Tre roliga gamla polisgrejer

För att fira av våra nya säkerhetstidning på jobbet så hade vi en Kick-off med temat säkerhet. Vi fick förutom att lära oss självförsvar (baserat på Brazilian Ju-jutsu) även besöka polismuséet i Stockholm, och där fick vi se följande…

Sportbilspoliser

På 60-talet ville polisen vinna respekt på vägarna genom att susa fram i Porschar. Ett fyrtiotal (har jag för mig) bilar köptes in för att fånga brottslingar i trafiken. Kruxet var bara att när man väl hade tagit en buse så fanns det ingen annan plats att sätta dem än i passagerarsätet intill föraren (baksäten finns ju inte). Dels var det ju inte så tryggt för polisen som körde, och dels så fick polis nummer två ringa efter en taxi för att ta sig från brottsplatsen.

Avgas-sirener

För väldigt länge sedan, innan sirenen var uppfunnen, hade man klurat ut följande lösning för att göra sig hörd. När det var utryckning så fick den polisen som satt i passagerarsätet på utryckningsbilen dra i ett snöre. Detta snöre ledde till en klaff på avgasröret som stängde utloppet och ledde upp luften genom två visselpipor som satt på ovansidan av röret. Smutt var ordet!

Känner du ett trafikljus?
Det kunde man gott och väl göra förr i tiden eftersom det stod en polis och manuellt vevade runt en skylt som visade om det var rött eller grönt för bilisterna att köra.



Bästa julklappshjälpmedlet

När man springer runt i affärer för att lura ut vilka julklappar man ska köpa är kameran i mobilen en helt ovärderlig hjälpreda. Knäpp ett kort på alla potentiella julklappar så kan du efter några timmars flängande slå dig ner på ett fik och bläddra igenom, prioritera och samanställa en inköpslista. För det är ju omöjligt att komma ihåg allt man sett, och var man sett det.

Allra störst glädje av detta har man ska handla kläder, då man ska matcha och synka sina val. För då vill man ju verkligen se över stadens och de olika butikernas utbud innan man gör sina val.
Så tack min kära mobil för den här julens hjälp.

Ternheim har okänt barn?

Tar man bort frågetecknet så är väl rubriken en riktigt kvällstidningslögn. Men å andra sidan startar jag ryktet pga Aftonbladets gratistidning Punkt SE så det är väl på sin plats med en sådan rubbe.

Häromdagen hade de nämligen omslaget ni ser ovan. Där ser man tydligt att hennes tidigare okända son Petter var en av besökarna på "Rymdbas Stockholm" i Kulturhuset.

Matte som inte går ihop

Vad kan man gissa att en helsidesannons i Metro kostar? Ett par hundra tusen känns rimligt i alla fall.

Då kan man undra hur ett företag som säljer en produkt, endast en produkt, för 59:- har råd att dag efter dag efter dag annonsera på detta sätt. En veckas annonsering på detta sätt skulle kosta en miljon (baserat på tidigare gissning).

Låt oss säga att de tjänar 40:- per såld produkt (vilket känns högt räknat, men de kanske har jättemariginaler). Då skulle de behöva sälja 25 000 enheter innan de ens kan räkna hem annonseringen för en enda vecka. Nu är det så att de har annonserat mer än en vecka, och lär väl knappast tjäna 40:-/såld enhet. Dessutom känns inte produkten så fantastisk att så många skulle nappa på det heller, även om den känns lite små-smart (läs om den här).

Man skulle ju kunna tänka sig att det är ett MTG-ägt företag som ligger bakom, eller att det är någon annan typ av barter (byte). Men sånt sätter man ju bara in i tidningen om man har osålt utrymme, så i sådana fall ser det mörkt ut för Metro.

Hjälp HMI-trading att betala sin faktura till Metro genom att beställa en Mobil-pit här du också »

Jag är googlifierad

Google har snart snärjt in mig hårdare än vad Microsoft någonsin har lyckats med. Eller vad kan man annat säga som flitiga användare av: Gmail, Google Calendar (som jag synkar med mobilen med hjälp av Goosync – som iofs inte är en Googletjänst), Google Reader, Google Docs… och så självklart sökmotorn.

…detta trodde man inte den dagen för ett antal år sedan då någon övertygade en om att AltaVista inte var den bästa sökmotorn längre.

Wiihaaaa

Microsoft och Sony kan ju skryta hur mycket de vill med sina kraftmonster till spelkonsoler. Men Nintendos Wii verkar ju ändå grymmast av dem alla. Sann spelglädje framför fräckare grafik.

Ser fram emot hårda kamper tillsammans med Moltas och Tett när de blivit så gamla att de fixar det här.
/>

Otroligt personlig konst

Snubblade på en sajt som erbjuder dig att göra maximalt individuell konst – baserad på dina fingeravtryck, eller ditt DNA.

Det finns inte bara vanliga tavlor som på bilden. Utan även ljusskyltar där DNA:t glöder. Lite tufft.

Det gäller dock att hålla sig på rätt sida av lagen om man har en sån här hängande på väggen hemma. Annars har polisen stora tydliga bilder att jämföra med vid brottsundersökningar.

Titta närmare och handla här »

Det är kul med bildretuschering

Som kanske har märkts här på twum så tycker jag att det är kul med bildretuschering. Skulle jag bara ha mer tid så skulle det säkert bli fler "nyheter" baserade på helt meningslös retusch. Om inte annat för att lära sig mer.

Det finns ju proffs som är så otroligt duktiga att man inte förstår hur de lyckas. Sedan finns det massa amatörer som är minst lika bra. Många av dem kan man hitta på olika webbsidor där det anordnas tävlingar och utmaningar i retusch på olika ämnen. Om ni inte kikat in några sådana sidor förut så rekommenderar jag det.

Här är några sådana sidor att kika på:
Worth 1000 »
Freaking News »
Photoshopcontest »

Till minnet av den analoga framkallningsglädjen

Digitalkamerans intåg har tillsammans med internet verkligen förändrat vårt sätt att hantera och titta på bilder. För att inte tala om mobiltelefonkamerorna som får större och större inflytande över bildflödet.

Häromdagen blev jag dock påmind om den glädje som den analoga tekniken kunde frambringa på "den gamla goda tiden". En tjej satt på bussen med ett nyfiket leende och bläddrade bland papperskopior i de nyss uthämtade framkallningsvätskedoftande pappfodralen…

…och visst kan man minnas och sakna känslan från när man sprättade upp påsen från Expert för att se om bilderna man tog för ett halvår sedan blivit bra (eftersom man ofta framkallade en hel hög filmrullar på en och samma gång så hann det ju ofta gå ganska lång tid från bilden knäpptes till man hade den i handen.)

Men trots den glada flickan på bussen så kan jag inte längta tillbaka till det analoga, långsamma och besvärliga sättet att hantera och arkivera semester- och festbilderna…