Igår, på juldan, hade vi en familje-mys-dag. Släkten åkte nån gång mitt på dan och vi ägnade dan åt att leka tillsammans med barnen med alla deras nya leksaker. Moltas körde cars-spel på sin nya dator och skrev, räknade och målade i ett annat dataspel som också kom med tomten. Dessutom hann han med att titta på sin nya Nicke Nyfiken-film, bada med sin nya Elias-båt, köra med truck och traktorer och lära sin gosepapegoja att säga Moltas, Tett och att sjunga "blinka lilla stjärna". Dagen var fullspäckad med lek. Tett slog med sin nya hammare som blinkar när den slår i golvet, byggde med tygklossar, gosade med sin teletubbie och tog en massa steg med stöd av sin nya gåvagn.
På kvällen satt vi alla trötta och åt middag (klassisk juldags-pytt-i-panna av julmatsrester), och till efterrätt blev det en varsin GB Sandwich. I glasskartongen låg ett vykort, och Moltas ville skriva på kortet, så han fick en penna. Också sätter han sig och skriver MOLTAS (och säger varje bokstav han skriver innan han skriver den) framför mycket häpna (och stolta) föräldrar. På datorn har han kunnat skriva Moltas länge, men det är ju lite lättare när det bara gäller att känna igen bokstäverna och trycka på rätt knappar. Men att skriva det för hand, och utan att se framför sig hur det ska se ut, det hade vi inte förväntat oss att han skulle klara av än på ett tag. Tårarna rann på stolta föräldrar när han avslutade med S:et i slutet (rättvänt men med egen snits på). Och ja, det här är en mycket typisk "fan-vilka-duktiga-barn-vi-har"-nyhet som vi hoppas att det inte blir så många av (för oj, det är rätt trist att höra föräldrar skryta om sina barn). Men när vi blir lika chockade båda två över barnens kunskaper och färdigheter så kan vi bara inte låta bli. Som nu 🙂
