Författare: Ulrica

Astrid Lindgren

"Porträtt av mina kaniner", stod det skrivet längst nere vid ramen.

Men det Karlsson hade målat var ett litet rött djur.

– Är det inte en räv det där, frågade Lillebror.

– Jo, visst är det en räv. Utan tvivel är det en räv målad av världens bästa rävmålare.

– Ja men, sa Lillebror. "Porträtt av mina kaniner"… var är kaninerna då?

– Dom är inuti räven, sa Karlsson.

 

Ja, detta är en dialog ur en av Astrid Lindgrens alla mästerverk. Alla hennes böcker väcker känslor. Det kan vara glädje, oro, sorg, häpnad, skratt eller gråt, men det är svårt att läsa eller se något av Astrid Lindgren utan att känna något alls. Astrid Lindgren lär ha sagt "det enda jag har åstadkommit här i världen är en massa påhitt". Och som påhittare som jag är så kan jag ju inte annat än att se denna kvinna som en enorm förebild. Som tur är har vi nu också en familjemedlem till som är lika frälst som jag. Som varje gång, utan undantag, väljer Pippi, Emil, Saltkråkan, Bullerbyn eller Lotta på Bråkmakargatan när det gäller filmer. Och som varje gång sitter helt betagen, trots att hon inte alls är någon tv-råtta egentligen. Snarare en sån som börjar vrida på sig i soffan efter 5 minuters tecknat. Men alla Astrid-filmer ser hon i sin helhet, och lär sig en massa bra saker från dem. Till exempel fraser som "dumma mamma" 😉

 

Till sommaren ska vi hälsa på i Astrid Lindgrens värld, och både jag och Vila längtar redan. Men tills dess, tusen hyllningar till Astrid och alla hennes påhitt.  

Skidpremiär och uggle-gran

Idag var vi ute med mamma när hon skottade och grejade ute. Då såg vi trickskidorna, och frågade om vi fick åka skidor. Det fick vi göra. Vi var så duktiga att åka direkt at mamma blev helt chockad. Tett har ju åkt förut, men jag har ju aldrig åkt skidor, och ändå var jag jätteduktig. Vi åkte skidor en stund, tills vi blev lite för trötta och började bråka om vilken färg vi skulle ha på våra skidor, då fick vi gå in.

På kvällen sedan så klädde vi våran fina julgran. Alldeles för tidigt tyckte mamma, men då får vi å andra sidan njuta av den lite längre. Och det var ju tur, för gissa om den blev fin med alla ugglor 🙂


Pepparkakshus

Idag åkte mamma på stan en sväng och gjorde sista julklappsinköpen. Pappa var hemma med oss, och vi var ute och lekte allihop i snön på förmiddagen.

På eftermiddagen så bakade vi pepparkakskus. Vi hjälptes åt hela familjen, och oj vad fint det blev. Kolla på bilderna så får ni se! Vi har till och med snö på taket 🙂


Skolavslutning

Idag var det skolavslutning. Min första termin på skolan avslutades idag. Det var fint må ni tro, vi fick gå fackeltåg till kyrkan, där skolavslutningen var. Tyvärr fick inte mammorna och papporna vara med, men vi hade mysigt ändå. Vi sjöng och andra klasser sjöng också. Och sen på kvällen, när vi kom hem, hade vi fredagsmys.

Circus

Om man kan bli förälskad i ett ställe, så har jag hittat min förälskelse i Västerås. Min förälskelse är en bar som heter Circus och som marknadsförs, ägs och drivs av samma personer som har fantastiska Frank, som jag skrivit om tidigare. Lika intimt och litet som Frank, och med samma perfekta placering är dock Circus är snäppet coolare. Men en inredning som går all the way, från cirkustälts-tak och sammetsinredda möbler till servitörer klädda i cirkusdirektör-kavajer och med en avslutningsfras på kvittot som säger "Ni betjänades av: One of the Clowns" kan man inte annat än bli störtförälskad. Jag älskar varje millimeter av Circus, och jag skulle kunna välja att spendera varenda av mina utekvällar bara bara där (har spenderat en hel del av dem där, och faktiskt fått frågan från mina kollegor pga mina facebook-statusar var jag hittar alla cirkusar att gå på ;).

 

Jag har ofta känt en begränsning i restaurangutbudet i Västerås när jag jämfört med Stockholm (så klart), men faktum är att jag inte sett ett enda ställe i Stockholm som kommer i närheten av Circus. Faktiskt ingenstans i hela världen.

Ögoninflammation

Idag var mamma hemma med mig, för jag hade ögoninflammation. Vi upptäckte det när vi kom hem från Stockholm, då var mina ögon alldeles igenklibbade. Typiskt. Mamma jobbade en del av dan, men vi hann mysa också och titta på film och så. Och slappa i soffan, det är skönt. Särskilt när man är lite sjuk.

Det hade kommit jättemycket snö inatt, och det snöade fortfarande när vi lämnade brorsorna på dagis och skolan, så jag blev nästan översnöad när jag fick vänta ute i vagnen. Sen hjälpte jag mamma att skotta när jag kom hem.


Luciatåg, två gånger

Idag åkte vi till Stockholm efter frukost. Vi åkte in till city först, för mamma skulle lämna tillbaka en massa grejor hon lånat till en fotografering. Där klädde vi om till lucia-kläder, och det var många som såg oss i bilen som tyckte att vi var fina. Sen åkte vi till oldemor och oldefar, vi köpte med oss Happy meals till oss barn. De vuxna skulle äta smörgåstårta och fira oldefar som fyllt år.

Vi lussade för oldemor och oldefar (och farmor och farfar som också var där) när vi kom dit. Vi sjöng sankta lucia, och alla tyckte att vi var jättesöta. Mamma hade lucia-krona på sig också, och pappa hade stjärngosse-strut.

Sen åt vi lite, lekte och fikade. Oldemor hade gjort två tårtor, en med godisbilar på. Den gillade vi. Och kladdkakan med 🙂 Efter fikat gick vi ut och tittade på farmors nya bil. Den var grön och fin må ni tro.

Sedan packade vi ihop oss och tog på oss lucia-kläder igen för nästa lucia-uppträdande. Vi skulle nämligen lussa för mormor och morfar med som också var i Stockholm. Oj vad de blev glada när vi stod utanför deras dörr och överraskade med lucia-sång 🙂

Vi fikade där också, också fick vi chokladkalendrar. Eftersom det redan var den 13 december idag så fick vi öppna 13 luckor på en och samma gång. Gissa hur mycket choklad det blev!!

Mormor och morfar hade varit i London och hälsat på Emmelie och Keith, och köpt med sig ugglor till våran julgran där. Ni må tro att mamma blev glad, hon började nästan gråta. Och det var inte så konstigt, för ugglorna var verkligen jättefina.

Sedan åkte vi hemåt igen, och vi somnade gott alla tre i bilen. Det är jobbigt att lussa vill vi lova!

Jag är Lucia!

Idag var det äntligen dags att få vara Lucia. Jag blev lite arg när mamma sa att jag måste ha jacka och täckbyxor under lucia-linnet, men sen när jag såg hur fin jag blev i klänningen, ljuskronan och med det röda bandet så blev jag bara glad. Åh vilken fin Lucia jag var.

Tett, han blev en bra tjock pepparkaka han, med ytterkläderna under. Men han tyckte att det var kul att Jacob var tjock pepparkaka med 🙂

När vi sjungit för föräldrarna fick vi fika, och sen ville jag absolut inte gå in (jag ville bara fika mer och mer). Mamma övertalade mig till slut, och jag fick ha mina Lucia-kläder på mig inne med, när vi skulle äta frukost. Men mitt Lucia-linne hade blivit jättesmutsigt, för jag hade ramlat ute i leran. Men det gjorde inget, jag tyckte att jag var fin ändå.

Sedan hade jag Lucia-linnet på mig hela hela dan. Och Lucia-kronan med. Tänd till och med. Jag hade det på mig när jag åt frukost, när jag åt lunch, när jag lekte och när jag sov middag. Jag var fin precis hela tiden 🙂 När pappa kom och hämtade mig på dagis hade jag det fortfarande på mig, och när mamma kom hem senare på kvällen satt jag i mina Lucia-kläder och åt kvällsmacka. Är man Lucia så är man!



Tjock pepparkaka

I morse fick vi kliva upp lite extra tidigt, sen var det dags att bli Lucia och pepparkaka. Men oj vilken tjock pepparkaka jag blev, för vi var tvungna att ha våra lussekläder utanpå våra ytterkläder. Först blev jag jättearg för det, men sen när jag såg att mamma och pappa tog på Vila luciakläderna utanpå hennes ytterkläder med gick jag med på att göra det. Sen tyckte jag att jag såg ganska rolig ut när jag tittade mig i spegeln. En jättetjock pepparkaka liksom. Sen när vi var på väg till dagis och mamma frågade vad vi var för nåt sa jag ”en tjock pepparkaka”, och mamma och pappa skrattade massor.

När vi kom till dagis var det många tjockisar där, och åh vad jag skrattade när jag fick syn på Jacob, jag pekade på honom och sa ”ha, ha, du är också en tjock pepparkaka”.

Sen fick föräldrarna (och Moltas som hade tomteluva på sig) gå och ställa sig på berget så sjöng vi barn för dem sen. Vi sjöng Sankta Lucia, Pepparkaksgubbarna, I ett hus och några andra sånger. Sen fick vi applåder, och fika. Det var gott med fika. Vila fikade mest av alla tror jag.

Pappa och Moltas sa hej då efter fikat och mamma hjälpte mig och Vila in för att ta av oss ytterkläderna för att få frukost. Men vi tog på oss pepparkaks- och Luciakläder så vi hade det hela dan sen nästan. Det är kul att lussa!


Slutet på en era…

…början på en ny.

 

Wow. När jag i somras tackade ja till att gå ett nyföretagarprogram i Västerås Science Park hade jag nog varken räknat med hur tidskrävande det skulle vara, eller hur ofantligt många intressanta människor jag skulle lära känna under programmets tid.

 

I torsdags fick jag mitt diplom, och programmet är avslutat. Men det känns inte särskilt sorgligt, för hela hösten har varit början på nya saker. Nya samarbetspartners, nya vänner, nya idéer, nya kunskaper och nya drömmar, bland annat. Och en lite oväntad känsla smyger sig på… Jag känner mig fan lite stolt. Stolt över att ha tagit mig igenom programmet trots att det varit mycket att göra på jobbet och det många gånger känts oövervinnerligt att orka sig till kurslokalen på kvällarna, men att jag ändå masat mig dit. Stolt över att ha lyckats få så många bra idéer som jag fått trots att jag nästan stupat av trötthet, stolt över att få samarbeta och lära av så många, över att ha vågat prata med okända människor trots att jag egentligen inte varit så sugen, över att ha en familj som orkat med att jag varit borta så mycket utan att klaga. Och framför allt stolt över att nu känna att jag har det som krävs, bara jag bestämmer mig, och att det är så många som tror på mig.