Björn följde med till dagis idag och lämnade mig, och efter dagis så var han med och hämtade. När vi kom hem mötte vi Isak och hans pappa, de skulle till lekparken. Så då gick vi dit. Där lekte jag och Björn en stund.
När vi kom hem från lekparken tyckte pappa att jag var så smutsig så jag skulle bada. Tett fick också vara med.
Idag tog vi bilen och åkte till Stockholm. När vi kom fram så mötte Björn oss. Sedan gick vi på kalas hos Moa, där lekte jag en massa och åt kakor och drack saft. Efter kalaset så åkte vi till oldemor och oldefar och hälsade på, innan vi åkte vidare hem till Västerås igen.
Idag åkte vi till Stockholm på förmiddagen, för vi skulle på kalas hos min kompis Linnea som fyller ett år idag. När vi hade parkerat på Medborgarplatsen så mötte vi upp farbror Björn på söder, och sen gick vi till kalaset.
Det var massa barn hos Linnea, men bara jag och hon som var ungefär lika gamla, de andra var lite äldre, som brorsan och Linneas storasyster Moa. Jag blev impad av Linnea må ni tro, för hon fyllde ju ett år idag, och har redan kunnat gå ganska länge. Jag kikade noga på hur hon gjorde, men kunde inte riktigt lista ut det ändå… hm…
Linnea fick roliga saker i sina paket, som jag lekte med sen. Bland annat en myra som drog ett ägg som jag tyckte var mycket intressant.
När vi kalasat klart sedan så åkte vi till oldemor och oldefar. Det var mysigt det. Vi fick fika där också, sen åkte vi hem till Västerås igen.
Idag tog vi bilen och åkte till ett ställe som heter Vallby. Där fanns det gamla ”Emil i Lönneberga”-hus och en massa djur. Bland annat tre stora fina hästar. En av hästarna stod ensam och plötsligt när vi stod och tittade på den så ropade den på de andra hästarna, och de svarade. Tett som satt närmast hästen i sin vagn blev jätterädd. Men jag tyckte det var jättespännande.
Sedan gick vi och åt lunch på en restaurang där, och till efterrätt glass. Mums!
Efter det ville jag titta på hästarna igen. Och då hände samma sak igen, de ropade på varandra, och Tett blev jätterädd igen. Tokigt.
Det verkar vara en trend bland personal i service-yrken att vräka ur sig plumpa och nästan lite elaka saker.
Senast var det när jag var på The phone house i Kista och skulle köpa ett hands-free till Ullis telefon. Säljaren visste inte att det inte var min telefon, och när han såg vilken det var så sa han "Är inte den här lite väl fjollig!?".
Nu hade ju jag inte tagit illa upp även om det var min. Men ändå, är det inte lite märkligt sagt till en kund?
Sedan har vi den gången i höstas när jag var och klippte mig och frisören kläcker ur sig "Det börjar bli lite tunt här uppe du!". Jag blev mest full i skratt när jag såg hur pinsamt han tyckte det var när det gick upp för honom vad han hade sagt.
Har någon sagt något liknande till dig?
Jag hatar det, men jag är så jäkla skrockfull. Det är hemskt. Det är som att ha värsta tvångstankarna (som jag för den delen också har ibland, och nästan alltid när jag har en tvångstanke så slår saken in dessutom).
En dag för nån vecka sen så tappade jag en av mina silverbrickor i mitt egengjorda Tård- och Ullis-halsband. Jag började nästan gråta när jag såg att det var Tård-brickan som var borta. Letade som en galning men fick helt enkelt konstatera att Tård var borta från Tård- och Ullis-halsbandet. Kvar fanns bara Ullis. Och då börjar jag naturligtvis direkt associera det med att jag ska "tappa bort" Tård (ja, jag vet, aningens sjukt). Men jag kunde inte låta bli, kunde inte släppa tankarna hur hårt jag än försökte.
Morgonen efter (hade inte sovit så bra på natten) när jag kom ut till bilen för att åka till jobbet, så ligger Tård-brickan på förarsätet. Jag blev så glad att jag nästan började gråta (igen, fast av lycka den här gången) och sprang in med lyckan skinandes i ansiktet och visade för Tård. Han bara log och tyckte att det var tur att jag hittat det. Och sa direkt att han inte skulle bli så lätt att tappa bort (och hade naturligtvis förstått mina tankar dagen innan, trots att jag just igår inte delat dem med honom).
Tyvärr har jag även smittat av mina konstiga tankar på Tård ibland. Som en gång för länge sedan när jag och Tård hade en liten småkris och stod och pussades i Solna centrum (hm, ja, vi gjorde faktiskt det trots krisen), så kom en kvinna förbi och sa "bryt" till oss mitt i pussen. Tård tittade på mig och jag vet att han tänkte tanken att det var ett tecken. Som tur var lyssnade vi inte till tecknet utan redde ut allt.
Jag undrar ofta varför jag har så svårt att inte koppla saker som händer som tecken eller vägledning till vad som kommer att hända i livet. Jag är inte ett dugg troende (snarare tvärtom), men skulle aldrig kunna ta av mig armbandet jag fick som frälsning av en buddhist-munk, eftersom det enligt seden ska ramla av själv. Åtminstone inte innan bebisen i magen kommit ut och allt är som det ska med den.
Jag inser naturligtvis det omöjliga i att tecknen runt om mig skulle ha någon som helst relevans. Men ändå så finns de där satans tankarna där hela tiden. Vad ska jag göra?
Idag gick vi över skolgården på vägen hem från dagis. Där fick jag syn på en stor gungbräda. Så jag och pappade gungade på den, det var jättekul. Där ska vi stanna nästan varje dag på vägen hem… men jag har inte berättat det för pappa än.
När jag såg Västerås-trafikskolan KörkortExpress stripade bil reagerade jag på att deras logga var löjligt lik den som det lilla tryckeriet TryckXpress i Solna har.
Döm om min förvåning när jag går in på deras hemsidor och märker att likheten inte slutar där. De använder båda ett stort trafikljus i vänsterspalten på hemsidorna. Vem har stulit från vem?
Hemsidorna:
Tryckxpress.se »
Korkortexpress.se » (vänta lite för att startsidan ska passera)
Idag har vi varit ute på prommis med dina bröder, din pappa och jag. Vi gick en sväng runt kvarteren, och kom på att vi skulle äta Sibyllamat till middag idag. Det var gott. Vi köpte det med oss från en korvkiosk och gick och satte oss i Hagaparken (tror jag den heter) och åt på en parkbänk där. Supermysigt. Dina brorsor tyckte också det.
Efter maten gick vi vidare till några gungor i parken, där din storebror Moltas fick gunga en stund. Tett hade somnat i vagnen, så han sov gott medan Moltas gungade. Jag och du gungade lite med, men det känns lite läskigt att sitta på gungor gjorda för barn (antar jag) när man är så tung som jag är med dig i magen. Men det är skönt att gunga. Undra just vad du tycker om det där inne i magen dock?
Nu är jag i v 30 i alla fall och längtar massor tills du kommer ut till oss. Det är inte långt kvar nu, bara 10 veckor om jag skulle gå hela tiden ut, men det kommer jag ju inte att göra. Så om ett par månader så är du ute hos oss, gissa vad tiden går fort!
Oj, oj, oj. Ni ska bara veta vilket häftigt paket jag fick från mormor idag. Hon hade skickat det på posten. En jättetuff pyjamas med Blixten McQueen på.
