Kategori: TWUM

Hörde ett gubbtest som David Hellenius blev utsatt för på radio för ett tag sedan. Svaren på frågorna är helt enkelt JA eller NEJ (även om jag fubbar lite med det) och enligt det så är jag långt från gubbe – så jag tänker lita totalt på att testet är tillförlitligt.

Skriv dina svar i kommentarerna så får vi veta om du är gubbe eller inte.

Gubbfrågorna och mina svar:
Werthers original = Mycket sällan
Kulglass romrussin =  Nej
Mercedez-Benz = Nej
Sitter och kissar = Mycket sällan
Ecco-skor = Nej
Trimmade näshår = Ja
Läsglasögon = Nej
Rapport 19:30 = Nej
"Nu börjar de där jävla studentflaken rulla igen" = Nej
Jag saknar Loket = Nej

I mitten av februari var vi på vernissage på Västerås slott/Västmanlands länsmuseum, för att se min grissamling uppställd i monter, liksom ett stort antal andra samlingar. Åh så spännande att få se alla roliga samlingar, kanske nån samlat på konstigare saker än jag gör?

 

Jag hade antagligen kunnat fylla hela utställningen för mig själv med alla mina samlingar, t ex Kockums-grejor, landskapsdockor, luktsuddisar, autografer, Danielle Steel-böcker, Julia Roberts-filmer, Style-posters, Style-skivor, blåklockeglas och bokmärken. För att nämna några av dem. Men nu var det bara grisarna jag hade på plats. Däremot hade andra sina samlingar av smurfar, PEZ-godishållare, skor, påsar, kaffekoppar, cars, kaffeburkar, dockor och så vidare. Den kanske mest udda samlingen i mina ögon var en samling stänkflaskor (vet ni vad det är?), och jag kände att jag i alla fall inte är den knasigaste samlaren i alla fall. En annan spännande samling var apor som gjorde ser inte/hör inte-rörelser. Och den mest imponerande var nog den med PEZ-hållare, det var hur många som helst och väldig fina och roliga.

 

För er som har vägarna förbi Västerås under sommaren rekommenderar jag er varmt att ta er förbi Västerås Slott för att se utställningen Samlade berättelser, det är definitivt värt ett besök, även för såna som inte är samlare. Den håller på till 2 augusti.

Det öppnade en butik i Västerås för ett par år sedan, med billiga och rätt snygga kläder. Men när jag kom hem från butiken, med en nyinköpt topp i 100% bomull, och skulle klippa bort tvättråden, så ser jag att det är handtvätt på plagget. Kollar även några skjortor som Tård inhandlat på samma ställe (också i 100% bomull), och tvättråden på dem visar också på handtvätt. Fegt tycker jag, 100% bomull ska gå att tvätta i maskin, och om färgerna eller tyget är av så dålig kvalitet att det inte funkar, då borde plaggen varit ännu billigare.

 

Nu har vi dock tvättat alla plaggen i maskin otaliga gånger, och de har hållit både färg och form, så de borde ha vågat sig på en 40°-symbol i plagget, då hade man känt sig betydligt mycket mera nöjd redan vid köpet.

Ja, en riktigt djup rubrik. Men det är inte utan att man slås av hur fantastiskt livet faktiskt är. Tårarna strömmade nerför mina kinder när jag för första gången såg min lilla brorsdotter Molly på bild i telefonen. Så liten, så söt, så alldeles underbar. Och efter att jag pratat med min lillebror i telefonen, och hört hans totala lycka och glädje strömmade tårarna ännu mera. Jag mindes tillbaka på när våra små kommit ut, när de mött våra blickar för första gången, den totala lyckan man känner, blandat med förundran och känslan av att ingenting är verkligt.

 

Jag hörde för ett tag sedan en diskussion på radio, där man diskuterade huruvida livet inte börjar förrän när man får barn eller inte. Åsikterna var såklart många. Jag tycker inte att livet inte börjar förrän man får barn, men däremot tar ett helt nytt sorts liv sin början. Och jag törs nog också påstå att man framför allt hittar en större mening med livet än vad man hade innan.

 

Som min man så klokt sa: Man kan inte räkna med att det nånsin kommer att kännas verkligt, utan det handlar bara om att acceptera att det föralltid kommer att kännas overkligt. Jag tror han har rätt. Livet. Det är så stört. För stort för att vara verkligt. För stort för att nånsin förstå.

På restaurangen där min ena lillasyster jobbar kom det idag in en familj för att äta. De hade ett barn med sig och ropade Moltas efter honom. Min lillasyster frågade om hon hörde rätt att han hette Moltas, och mamman bekräftade det. Bettan (min syster) berättade då att hon hade en systerson som också hette Moltas, och frågade mamman vad de fått namnet ifrån (eftersom det är ganska ovanligt). Mamman berättade då att han var döpt efter en tjur. Bettan trodde inte sina öron och sa förvånat "efter en tjur?", och mamman berättade vidare att hennes föräldrar hade kossor, och att de haft en liten tjur som hette Moltas.

 

Det är nästan lite för otroligt för att vara sant. En till Moltas som är döpt efter en tjur. Och inte bara efter en tjur, utan efter mammans föräldrars tjur. Läskigt.

Jag börjar bli full. Kan inte skicka mail för att mailboxen är full. Kan inte sätta påminnelser i almanackan i telefonen, för att minnet är fyllt. Kan inte få in ett enda plagg till i min garderob, av utrymmesbrist. Jag ägnar alldeles för mycket tid varje dag till att rensa, för att kunna skriva in ett nytt inlägg i almanackan, skicka ett mail med en bilaga eller lägga in nya toppen bland de andra på hyllan. Hjälp!

 

 

Häromdan, på väg hem från stan, fick vi syn på en gigantisk grön kaninhuvudsluftballong uppe i luften. Vi försökte peka ut den för barnen från bilen, och efter mycket om och men fick Tett syn på den, och började tokskratta. Och sa "ha, ha, en kanin kan ju inte vara grön, den ska ju vara vit" (ok, erkänner, det var ett tag sedan vi var på Liseberg). Sen att kaninen var flera meter bred, ännu fler meter hög, inte hade någon kropp och flög högt uppe i luften, det kommenterade han dock inte. Men så är han ju en liten tok-Tett med, som faktiskt fyller 3 år idag. Hipp, hipp hurra för världens bästa tok-Tett idag!

 

/Mamma, pappa, Moltas & Vila

Efter att hi helgen ha städat vårt lilla uthus-skjul på altanen, så tror vi oss starkt misstänka att en liten mus varit bosatt inne i skjulet under vintern. Baden-baden-madrassen var halvt uppäten och skumgummit från den flyttat till små högar på skjul-golvet. Dessutom var fåglarnas matpåsar söndertuggade och fyllda med hushållspapper och annat, mycket likt att någon liten varelse skulle försökt sig på att bygga bo i dem. Anledningen till att vi tror att det är just en mus är att vi sett en liten söt mus balansera längs staketet utanför skjulet några gånger.

 

Städningen ja. För man behöver ju städa när en liten mus försökt bygga hus. Allt rensades ur skjulet i helgen, och ett par timmar efter att arbetet påbörjats luktade det Ajax istället för mus-bajs. Och precis då, nånstans där när man borde känt sig väldigt nöjd över just detta, så stingades jag med en uns av dåligt samvete. Stackars lilla mus. Nu hade jag ägnat ett par timmar åt att rasera det musen spenderat hela vintern med att bygga upp. Och inte nog med det, jag hade dessutom tagit bort alla material för kommande bo-byggande, och också använt starka rengöringsmedel som Ajax. Vår lilla mus kommer inte att känna igen sig när den kommer hem. Om den nu hittar hem, citronluktande rengöringsmedel är kanske inte det en mus-nos är inställd på att leta sig till…

Jag skrev för ett par år sedan ett inlägg om oss dumma människor som behöver lagar för att vi inte förstår vårt eget bästa. I en artikel i Västerås Tidning för ett par månader sedan fick jag ytterligare bevis för det. Där kunde man nämligen läsa att ungefär var tjugonde barn färdas i bil utan bilbälte. Det är ju helt jävla GALET! Hur kan man vara så puckad att man offrar sina barns liv istället för att göra nåt så enkelt som att sätta på dem bilbältet. Jag förstår inte. Kanske skulle det vara bra med en liten informationskampanj igen på tv, typ "Elefanter i baksätet".

 

Några bilbältesfilmer för att bli inspirerad att spänna fast sig:

http://www.youtube.com/watch?v=QQNe4uTxJ38

 

http://www.youtube.com/watch?v=OsHL30Z60kg

 

http://www.youtube.com/watch?v=YDmr14aja9E

 

Knäpp nu fast dig själv i bilen nästa gång du åker någonstans. Och se till att alla andra i bilen också är fastknäppta, ifall de inte har vett att göra det själva.

 

Puss & kram & drive safely.

Den 23 april är det världsbokdagen, det är i dag. 2009 är året då min roman kommer att bli färdigskriven, det är i år. Tur att det är några månader kvar på året, det är många sidor kvar att skriva. Men jag ser fram emot det.