sen var det dags för lite vila. Efter vilan åt vi mellis och sen gick vi ut och lekte på gräsmattan. Vi hjälpte mamma och pappa att plocka av alla äpplen från trädet (och plocka upp alla som låg på marken med). Sen gick pappa och handlade, och vi spelade fotboll med mamma. Vi var ute ända tills det blev mörkt, då kom pappa hem och då gick vi in och åt kvällmacka och gröt, sen somnade vi gott alla tre.


Kräks-Tett och farbror i klänning

Idag var morfar hemma med mig och Vila medan vi sov middag, och mamma, pappa, Moltas, mormor och Emmelie åkte ner på stan. Moltas skulle klippa håret. Sen kom de hem, och hade köpt tårta. Mamma och pappa hann inte fika, för de skulle åka och titta på en farbror i klänning i Eskilstuna. Men vi andra fikade i alla fall. Fast jag var inte så sugen. På kvällen sen skulle vi titta på film och ha fredagsmys, fast det var lördag, men jag ville varken ha godis eller snacks. Då misstänkte mormor att jag inte mådde bra, och strax efter så kräktes jag på morfar. Stackars morfar, och stackars mig med. Sen fick jag sova inne hos Moltas igen, och jag mådde bättre sedan när jag kräkts, så jag kräktes inte i brorsans rum i alla fall, tur va?

Klipper mig

Idag följde jag med mamma, pappa, mormor och Emmelie till stan. Jag skulle nämligen klippa mig, och de andra skulle uträtta lite ärenden. Småsyskonen låg och sov när vi var på stan, så morfar stannade hemma med dem.

Frisören fick order av mamma att inte klippa så mycket, så det syntes inte så mycket att jag hade klippt mig, men allt slitet var borta i alla fall. Också fick jag grön fin färg i håret, så på så sätt syntes det ju i alla fall.

Mormor köpte med sig en tårta från stan, som vi fikade när vi kom hem. Mamma och pappa åkte iväg och skulle se på en långhårig farbror som hade klänning, så vi fikade själva med mormor och morfar och Emmelie. Jag åt en hel tårtbit, sen ville jag ha mer, men orkade inte hela den biten. Tett var knasig, för han ville inte ha nåt. Sen hade vi fredagsmys, fast det var lördag, med godis, snacks och dricka. Tett ville inte ha nåt och var lite ledsen och sa att han hade ont i halsen och nacken. Sen när mormor var uppe och la Vila på kvällen sen så kräktes Tett på morfar. Och på Emmelie. Sen fick han sova, och jag la mig också lite senare. Stackars Tett som hade blivit magsjuk. Jag var ju också det, förra veckan, också när vi skulle ha fredagsmys.

Måste man välja?

Jag står och stampar. Emellanåt i takt, men för det mesta helt i otakt. Ena foten stampar i högt arbetstempo, och foten vill bara springa iväg, kliva stegen upp för karriärsstegen så fort den bara kan. Den andra foten står i Västerås. Stampar lite lugnt och försöker hålla emot den andra fotens dragkraft. Den kliver över leksakerna, plockar upp smutstvätt med tårna och försöker ignorera att dess undersida blir svart av allt smuts som inte hunnit dammsugas upp.

 

Mitt emellan står jag och förstår ingenting. Hur kunde det här hända? Varför kan jag inte gå åt båda håll? Både springa mot jobbet jag vill ägna mig helhjärtat åt, och sen vila mellan arbetspassen mitt bland alla barn. Jag vet inte varför det inte går. Jag vill inte välja. Jag vill ha både och. Går inte det?

Höst

Nu är det höst. På riktigt höst. Färgglada träd, kyla, jobb, galonbyxor (på barnen).

 

Jag har alltid sagt mig gilla hösten, men har kommit fram till att jag nog inte gillar hösten så mycket ändå. Därför behöver jag fylla upp hösten med en massa roliga händelser, för att förgylla den.

 

För nån vecka sedan hade vi inte en enda rolig sak inplanerad, och framtiden kändes rätt  trist och tung. Sen hittade vi en barnvakt som vill passa våra barn minst en kväll i veckan, en barnvakt som barnen pratar om och längtar efter när hon inte är där. Och plötsligt så har vi en kväll i veckan, bara vi, då vi kan testa nya restauranger, gå på bio, teater och allt annat vi saknat i flera år. En egen-kväll. Det känns fortfarande overkligt, men ofattbart skönt.

 

Och förutom den här glada överraskningen så har vi även bokat in att vi ska göra nåt kul när vi firar 10 år (!) i november, vi ska gå på DiLeva-konsert nu i oktober och Bob Hansson ska få ett besök av oss på sin turné med. Besök väntar från mina föräldrar, och från lillebror W med flickvän. Plötsligt känns hösten väldigt mycket lättare, ljusare och varmare. Mmmm….

Att lämna solen

Jag har undrat och undrat varför det känns så tungt att åka de drygt 4 milen jag har till jobbet varje morgon, när de knappt 9 milen till mitt förra jobb inte alls kändes i närheten lika tunga. Jag har undrat om det verkligen är så att landskapet mellan Västerås och Stockholm är så oerhört mycket vackrare än det mellan Västerås och Köping?

 

Så häromdagen när jag i backspegeln fick syn på världens vackraste bild, förstod jag varför resan känns så jobbig. Jag lämnar ju solen bakom mig. Jag satt i 9 mil varje morgon till Stockholm och häpnades över de vackra höst-, vinter- och vårmorgnarna. Det var så vackert. Solen gick upp och jag satt där i mina solglasögon och mötte solens strålar. Det blir inte lika vackra landskap med solen i ryggen. Och det känns tungt att varje morgon vända solen ryggen, istället för att möta dess vackerhet, och all vackerhet den skapar omkring sig.

 

En psykolog skulle kanske säga att det är något annat som ligger bakom, men för nu räcker den här förklaringen för mig. Det är synd bara att det är ett oöverkomligt problem, såvida jag inte vänder bilen och åker åt andra hållet. Gudarna ska veta att jag är sugen varenda morgon…

Klipper mig

Idag har jag varit med mamma på stan och klippt håret. Moltas är sjuk så han fick stanna hemma. Jag fick en klubba när jag hade klippt mig, för jag hade varit så duktig, det var mums. Sen fick jag dinosaurier av mamma. Jag åt korv på stan med, också köpte vi paket till Moltas och Vila på leksaksaffären. Jag bråkade lite med Vila när vi kom hem, om hennes paket, för hon fick roliga grönsaker som man kunde skära, och det ville ju jag också göra. Men mamma plockade fram en skärbräda och en barnkniv till mig med, så fick jag låna några av Vilas grönsaker. Tur det.

Kräks-Moltas

Vet ni? Idag har jag mått dåligt. Fast jag har inte kräkts på hela dan, bara i natt. Men därför fick vi vara hemma idag, så jag inte skulle smitta nån. Mamma och Tett åkte iväg till stan en sväng, så spelade jag och pappa Lego Indiana Jones och lite andra spel på datorn, det var kul. Vila sov, hon är nog inte heller helt kry.

När mamma och Tett kom hem sen, ganska långt senare, så hade de med sig paket till mig och Vila. Jag fick Indiana Jones-lego, åh vad glad jag blev. Jag byggde det sen. Vila fick låtsasgrönsaker och en kniv man kunde skära dem med, och Tett hade fått dinosaurier, han gillar ju såna. Han hade klippt håret med, han var jättefin i håret.