Kategori: TWUM

Jag höll på att sätta i halsen i morse när jag hörde att Style skulle återförenas för en kväll. Och jag började nästan gråta när det visade sig att återföreningen är på fredag. På fredag när jag, för ovanlighetens skull, är upptagen med andra nöjen. Jäklar. Om jag inte skulle ha varit det vet jag var jag skulle tillbringat fredagen. Världens bästa popgrupp återförenas för en kväll och spelar i Uppsala på fredag – Style. Dessutom tillsammans med en massa andra 80-tals-härliga band. Åh vad jag önskar att kloning kommit längre. Fasiken, har ju till och med barnvakt i Uppsala ju…

Enligt artikel i metro idag (070330) så är mars och juni de månader då det föds allra flest barn, medan november och december är de födsloglesaste månaderna. Och man undrar lite varför? Har man mer sex på sommaren? Styrs vi mer av naturen än vad vi tror, så att fertiliteten påverkas av sommarens ljus och gör att kvinnor har lättare att bli gravid under de ljusa månaderna? Eller beror det helt enkelt planering? Att man vill ha sina barn under första halvan av året för att barnen inte ska bli yngst i årskullen, och för att det är smidigare (behöver inte bylsa på bebisen en massa kläder) under sommaren?

Även bland veckodagarna finns statistik över vilka som är de mest populära att föda på. Allra flest barn föds på tisdagar och onsdagar, och på helgerna föds färst barn. Och det kan man ju tycka ska vara lite svårare att styra, eftersom man inte själv direkt rår över sin egen förlossning. Eller så kanske man gör det ändå, psykiskt, och för att inte behöva ligga på BB över helgen så passar man på att föda i början/mitten av veckan så man hinner hem från BB lagom till helgen?

Så många barn som var fjärde föds dock idag med planerat kejsarsnitt, och då har man inte ens möjlighet att få föda på helgen. Kanske är det därför statistiken på helgfödslar är så mycket färre? Inte vet jag, men våra barn är i alla fall planerade att födas på våren/sommaren (och vi är lyckliga nog att ha fått det som vi planerat det), och de är födda med planerat snitt. Moltas på en tisdag och Tett på en fredag. Får väl se vilken veckodag nästa krabat tänker komma ut. Ganska så säkert är i alla fall att det blir vecka 24. Och vi längtar massor!

Det verkar vara en trend bland personal i service-yrken att vräka ur sig plumpa och nästan lite elaka saker.

Senast var det när jag var på The phone house i Kista och skulle köpa ett hands-free till Ullis telefon. Säljaren visste inte att det inte var min telefon, och när han såg vilken det var så sa han "Är inte den här lite väl fjollig!?".

Nu hade ju jag inte tagit illa upp även om det var min. Men ändå, är det inte lite märkligt sagt till en kund?

Sedan har vi den gången i höstas när jag var och klippte mig och frisören kläcker ur sig "Det börjar bli lite tunt här uppe du!". Jag blev mest full i skratt när jag såg hur pinsamt han tyckte det var när det gick upp för honom vad han hade sagt.

Har någon sagt något liknande till dig?

Jag hatar det, men jag är så jäkla skrockfull. Det är hemskt. Det är som att ha värsta tvångstankarna (som jag för den delen också har ibland, och nästan alltid när jag har en tvångstanke så slår saken in dessutom).

En dag för nån vecka sen så tappade jag en av mina silverbrickor i mitt egengjorda Tård- och Ullis-halsband. Jag började nästan gråta när jag såg att det var Tård-brickan som var borta. Letade som en galning men fick helt enkelt konstatera att Tård var borta från Tård- och Ullis-halsbandet. Kvar fanns bara Ullis. Och då börjar jag naturligtvis direkt associera det med att jag ska "tappa bort" Tård (ja, jag vet, aningens sjukt). Men jag kunde inte låta bli, kunde inte släppa tankarna hur hårt jag än försökte.

Morgonen efter (hade inte sovit så bra på natten) när jag kom ut till bilen för att åka till jobbet, så ligger Tård-brickan på förarsätet. Jag blev så glad att jag nästan började gråta (igen, fast av lycka den här gången) och sprang in med lyckan skinandes i ansiktet och visade för Tård. Han bara log och tyckte att det var tur att jag hittat det. Och sa direkt att han inte skulle bli så lätt att tappa bort (och hade naturligtvis förstått mina tankar dagen innan, trots att jag just igår inte delat dem med honom).

Tyvärr har jag även smittat av mina konstiga tankar på Tård ibland. Som en gång för länge sedan när jag och Tård hade en liten småkris och stod och pussades i Solna centrum (hm, ja, vi gjorde faktiskt det trots krisen), så kom en kvinna förbi och sa "bryt" till oss mitt i pussen. Tård tittade på mig och jag vet att han tänkte tanken att det var ett tecken. Som tur var lyssnade vi inte till tecknet utan redde ut allt.

Jag undrar ofta varför jag har så svårt att inte koppla saker som händer som tecken eller vägledning till vad som kommer att hända i livet. Jag är inte ett dugg troende (snarare tvärtom), men skulle aldrig kunna ta av mig armbandet jag fick som frälsning av en buddhist-munk, eftersom det enligt seden ska ramla av själv. Åtminstone inte innan bebisen i magen kommit ut och allt är som det ska med den.

Jag inser naturligtvis det omöjliga i att tecknen runt om mig skulle ha någon som helst relevans. Men ändå så finns de där satans tankarna där hela tiden. Vad ska jag göra?

När jag såg Västerås-trafikskolan KörkortExpress stripade bil reagerade jag på att deras logga var löjligt lik den som det lilla tryckeriet TryckXpress i Solna har.

Döm om min förvåning när jag går in på deras hemsidor och märker att likheten inte slutar där. De använder båda ett stort trafikljus i vänsterspalten på hemsidorna. Vem har stulit från vem?

Hemsidorna:
Tryckxpress.se »
Korkortexpress.se » (vänta lite för att startsidan ska passera)

Fick syn på ytterligare en COW-seriestrip med ett aktuellt ämne, nämligen hushållsnära tjänster. Och jag började fundera, är det såhär det är? Är det fortfarande kvinnan som gör mestadelen av hushållsarbetet? Jag lever inte i den världen, och vill inte tro att så många andra gör det heller (i alla fall inte i min ålder). Men då och då får jag hintar från vänner/arbetskamrater/omgivning att det faktiskt fortfarande är kvinnan som gör det mesta i hemmet. Och att den här seriestrippen är på fullt allvar.

Hemma hos oss så delar vi på hushållssysslorna. På samma sätt som vi delar på föräldradagar och ansvar för ekonomi, jobb, barn och hem. Vissa saker gör jag kanske oftare än Tård, och många saker gör han oftare än jag. Jag är slarvig och inte något vidare på att städa, så Tård är definitivt pedanten i vårt hem. Medan jag är den som kommer ihåg möten/födelsedagar/köper presenter etc. Kanske tvättar jag oftare än Tård, och han tar ut soporna betydligt oftare än vad jag gör. Förutom när någon av oss är föräldraledig då den som är hemma har största ansvaret för hemmet, dvs barn, tvätt, matinköp, sopor och städning (nåja, jag erkänner, jag var inget vidare på städning ens när jag var barnledig, men jag jobbade å andra sidan en hel del även under den tiden). Pratade dock med en arbetskamrat häromdagen som kommit tillbaka för att jobba nu efter ett år som mammaledig. Hennes kille är också en av mina arbetskamrater, och jag frågade hur det gick för honom att vara pappaledig nu. Hon svarade att jo, det gick nog bra, men han skulle knappast "klara av" att vara hemma ett halvår. Trots att han ju faktiskt hade det mycket lättare än vad hon hade haft, eftersom han bara behövde bry sig om barnet under sin ledighet, medan hon fått ta hand om tvätt, matlagning, inköp, städning och så vidare under sin ledighet. Och då kan jag inte låta bli att undra, är inte det i så fall helt självvalt??

Hur har ni det hemma? Vem gör vad? Byter killen däcken och tjejen sköter tvätten? Eller gör ni som oss, helt tvärtom? Och vad är det egentligen som är det traditionella idag? Är det vad seriestrippen visar, eller ser dagens tradition helt annorlunda ut?

Fick den här bilden av en kollega som påskhälsning. Helt klart Ullis-humor 🙂

Har du som jag ofta känt att slängkyssen känns för intim i vissa tillfällen? Den här gamla instruktionsfilmen visar på en bortglömd lösning, nämligen slängkramen (Obs! Slå på ljudet för att inte missa viktiga instruktioner).

Så nu vet du vad du ska plocka fram då du vill visa affektion på lite avstånd, men tycker att slängkyssen känns opassande.
/>