En kräsen bebis

Jag undrar om ni som har barn har varit med om att era bebisar varit kräsna på mat? Jag har det inte, så jag har liksom fått mig en liten chock nu när jag har en ytterst kräsen liten herre i köket… Tett är nämligen väldigt noga med vad han ska äta och inte. Och han går inte att lura (jag har försökt). Flera gånger har jag testat att stoppa i honom Sempers Grönsaks & Kalvköttspuré, men han får kväljningar, och stänger munnen (alternativt "pruttar" ut all mat över mig och hela köket) så fort man försöker ge honom av den. Han smakar förstås på första skeden, men sen är det tvärstopp. Jaha, jag har nu efter många försök accepterat fakta. Vår lilla son gillar inte Grönsaks & Kalvköttspuré. Men så idag försökte jag med Hipps Pasta med broccoli. Han har älskat och fullkomligt slukat många av Hipps andra puréer, så jag var bombsäker på att den här också skulle gå ner. Men nej! Tvärstopp. Nerpruttad mamma med broccolipuré och en ilsken son blev resultatet. Jag öppnade en burk av Nestlés biffstroganoff, som killen brukar gilla, för att se om det kanske var så att han inte var hungrig. Men jo, det gick minsann ner, utan minsta problem. Jag är chockad. Ska man ha ett så väl utvecklat smaksinne, och sån tjurighet när man är blott 6 månader gammal? Ja, inte vet jag, men vår son har det i alla fall…

 

Generellt så gillar han Nestlés burkar bäst, och Hipps har som sagt gått bra (förutom Pasta med broccoli då vill säga). Sempers är han mest tveksam till, men även många av deras puréer går ner (tror tveksamheten beror på att deras puréer är lite stabbiga). En knasunge är han i alla fall, för kolla leendet jag fick när jag bjöd på Biffstroganoff istället för Pasta med broccoli 🙂


Kvarsittning?

Härom morgonen när jag satt och bläddrade igenom morgontidningen VLT så fastnade min blick på en artikel om kvarsittning. Och jag kom då på mig själv med att undra över fenomenet kvarsittning. För visst är det ett begrepp man väl känner till. Att om man inte sköter sig på lektionerna i skolan så får man kvarsittning. Jag, liksom många andra, tittade på 80-talet på filmen "Breakfast club" med Molly Ringwald i huvudrollen och där någonstans på vägen fick ordet kvarsittning ett rosa ludd runt sig. Men när jag såg artikeln i tidningen idag så såg den sådär grå och trist och verklig ut. Inte ett dugg rosa-luddande. Och jag funderade över om kvarsittningar verkligen existerar? För jag kan inte komma på en enda person som fått kvarsittning som jag känner till. Och då var många av de jag umgicks med under skoltiden absolut typen som borde fått det. Så jag undrar, har någon av twum-läsarna fått en kvarsittning någon gång? Snälla, berätta nån rosaluddig verklig händelse från när ni fått kvarsittning. Eller bekräfta min övertygelse om att kvarsittningar inte existerar utan bara är ett tomt hot, och att till och med tidningar som VLT emellanåt kan hamna på Aftonbladets sanningshalt i sina artiklar…

Man får inte glömma bort Weird Al

Han syns och hörs inte lika mycket som förr. Åtminstone inte här i Sverige. Men det är viktigt att inte glömma bort honom….

…Weird Al Yankovic.

Mannen bakom parodilåtar som I´m fat, Like a surgeon, Smells like Nirvana. För att inte tala långfilmsklassikern UHF, där Kramer (från Senifeld) debuterade fast under namnet Stanley Spadowski och där vi fick möta Conan the Librarian.

Nu är han iaf tillbaka, den här gången med parodin "White and nerdy" (baserad på Chamillionaires "Ridin Dirty").

Weird Al´s hem på internet »

På dagis till klockan fyra

Vet ni? Idag har jag varit på dagis ända till klockan fyra. Jag ska få börja gå till klockan fyra alla dagar utom fredag nu, bara för att mamma ska hinna jobba lite på dagarna. Och jag tycker bara att det ska bli kul, då får jag äta mellanmål och leka i ett par timmar till. Jag var noga med att visa med fingrarna för mamma innan hon gick hem från dagis i morse att hon inte skulle hämta mig förrän klockan fyra (och inte klockan två sa jag och höll upp två fingrar). Mamma lovade att komma ihåg det.

Till mellanmål fick vi fil på dagis. Då sa jag att ”jag tycker inte om fil”. Då fick jag ingen fil. Sen frågade fröknarna om jag inte gillade fil eftersom jag sagt så, men mamma berättade att jag visst brukar äta fil hemma ibland. Men jag skyndade mig att berätta för mamma med att jag fått mellanmål på dagis idag, och att vi fick fil. Och att jag inte tyckte om fil.

Vecka 8

Hej. Nu är vi i vecka 8, och du är ca 3 cm lång. Det känns som att tiden går fort, samtidigt som den går väldigt långsamt på samma gång. Knasigt men sant. Jag har fått mitt obligatoriska gravid-illamående, och hoppas att det kommer att bli milt den här gången (även om det inte riktigt känns så). Jag är dessutom yr och känner mig svimfärdig allt som oftast, men jag har börjat äta järntabletter nu så förhoppningsvis går det över. Dessutom har din stora storebror börjat gå längre dagar på dagis från och med idag, så bara din lilla storebror är snäll så kommer jag kanske kunna sova lite mer också, det vore nog bra. Puss på dig

Frukost med Karin och Erik och sen barnmässa

I morse när jag vaknade så låg jag och kramades med mamma i sängen i Karin och Eriks gästrum. Tett han låg och åt välling i sin säng, och pappa låg på golvet och sov på en madrass.

Vi klev upp sedan och sa godmorgon till Karin och Erik som såg nyvakna ut. De fixade fram jättegod frukost, och sen var Karin tvungen att sticka iväg för hon skulle gå på kurs. Erik skjutsade henne, och när han kom hem så busade jag en massa med honom. Vi kastade Tetts barnvagnsmobil till varandra, och jag frågade varje gång innan jag kastade om han var beredd ”är