Lite roligt klipp där 207 människor har bestämt i förväg att de ska frysa i fem minuter exakt samtidigt – på en station. Övriga besökare blir hyffsat brydda.
/>
Lite roligt klipp där 207 människor har bestämt i förväg att de ska frysa i fem minuter exakt samtidigt – på en station. Övriga besökare blir hyffsat brydda.
/>
Vi jobbar frenetiskt på det här med att lära oss att gilla svamp. Vi vet inte riktigt varför, men på nåt sätt skulle det kännas skönt att tycka om svamp.
Bara därför (och lite för att hjälpa mamma och pappa tömma frysarna på den galna mängden kantareller mamma plockat den här och förra hösten) testade vi nyligen ett recept med kantareller i. Och resultatet? Jo, om man gillar svamp är vi säkra på att det är ett toppenrecept. Mild i smaken så det var en höjdare hos kidsen med (de gillar svamp med för övrigt, vilket visade sig vara ett måste för att gilla rätten).
Ingredienser (för 4 port):
4 kycklingfilléer
2 klyftor vitlök
0,5 liter kantareller
1 avokado
salt och peppar
1 grönsaksbuljongtärning
2 dl matlagningsgrädde
1 dl creme fraiche
Skär kycklingfiléerna i strimlor och fräs dem med salt och peppar och pressad vitlök tills de är genomstekta. Häll sedan i kantarellerna och låt dem stekas med kycklingen. Häll sedan på matlagningsgrädde och creme fraiche. Smula över buljontärningen och häll i avokadokött tärnat i ganska stora bitar. Låt alltsammans koka upp och puttra i någon minut. Servera med kokt pasta och grönsallad. Smaklig måltid!
Som ni vet är jag ett riktigt traditionsfreak. Gift med ett icke traditionsfreak. Men i år frångick jag traditionen att vi MÅSTE fika semla hemma tillsammans hela familjen. Orsakerna var flera, men största anledningen var att jag fick min semla ändå, på jobbet, och småkillarna fick sina semlor, på dagis. Och Tård, som jag tvingat i en kaloribomb i nio fettisdagar nu, han vill ju ändå inte ha. Så i år slapp Tård semla, och vi andra fick våra ändå.
Hur gjorde ni? Var ni traditionsenliga och stoppade i er en semla (vare sig ni gillar det eller ej), eller struntade ni i seder och bruk och stod över?
Det här är bara en liten hyllning till Nick Hornbys historia "Om en pojke". Den är helt enkelt helt fantastisk, både i bok- och filmform. Så om ni har missat den plocka fram lånekortet och rusa till bibblan, alternativt ta en sväng till den lokala videouthyraren.
Jag gick nån dag innan jul omkring på dagis och berättade vitt och brett för alla att jag hade en tidsmaskin hemma i garaget. En röd som kunde flyga. När mamma och pappa kom och hämtade mig sa jag till dem att vi var tvungna att gå hem och kolla på min tidsmaskin. Vi kom hem och pappa låste upp garageporten. Ni må tro att jag blev alldeles iskall när jag kom in där och upptäckte att den var borta. Tjuvar hade varit där och tagit min tidsmaskin!! Jag blev så arg så arg och sa till mamma och pappa att polisen nog skulle komma och ta tjuvarna snart, det hoppades jag verkligen. Och sen sa jag att jag hoppades på att tomten skulle ha med sig en ny tidsmaskin till mig när han ska komma. Men det hade han inte. Åh vilka dumma tjuvar som tog min tidsmaskin!
Den här soppan brukar tydligen Jan och hans fru mumsa på till varsitt glas mustigt rödvin. Det är inget recept för den som är rädd för vitlök. Riktigt gott en kylig februaridag.
2 portioner
20-30 vitlöksklyftor
2 msk paprikapulver
400 g krossade tomater
5 dl köttbuljong (fransk)
olja
Strimla vitlöksklyftorna fint. Fräs dem i olja, låt dem inte bli bruna eller brända. Häll på paprikapulver, krossade tomater och köttbuljong. Låt puttra i 30 minuter.
Så var den äntligen här. Efter en lång resa hem från Kina fick jag förrförra veckan Profilkatalogen 2008 á la Mac One & Jingham i min hand. Och jag är så stolt. Grymma bilder, fylld med massa snygga plagg och med världens finaste modellunge, nämligen självaste Moltas, som gjorde sin modelldebut i juni förra året. Det är inte första gången han har figurerat i trycksaker och är upptryckt i flera tusen exemplar, men första gången han jobbat med professionella fotografer och makeupartister/stylister. Jag behöver knappast tillägga att han tog alla med storm och var hur proffsig som helst? Eller att katalogen fått ofattbart mycket beröm från kunder och anställda? Ja, ibland måste man ju bara få skryta lite. Nu är ett sånt tillfälle – fan vad jag är stolt!
Jag har tidigare stört mig på människor som inte hänger med i utvecklingen. Såna som fortfarande, hundra år efter att Åhléns blivit Åhléns fortfarande envisas med att kalla det för Tempo.
Så har jag, till mitt stora förtret, upptäckt att jag fallit in i det själv. Skriver t ex fsb istället för swedbank när jag ska in på banksidan. Av gammal vana liksom.
Och jag undrar då. Har det med ålder att göra? Och har jag i så fall blivit så gammal att förändringar är så jobbiga att jag inte vill acceptera dem?
Jag bara undrar – varför i helsike ska alltid alla andra tv-program få backa för sport-evenemang av olika slag? En av de värsta sakerna jag vet är när man ser fram emot en tv-kväll framför en tv-serie man följer eller nån film man vill se, och det är inställt pga nån fotbollsmatch som dragit ut på tiden eller någon sportaktivitet som verkar viktig.
Det finns ju för sjutton sportkanaler, kan inte sporten hålla sig till dem??
Ett nyttigt, gott och enkelt kycklingrecept kommer det här.
4 portioner:
4 st kycklingfiléer
grillkrydda
fullkornsris
Grönsakswok
1 rödlök i klyftor
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk olja
3 paprikor
100 g sockerärtor
1 tsk sambal oelek
salt
Saffransyoghurt
2 dl matlagningsyoghurt
0,5 g saffran (1 paket)
1 krm sambal oelek
salt
Krydda kycklingfiléerna med mycket grillkrydda på båda sidor och lägg i en långpanna i ugnen på 200 grader i ca 40 minuter. Blanda ingridienserna i saffransyoghurten.
Stek grönsakerna i oljan tills de är genomvarma men fortfarande krispiga. Salta och blanda i sambal. Servera tillsammans med fullkornsris.