Facebook gör mig glad

När jag först hörde talas om Facebook, av Erik som var här och hälsade på, tyckte jag att det lät rätt trist. Communities är liksom inte min grej. Men Erik sa att den som inte hade en facebook-sida fanns inte 😉 och då var jag ju bara tvungen att gå och kika.

 

När jag då reggade mig hittade jag inte så många bekanta där, så jag tyckte det var rätt trist till en början. Men sen så började de ploppa upp allt eftersom. De som hittade mig och de jag hittade. Många av människorna såna som jag nu när jag hittat dem igen känner att jag saknat enormt. Fd arbetskamrater, barndomsvänner och skolkompisar som jag tappat bort men nu hittat igen. Och jag märker att Facebook gör mig lycklig. Tack Erik!

 

Och till er som inte har nån facebook-sida än – lyssna på Erik och skynda er – utan facebook-sida finns ni ju inte!

Årets Idol-favoriter

Årets omgång av Idol har dragit igång, och äntligen är den jobbiga uttagningsturnén med alla dåliga och tråkiga försök över. Ni vet de som tror att de är roliga när de kommer in och sjunger falskt, eller har på sig en cowboyhatt och lösbröst (snälla TV4, varför uppmuntrar ni dem genom att låta dem synas?).

Nåväl, nu efter kvalveckan gått till enda finns det ju i alla fall några riktiga grymmingar kvar. Här är mina favoriter i år:

1. AMANDA
Eget uttryck i både sång, utseende och attityd. Grym helt enkelt. Det här luktar artist lång väg. Men hennes fall kanske kan bli alla "old-fashion-låtval".

2. SAM
Grym röst, även om han ser lite fånig ut när han sjunger, men det bidrar ju bara till hans unikitet. Får se om han kan variera sig lite bara, annars finns väl risken att man tröttnar.

3. CHRISTOFFER
Oj, vad jag tycker om Christoffers röst och avslappnade stil. Inget höjdarlåtval när han körde Justin Timberlakes Cry me a river dock.

4. DANIEL
Kanske inte den starkaste sångaren direkt, men han har ju så mycket karaktär och ett självklart scenspråk.

5. EVELINA
Evelinas röst är helt otrolig, det har man sett i uttagningarna. Men låtvalen i kvalveckan var verkligen helfel, eller så klarade hon inte att göra sin egen grej av det helt enkelt. Skönt att hon gick vidare dock, för hon kan nog bli grym.

Visst är det underbart att leka überexpert så här och sitta och mässa om vad folk är bra på och inte? Vem eller vilka är era favoriter?

Det är ju så praktiskt!

Man får ofta höra orden: "amning är ju så praktiskt"! Och då kan jag inte låta bli att undra – för vem är amning praktisk?

 

Är det för:

1) Bebisen?

X) Mamman?

2) Pappan?

 

Svarsalternativ 1:

Ja, amning är praktiskt för bebisen. Alltid maten nära tillhands (om mamman är nära vill säga) och mysig behållare att få sin mat ur. Men inte mer praktisk än en flaska. Då kan pappa eller annan lämplig person som finns i närheten mata och maten finns nära tillhands även om mamman skulle råka vara på villovägar.

 

Svarsalternativ X:

Mamman är på nåt vis den person som förväntas tycka att amningen är så "praktisk". Detta för att "man har ju alltid maten med sig". Jo tjena vad praktiskt det är att 1) vara den enda personen som kan tillfredställa babyns hunger 2) att slänga fram brösten till höger och vänster överallt (oavsett sällskap, årstid eller klockslag) 3) att under ett antal månader behöva bära en särskild bh som är amningsanpassad, samt tänka över sina klädval noga inför en eventuell publik amningssekvens 4) att under ett antal månader läcka mjölk ur brösten så att man måste ha bh:n stoppad med amningskupor dag som natt (om man inte tycker att det är ok att sängen luktar surmjölk efter en amningsperiod). Nä, såvidare praktiskt kan jag inte tycka att amning är för mamman. Jag ser det far more praktiskt att packa väskan med nappflaska och välling än att förvara maten i mina tuttar. Och är minnet bara ok så har jag alltid med mig maten då med.

 

Svarsalternativ 2:

Pappan ja, han måhända vara den enda person av de här alternativen som amning är allra mest praktiskt för. Behöver inte tänka på att packa någon mat till bebben såvida mamman är med (och har heller inga av amningsnackdelarna som mamman har). Om mamman dock inte finns i närheten är amning inte heller särskilt praktisk för pappan, då en hungrig skrikande bebis inte ses som nåt vidare praktisk.

 

Mys-amma

Tro nu inte pga det här inlägget att jag är emot amning på något vis. Jag är bara jäkligt trött på att förväntas tycka att det är så "praktiskt" att amma. För det är, tro mig efter tre amningsperioder under fyra år, inte ett dugg praktiskt.

 

Däremot är det mysigt att amma. Och sägs vara bra för barnet (och mamman). Även om jag kanske inte tror att bröstmjölken är bättre än tillägget man kan köpa i affärerna, men det är ju en helt annan fråga. Sen är det ju helt klart mer ekonomiskt att amma sitt barn än att ge babyn babysemp eller annat tillägg. I alla fall om man ska köpa de praktiska färdigblandade tetrorna. Om man däremot orkar blanda till pulverersättning (som inte heller faktiskt är helt praktiskt) så tror jag kanske att matkostnaden för babyn inte blir så mycket högre än vad mammans ökade matintag blir vid amning. Men det är inget jag har, eller kommer att, räkna på 🙂

 

Jag är nu snart på väg ur min, antagligen, sista amningsperiod. Och det är jäkligt praktiskt! Men också lite vemodigt…

Guacamole

Den här gången blir det inget recept på en hel maträtt, utan på det smaskiga tillbehöret guacamole samt ett litet serveringsförslag.

Ingredienser:
2 st mogna avocador
2 st vitlöksklyftor
1 st röd chili (ta ej med kärnhuset om ni inte gillar hetta)
1 msk olivolja
citron- eller limesaft

Kör alltihop i mixern. Det är en smaksak hur länge, men jag tycker om när det är ganska grovt, inte bara en slät kräm.

Serveringsförslag (ej det bilden visar):
Rosta två skivor groft bröd (t ex Polarkraft Extreme). Bred på guacamole, lägg på lite gurka, sallad, tomat samt stekt grillkryddad kycklingfilé. Mumsigt, och nyttigt.

Tidigare recept hittar ni här >>

I love BOB

Tård kom hem lyrisk efter en föreläsning och pratade om en poet vid namn Bob Hansson. Han försökte många gånger förklara hans storhet, men insåg att han inte skulle lyckas. Jag fick därför en diktbok i present vid ett senare tillfälle, skriven av just Bob Hansson, tillsammans med ett löfte om biljetter till en live-uppläsning.

 

Jag läste boken och gillade vad han skrev. Ganska långt senare gavs sedan möjligheten att se poeten live, läsandes sina dikter (i Västerås by the way, långt innan vi bodde här). Efter den poesiuppläsningen så ÄLSKAR jag Bob Hansson. Han är ju bara helt fantastisk. Och jag tänker inte ens försöka mig på att förklara varför. Man måste se honom live. Som Di Leva fast ännu mer liksom.

 

Nu har Bob Hanssons fjärde bok kommit ut. De tre första var poesi-samlingar, det här är hans första roman. Om ni klickat på filmsnutten ovan så har ni sett när han själv berättar om sin bok. Blir man inte bara sjukt sugen på att ha boken NU på en gång? Beställ den och alla hans övriga böcker bums!

/>

Absolut sista skyskrapssnacket

Jag vet att jag har lovat att sluta skriva och prata om skyskrapor, men när Erik tipsade mig om detta pågående bygge var jag bara tvungen att bryta det löftet.

Nåväl skyskrapans namn är Burj Dubai och den kommer att bli drygt 800 meter hög när den är färdig. Den är redan idag världens högsta med drygt 550 meter från topp till tå. Men ärligt talat… drygt 800 meter!?!?!? Näst högsta byggnaden efter denna är Taipei 101 och den är 508 meter. De tar ju i så de skiter knäck om man säger så.

Nåväl, nu hoppas jag kunna hålla mitt löfte hädanefter.

En tidning för män – som sätter ribban högt

Ha, ha. Först blev jag glad. Sen började jag skratta. Och sen blev jag ledsen. Läste på Resume att herrtidningen Slitz ska göra om sig. Mer påklätt och mindre avklätt, för att bli ett mer "manligt" magasin. Jo, det vore kanske en bra idé av många anledningar. Men då får man kanske fundera över att göra en total omprofilering, och inte fylla sajten med naken-bilder. Och framför allt att byta ut sin payoff "för män som alltid sätter ribban högt".

 

När jag läst färdigt vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det hela slutade bara med ett konstigt grymtande.

Bacontoppad kycklinggratäng

Det här är smaskigt värre. Många härliga smaker som gifter sig bra med varandra; senap, vitlök, bacon, persilja… mums.

För 4-5 personer:
5-6 kycklingfiléer
salt, peppar

Sås:
4 dl creme fraiche
1 hönsbuljongtärning
2 pressade vitlöksklyftor
1 msk senap
2 msk soja

Garnityr:
200 g knaperstekta bacon skuren i bitar
1 knippa hackad persilja
1 dl riven ost

Salta och peppra kycklingfiléerna. Lägg dem i en ugnssäker form. Koka sedan ihop ingredienserna till såsen och häll den över kycklingen. Knaperstek sedan baconbitarna och fördela dem över gratängen. Avsluta med att strö över osten och persiljan. Gratinera mitt i ugnen på 175 grader i 30-45 minuter tills kycklingen är genomstekt och osten gyllenbrun.

Servera med pressad potatis.

Tidigare recept hittar ni här >>