Kategori: TWUM

I morse satt jag i bilen och tänkte att jag nog alltid kommer att komma ihåg hur du luktar. Hur det känns att borra in min näsa i din mjuka päls, och känna lukten av Baloo. Baloo luktar inte hund, Baloo luktar Baloo. Lite varmt och dammigt liksom. Jag tänkte på hur många gånger din mjuka päls fått vätas av mina tårar. Hur ofta du får mig att skratta. Jag tänkte på att du är världens klokaste hund. Hur du lyfter på dina öron när man pratar med dig. Eller hur du gör alla konster du överhuvudtaget kan (och det är ganska många) för att få korv. Eller på hur du älskade att ligga med huvudet på min mage när Moltas bodde i den, och hur irriterad du blev när han sparkade där inne. På hur du med vilje knuffade Tård ur sängen när han kom och skulle ligga intill mig, på din plats.

 

Jag kommer aldrig att få borra in min näsa i din päls igen. Aldrig få se dina fina öron spetsas och huvudet läggas på sned när man pratar med dig. Du, världens bästa vovve, finns inte längre. Men föralltid i mitt minne och i mitt hjärta. Jag saknar dig galet mycket, och har gjort det i ett helt år nu.

Oliver Twist är en klassisk pub, belägen i en av Västerås citygallerior. Menyn bjöd på oväntat inbjudande och annorlunda förrätter, men "tyvärr" var vi inte tillräckligt hungriga vid det här besöket för att orka med både förrätt och varmrätt. Till efterrätt valde vi fantasilöst en varsin kroghamburgare. Och det var nog den sämsta kroghamburgaren vi testat i Västerås (och vi har testat ganska många). Den var lite flottigare och fetare än övriga, och nog för att man brukar bli övermätt av en kroghamburgare, men av den här var man illamående efter halva. Ölen till var däremot god, och trots missnöjet med hamburgaren så kan jag nog tänka mig att gå dit någon fler gång, och kanske nöja mig med att bara testa en av förrätterna.

För er som inte redan tycker att jag är lite småknasig så kommer här vatten på kvarnen för att få er att inse detta…

 

Ett av alla projekt på listan jag hade inför förra sommaren var att packa ur alla mina grislådor, för att föreviga min gris-samlar-period på bild (för att ha ett bevis för att den existerat när själva grisarna är borta sen). Så en dag var det dags… Sagt och gjort. Drygt 200 grisar packades upp på bord och stolar på altanen, för att förevigas. Allt från klassiska spar- och prydnadsgrisar till såna som mer fyller en funktion – som kruka, korkskruv, salt- och pepparkar, massage-hjälpmedel eller varför inte som toaborsthållare? (jag vågar inte ens tänka på vad alla grannar tänkte när det stod grisar högt och lågt och jag hoppade upp och ner på stolar för att lyckas fota dem).

 

Hur började det?

Jo, jag var på Korfu en sommar (får man säga att man varit i Grekland om man varit på Korfu?), och köpte där med mig små souvenirer i form av en solande grisfamilj. Och i den vevan kom jag på att grisar nog var lite speciella för mig. Grisarna fick följa med mig till London när jag flyttade dit, och då fick jag även en grismaskot i form av en liten porslingris med kamera med mig dit, eftersom jag var fotointresserad och skulle läsa foto där. Så hade jag plötsligt en liten samling, och när någon frågade om mina grisar som stod där bredvid sängen så berättade jag att jag gillade grisar. Vilket utmynnade i att varje födelsedagspresent och julklapp i många kommande år bestod just av grisar. Jag fick till och med en levande gris en födelsedag, hon fick namnet Vilma och jag satt med som en tröstande matte när hon födde sin första kull med kultingar.

 

Inspiration

Jag köpte i London även en liten dyr skrivar-gris, eftersom jag ville bli journalist och trodde att grisen skulle hjälpa mig på vägen. Just den grisen står fortfarande bredvid min säng, men nu mer som inspiration för mina böcker som ska skrivas klart. Bredvid sängen har jag faktiskt också en stor uggla (för inspiration), och faktum är att just ugglor har börjat dyka upp lite här och var i mitt hem och i mitt medvetande. De finns som prydnader, halsband, kort och lite annat. Men jag skulle nog aldrig våga säga igen att jag samlar på nåt. Man vill ju inte riskera att sitta här med 200 ugglor om ett par år, och vakna nån födelsedag av en levande ugglas hoande. Men jag får väl acceptera att jag är en samlare helt enkelt. Och att det är tur (utrymmesmässigt i alla fall) att jag har en man som kämpar allt han kan för att hålla mina såna gener borta från mig…

 

Men, men, i alla fall. När grisarna väl var fotograferade hade jag bestämt mig för att de skulle bort. Den första grisen eldade vi upp samma kväll jag fotograferat dem (det var en ljusgris), för att liksom fira att min gris-era är över. Sen ställdes kartongerna ut i garaget, och tanken var att sätta ut en annons på blocket för att hitta någon är var lika galen som jag och vill ha en grissamling i sitt hem… Annonsen hann aldrig sättas aldrig ut, men däremot såg jag ett antal månader senare en annons i VLT,  där Västerås Museum sökte samlingar för att ställa ut på Slottet under sommaren. Och där står de nu, och bara väntar att få bli tittade på, tillsammans med andra knasiga människors samlingar.

 

Häromdagen slog jag äntligen till. Schlagerskivan för 2009 är i min ägo, och åh vad jag är nöjd. 149 kr på Mediamarkt, och med sååå många bra låtar. Nästan så att jag blir sugen på att ha en schlager-fest snart, så jag får dansa till alla härliga låtar.

Ett nytt mack- och salladsställe har öppnat i Västerås, "med smak av Medelhavet". Klart vi var tvungna att testa! Första testet blev mackor. En pitawrap med turkisk korv för mig, och en ciabatta med turkiska biffar för Tård. Båda var vi lika nöjda i alla fall. Massor med smak, starka och goda och mätt blev man. Fem poäng av fem möjliga. Fint där inne med, tyvärr finns ingenstans att sitta, men det är perfekt som hämta-hem-mat. Vi kommer att testa salladerna inom kort.

Traditionsfylld som jag är ville jag såklart måla kinderna röda på mina barn, och fräknar på näsan. Men icke sa nicke, mina tråkiga barn vägrade att var påskkärringar, så tyvärr får ni ingen bild på några söta påskisar som påskhälsning. Istället får det bli en påskteckning från Moltas.

 

Till er alla, från oss alla, en riktigt GLAD PÅSK!

Så var det dags för en Stockholmshelg igen. Förra lördagen styrde vi kosan mot Sala för att lämna småttingarna där, och för att hämta upp svärfar, som skulle med till Stockholm. Tård, Moltas och svärfar skulle på it-mässa på Globen, och jag skulle få lyxen att shoppa alldeles själv i några timmar.

 

Jag blev avsläppt inne i stan och gick och hälsade på lillasyster i Clinique-disken. Hon var lunchhungrig precis som jag, så vi lyckades hitta två lediga stolar på Åhléns härliga terass och åt varsin god räksallad. Jag unnade mig dessutom vitt vin till. Vad har det blivit med Stockholmsluncherna, har det blivit en vana att de ska innehålla vin måntro? Ingen dum vana i så fall ;o)

 

När vi ätit klart och ätit en god pistagepralin till dessert så gav jag mig ut på lite shopping när det var dags för syster att jobba igen. Hittade dinosaurie-grejor till Tetts kommande dinosaurie-kalas, och ett par fina vårtoppar till Vila. Efter nån timmes strosande i fantastiskt väder på en överfull Drottninggata kom svärfar, Tård och Moltas och hämtade upp mig. De hade också haft en bra dag, med massa it-prylar, tv- och dataspel, god hamburgerlunch och gameboy-spelande (mest Moltas på den punkten). Vi stannade till i Enköping och köpte glass, och mottogs i Sala av två glada småttingar och svärmor. Vi gosade lite med barnen och sa sen hej då och lämnade dem i tryggt lördagsmys-förvar hos farmor och farfar, och åkte hem och hade en skön slappkväll hemma, med god mat, vin och Robinson. 

 

Sovmorgon på söndagen, promenad ner till stan och fantastisk brunch på Stadshotellet. Lite snabb shopping, promenad hem och sen dags att bege sig till Sala för våffel-lunch och för att hämta våra små godingar. Väl hemma igen uträttade vi en massa måsten, men till och med de kändes helt ok efter en annars så skön och lyckad helg. 

 

Känner på mig att det kommer att bli många myshelger framöver. Jag bara ÄLSKAR att våren och sommaren är på väg. Hej då slask, hej då mörker. Och hej alla härliga helger framöver. Näst på tur står påsken, som även den ska tillbringas med goda vänner och släkt. Myyyys!

En febrig, förkyld och stressig vecka förrförrförra veckan avslutades med en skön och kul Stockholmshelg. På fredag kväll gav jag mig av med tåget mot Stockholm, där jag möttes upp av glada tjejkompisar som, liksom jag, var sugen både på drinkar, vin av olika slag, förrätt, varmrätt och efterrätt. Och en massa prat förstås. En riktig myskväll.

 

Morgonen efter vaknade jag av att Karin stod och fixade frukost, och fick sätta mig vid ett dukat frukostbord och inta god frukost innan vi gav oss av inåt stan för lite shopping, innan vi skulle möta upp våra respektive för lyxlunch och vin i Sturegallerian. Och vilken shopping! På kort tid hittade jag en helt ny garderob (även om jag på grund av ekonomiska skäl inte tillät mig byta ut hela garderoben) och var mycket nöjd med dagens shopping när vi satte oss ner för lunch-vila.

 

Efter lunchen skiljdes vi åt och jag och Tård shoppade vidare en stund innan vi åkte hem till Karins lägenhet igen för att byta om och göra oss iordning för middag hos Sara och Andreas. Väl där bjöds vi på god trerättersmiddag och tittade på melodifestivalen tillsammans med dem och Hanna och Mattias. Lagom sent fick vi hämtning av Karin och Ted och hade nötprovning hemma hos dem till sena natten.

 

Sovmorgon även på söndag morgon och god frukost med fruktsallad, färskt bröd och trevligt sällskap (såklart), innan vi sa hej då och åkte vidare till nästa uppdrag, som var en utställning vi ville se på Nordiska muséet som handlade om textilindustrin och miljön, Fair Fashion. Vi tittade på alla utställningar som fanns där och hann med en fika innan vi begav oss hemåt mot Västerås igen. Vi hyrde några filmer på vägen hem och hemma väntade Kjell och Birgitta och en sovande Vila. 

 

Resten av söndagen myste vi framför tv:n och njöt av vilken underbar helg vi haft. Vi kände oss utvilade, upprymda, glada och småfattiga. Precis så som man ska känna efter en perfekt helg!

Piazza Di Spagna är den restaurang som vi senast testade i Västerås restaurangutbud. Och betyget då? Nja, inget vidare. I och för sig trevlig personal, och ganska mysig miljö (om än inget flashigt, utan mer klassisk pub-krog-pizzeria-stil). Maten däremot var sådär. Inget fel på den, men inget särskilt med den heller. Jag åt en pizza med ruccola och en öl till, och det smakade som en pizza med öl brukar ungefär. Tård åt kött och potatis, och det smakade ungefär som kött och potatis brukar smaka på pizzeria-restauranger.

 

Det som Piazza Di Spagna dock får högt betyg för är sina coola reklamaffischer (och annonser som körts i samma stil). De är helt fantastiska, gjorda som gamla filmaffischer, och med ägarna avtecknade i bilderna. Annonserna vann, förståeligt nog, bästa annons i Västerås förra året.

 

Om ni kommer hit till Västerås tycker jag att ni ska gå förbi restaurangen och kolla på affischerna. Men maten tycker jag att ni ska äta någonannanstans, det finns många ställen som har betydligt mycket godare mat, till samma eller bättre priser.