Kategori: TWUM

Den här veckan går hyllningen till Lindex. De har gjort det som man egentligen velat ha så länge, men inte klurat ut själv. Nämligen krokar med texter ovanför som förklarar det beslut man tagit gällande plagget som hänger där. Fantastiskt enkelt, och helt genialiskt. Tack Lindex!

Veckans hyllning går oavkortat till Melissa Horn. Med fantastisk röst, underbara texter och skönt sorgliga melodier får hon mig att njuta varje dag. Jag är uppväxt till tonerna av hennes mamma Maritza Horn, och min mamma spelade ofta "i en sal på lasarettet" med henne för mig, en sång som är så sorglig att jag gråter varje gång jag hör den, men samtidigt så vacker för att den berör och berättar. Maritzas dotter har ärvt förmågan att beröra och berätta, och jag bara älskar musik som får mig att känna såhär. Som att jag vill le och skratta för att det är så vackert, samtidigt som tårarna strilar till de sorgsna texterna. Lyssna och njut.

Läste en bok för ett tag sedan där man fick till uppgift att varje dag skriva ner vilka händelser under dagen som gjort en glad respektive vilka som gjort en ledsen/nedstämd den dagen.

 

Jag har inte kommit så långt att jag börjat skriva ner det än, men däremot har jag börjat tänka på det. Börjat tänka på vilka ögonblick på dagen som gör mig så lycklig att jag ler eller skrattar, eller bara mår bra, och vilka som gör mig ledsen och trött. Och jag har kommit fram till att mina dagar till största delen är fylld av små härliga ögonblick. Som när Tett kommer och kryper ner mellan oss i sängen och kramas. När Vila ropar "mamma" när jag kommer hem från jobbet och kommer springades emot mig. När jag kan sitta kvar i bilen och lyssna färdigt på en bra låt som spelas på radion, för att jag inte känner någon stress över att gå in till jobbet trots att jag egentligen har mycket att göra. När Moltas kryper upp hos mig i soffan eller kramar mig så hårt att jag nästan går sönder innan han somnar. När jag känner lukten av sol eller kanske av nyfallet regn, och när det kommer en vindpust in genom fönstret och svalkar i värmen. När jag får ett mail från nån jag inte hört ifrån på länge, när jag får veta att någon ska få bebis, när jag klarat av ytterligare nån sak på listan, när jag får beröm för vem jag är, vad jag gjort eller bara för vad jag har på mig. När någon ler mot mina barn, eller mot mig, och jag ser på deras leende att de, liksom jag, tycker att mina barn är världens vackraste. När Moltas vill ha hatt på skolan fast ingen annan har det och när han stolt säger "jag tycker i alla fall att rosa är fint" när någon killkompis som inte förstått det säger att det är en tjejfärg. När Vila kommer och tar min hand och säger "mysa liten stund i soffan?". När min man ser på mig och jag ser i hans ögon hur mycket han älskar mig, när lillasyster ringer och är glad för att hon har nåt skoj på gång, eller när min andra lillasyster ringer mig för att berätta att hon hittat ett par skor jag vill ha, och jag förstår att hon tänkt på mig. När brorsan ringer och frågar om råd för sånt en storasyster ska kunna svara på, när mormor gjort ett hjärta till mig för att jag är hennes hjärta, och när en kompis berättar att hon saknat mig. För att bara nämna några av dem…

 

Vilka är dina små lyckliga ögonblick?

Jag tycker om att prova nya saker. Reklam för nyheter går nästan alltid hem hos mig. Senaste i raden nyheter på mathyllan är "små bollar av lax". Lättfixad mat känns nästan som ett måste i vårt liv, och lax ska ju vara bra mat (nu innehåller de bara 30% lax, men det är ju mer än att inte äta lax alls i alla fall). Just de här finns i tomat- ost- eller thai-sås, och serveras med fördel till pasta, nåt som de flest barn gillar. Vi har testat ostsåsen på barnen, och den gick hem, det gick ner både en och två portioner. Små och söta var bollarna med, men jag måste säga att storleken på laxbollarna ännu mer förstärkte känslan av kattmat, som förpackningarna även bidrar starkt till. Får ett plus för smak och enkelhet, men förpackningarna måste nog göras om ifall de ska kunna säljas till barnfamiljer.

Vill bara tipsa om det vita vinet Vida Organica, som är så fantastiskt gott. Ynka 69:- per flaska, snygg etikett och dessutom ekologiskt. Kan det bli bättre?

Länge har jag väntat och hoppats, och om precis ett år,  idag, så får jag säga hej då till 50-öringen för alltid. Vad tycker du, behövs 50-öringen eller tycker du, som jag, att det ska bli skönt att slippa den?

Idag är min första dag på nya jobbet.

Det blev en kort visit på VLT (Promedia), knappt ett halvår. Men när Loopia i slutet av sommaren utannonserade tjänsten som "teknisk webbdesigner" kunde jag helt enkelt inte låta bli att söka.

Loopia är ett av Sveriges största webbhotell, och därmed ett väldigt internetdrivet företag vilket verkligen är det jag brinner för nu. Förutom webbdesign och formgivning av marknadsmaterial kommer tjänsten även innebära att blogga, twittra och omvärldsbevaka på alla de sätt som internet ger möjlighet till.

Känns otroligt spännande och triggande.

Nån som minns den gamla fina smurf-låten om hur man ska göra för att bli större? Vi har i sommar haft en Tett som av många anledningar funderat över just den frågan. När Moltas får sitta i en bilbarnstol som går att flytta och sätta längst fram eller längst bak i bilen, och Tetts stol sitter fast och inte går att flytta, och vi berättade att det berodde på att Moltas var större, så undrade Tett förtvivlat "men hur länge ska jag vara såhär då"?

 

Han har dessutom varit deppig för att han inte fått vara med och leka med Moltas och hans kompisar, över att Moltas börjat skolan och han själv måste vara kvar på dagis, och över att Moltas fått en alldeles egen iPod touch (han själv fick bara en i plast).

 

Ja, det är inte lätt att vara liten. Men han ser i alla fall fram emot att bli stor, och få bli pilot och kock, och att ha en alldeles egen iPhone. 

Jag och Vila kom ner för trappan en morgon, och Tård stod i full färd med att fixa frukost. Bland annat kokades ägg på spisen, och när Vila fick syn på det kokande vattnet ropade hon förskräckt "mamma, mamma, titta, maten bubblar".