Författare: Tård

”Jag har nya tuttar”

Man får sig ganska många goda skratt när ens barn har börjat prata. I morse innan vi skulle gå till dagis kom Moltas springande, drog upp tröjan och sa "Jag har nya tuttar".

Låter som något en nyopererad silikonstinn dokusåpa-blondin skulle kunna göra. Man undrar bara var han har fått det ifrån.

Ett annat exempel är när morbror Daniel skulle komma och hälsa på Tett för första gången. Moltas rusar till dörren när Daniel kommer, och när Daniel frågar var lillebror är så pekar Moltas på Tett och säger "Där. Vi har köpt honon".

Hetsiga diskussioner utvecklar förhållandet?

Det finns en inbillning om att par som lever länge tillsammans blir som en person. Och i många fall så räknas paret som just en person av sin omgivning.

En anledning till detta skulle väl kunna vara att par som diskuterar väldigt mycket (hmm… kan vi räknas som ett sådant?) får mer och mer lika åsikter. Detta eftersom den ena parten kanske har en mer genomtänkt åsikt i frågan (inte alltid samma part ska jag väl förtydliga ;-), och därför kan komma med bättre argument. Även om man inte alltid erkänner det direkt så ändrar man ju åsikt om man får de rätta argumenten serverade. Det är väl i princip hela syftet med en diskussion. Men så länge det finns nya ämnen att diskutera så växer ju båda personerna och även förhållandet.

…men det är klart, den dagen det tar slut på ämnen att diskutera (alltså att man har fått samma åsikt om allt) då kanske man kan räknas som en person – men än så länge känner jag mig inte så orolig för att de ska ske med oss.

Fotnot: Vi är väldigt glada att våra barn inte blev just den kombinationen av våra utseenden som bilden visar.

Bild på dig själv vid dina inlägg

Nu har vi implementerat den otroligt fiffiga tjänsten Gravatar.com som herr Leijon tipsat oss om i höstas. Tyvärr har tjänsten varit ruskigt seg, men nu har en nyrelease gjorts och allt ska vara på topp igen.

Med Gravatar kan din e-postadress bli kopplad till en bild som sedan visas på alla sajter/forum/bloggar som har tjänsten installerad (100 000 tals sajter redan idag).

Ingen risk för spam!
E-postadressen avslöjas aldrig på sidan, varken hos oss eller hos Gravatar utan den skickas krypterad till deras databas där bilden skickas tillbaka till oss. Så du behöver inte vara orolig för att locka till dig en massa spam genom att använda detta.

Så här gör du:
1. Gå in på Gravatar.com och registrera dig (GRATIS) använd den e-postadress i registeringen som du tänker använda här på twum.

2. Ladda upp en kvadratisk bild av dig själv (om den inte är kvadratisk kommer den att förvanskas).

3. Ranka din bild. Rankingen gör att sidor (som twum t ex) själva kan välja hur grova bilder som får visas på sidan. Här håller vi ju en barntillåten nivå såklart. Associera sedan bilden med din epostadress (detta verklar strula i vissa versioner av Explorer, prova i Firefox om det strular).

4. Invänta. Det verkar som det kan vara en fördröjning på nästan en dag innan din Gravatar blir aktiv och syns.

Vad väntar du på? Bli en "gravatarare" du också 😉

Under torsdag-kvällen visade det sig att Twum-Tård hade fått nog. Efter åratal med Robinson-fyllefester, nakenchocker, Big Brother-skandaler och Persbrandt-otrohetsrykten rasar han mot nyhetsbristen hos kvällstidningarna.

– Mitt liv faller samman, säger Tård i en exklusiv intervju för Twum.
Hård kamp tillbaka
Ända sedan tonåren har Tård mått väldigt dåligt över kvällstidningslöpen. Nu har kampen börjat för att komma tillbaka efter löp-chocken.
– Min familj har räddat mig från att gå under, fortsätter Tård och konstaterar att situationen måste få en förändring. Med hjälp av nära och kära kan han dock se ett ljus och få ytterligare kraft att ta sig igenom mardrömsscenariot som aldrig verkar få ett slut.

Mitt liv som Ingmar

Kommer ni ihåg Ingmar i ”Mitt liv som hund”? Och framför allt kommer ni ihåg hur svårt han hade att dricka mjölk. Han började skaka i handen när han skulle föra glaset till munnen, och om han försökte genomföra det så blev det spilld mjölk överallt – som Winnerbäck skulle uttryckt det.

Jag lider av samma problem. Det gäller inte mjölk i mitt fall, utan främst te eller saker man äter med sked. Det händer i princip bara i situationer då jag är lite obekväm. Att dricka te på en anställningsintervju är t ex otänkbart. Men även att äta soppa bland kollegor på jobbet är stört omöjligt. Jag har många gånger lämnat en orörd kopp te eller en osmakad soppa bakom mig pga detta.

Den allra mest pinsamma situationen jag kan minnas är när ett undersökningsföretag som satt ovanför en tidigare arbetsplats kom ner och hämtade upp mig för en provsmakning. Det var Wasa som hade planer på att lansera en ny sorts müsli innehållandes knäckebröd. Kvinnan som höll i undersökningen satt mitt emot mig och stirrade på mig när jag skulle äta. Jag lyckades med otroligt darrig hand få i mig en liten sked. Efter det stod valet mellan att riskera att kladda filmjölk i hela ansiktet eller låtsas kunna göra en utvärdering efter en halv sked. Jag valde det senare. Antagligen tyckte hon jag var stenknäpp som först darrade i mig en sked och sedan hyllade müslin som något jag verkligen skulle köpa om det fanns (det var iofs sant, för det var gott – att bryta knäckebröd i bitar och skiva ner en banan i filen är ju ett gott knep min mor har lärt mig).

Nåväl. Jag har bestämt mig för att i så många fall som möjligt förklara läget för den/de jag äter/dricker med, för att på så sätt avdramatisera det. Men risken är väl – förutom att de tycker jag är knäpp – att det blir ännu värre efter jag berättat eftersom de garanterat kommer att studera mitt ätande/drickande ännu mer ingående.

Jag blir så upprörd och ledsen

I höstas läste jag boken "Komma ut" av Anders Öhrman. Det är en samling med verkliga berättelser där homosexuella människor kommit ut med sin läggning för omgivningen.

Tidigare har jag skrivit om hur man känner sig som en idiot när man sitter och skrattar åt radiohumor i mp3-spelaren på tåget. Den här boken fick mig att framstå som en idiot av omvänd anledning. Tårarna rullade ner för kinderna – både vid de lyckliga och de olyckliga historierna – medan tåget tuffade fram mellan Västerås och Stockholm.

Jag blir så otroligt upprörd och fruktansvärt ledsen när jag inser att den här boken behövs – och att jag haft fel när jag trott att det inte är så "big deal" att komma ut i dagens samhälle.

Som tur är verkar ändå de flesta som kommer ut mötas av förståelse och positiva reaktioner.

Några guldkorn ur de lyckliga historierna:
1) Magnus har förberett hela kvällen, bjudit hem sin mamma, planerat att han efter förrätt, huvudrätt och efterrätt ska avslöja sin hemlighet under kaffet. Har de exakta orden formulerade. I samma stund som mamman sätter sig till bords frågar hon "Det är inte så att du är bög?". Magnus blir ställd, men ber henne att inte berätta för resten av familjen, då han vill göra det själv.

Han bokar in en fika med sin syster. När systern kommer till caféet kastar hon sig runt halsen på honom "Grattis, vad kul att du är bög, mamma berättade". "Fan, kan man aldrig få komma ut själv!?"

2) Anders har berättat för sin mamma, och går vidare in till sin tolvårige bror och berättar även för hnom att han är bög. "Jaha, vem är du bög med då?"

Några ledsamma, sjuka och overkliga historer:
1) Josefs föräldrar kommer in i hans rum när han sover och drar iväg med honom i bilen. De tar honom till akuten så att någon läkare kan bota hans bögerier. "Nåväl, om detta krävs för att de ska förstå", tänker han. När det är hans tur berättar han för sjuksköterskan "Jo, det är så att jag är bög, och jag undrar om du har några piller eller om du kan operera mig så jag slutar vara det?".

2) Robert blir utslängd på gatan och får inte komma tillbaka, blir senare dessutom misshandlad av sin egen bror.

Länk till recensionen av boken här på twum »

15 nummer av CIO och ett av CSO

Som en liten avrundning inför föräldraledigheten så har jag samlat ihop de omslag som jag gjort det här första året på CIO (självklart inspirerad av Leijons liknande inlägg).

Tyck gärna till om vilken som är din favorit och ställ gärna frågor om hur vi tänkte när vi valde att göra omslagen på det här sättet. Inte alltid helt lätt att se logiken, jag vet 😉

Klicka på "Fler bilder" ovan för att se omslagen i lite större format.

Fotnot: Mannen på omslaget till nr 2/2006 som vi illustrerat som en superhjälte har för övrigt den goda smaken att bo i Västerås.