Bröllop har inte direkt duggat tätt i vår kompiskrets, men för några helger sedan så var det äntligen dags för ett, när Sara och Andreas blev man och fru på Läckö slott. Och det var ett bröllop jag väntat länge på. När jag lärde känna Sara för snart 18 år sedan, var bland det första jag fick veta om henne att hon skulle gifta sig på Läckö slott den dagen det blev dags för bröllop :o)
Vi kom ner till Lidköping dagen innan vigseln, på fredagen. Vi njöt till fullo av lyxen att barnfria få sova två nätter på hotell. Vi avnjöt den fantastiska fisksoppan på Sallys uteservering (rekommenderas varmt för de som har vägarna förbi Lidköping, jag har ätit den tre gånger under kort tid och bara älskar den lika mycket varje gång), drack ett par glas vin och tog en skön kvällspromenad. Det regnade ilsket hela kvällen och vi höll tummarna för att vädret skulle bli bättre till dagen därpå, bröllopsdagen.
På lördag morgon tog vi sovmorgon, och hade ställt klockan så att vi skulle hinna med en sen hotellfrukost. Jag hade vaknat tidigt och sett en molnig himmel, men när det var frukostdags hade himlen blivit bröllopsvänligt klarblå och solen sken som aldrig förr. Efter frukosten gick vi en sväng på stan och hann med att stoppa i oss den obligatoriska Roma-lunchen innan det var dags att börja göra sig bröllopsfin och ta sig ut till Läckö slott.
Väl där mötte vi upp alla andra finklädda gäster, och hälsade på alla och gick in och satte oss i kapellet för att vänta på huvudpersonerna. Och det var ett fint brudpar må ni tro som vandrade in till bröllopsmarschen. Och trots att bruden var mer lyckligt fnissig än rörd, så hade jag allt svårt att hålla tårarna borta under vigseln. När paret blivit man och fru promenerade alla ut ur kyrkan i takt till härliga trummor. Sedan följde riskastning, fotografering och bröllopskyssar i massor, innan vi gäster åkte vidare till Tolsjö bygdegård för middag och fest.
Brudparet och dess följe stannade kvar på Läckö och blev fotograferade, och vi gick tipspromenad, drack bubbel och åt jordgubbar och minglade i väntan på dem. När de anlände minglades det lite till innan det var dags för middag, som bestod av en god buffé. Middagen hade pauser för tal om kyssar, dåligt lokalsinne, möhippa, svensexa och äktenskapsråd, bland annat. Vid midnatt serverades bröllopstårtan och sen följde bröllopsvals och disko hela natten. Vi höll ut till kvart i tre, då antalet danssteg, glas med vin och obekväma skor tagit ut sin rätt, och vi tog en taxi hem till hotellet igen. Taxin delades med brudgummens vinfnissiga mamma och hennes man, och vi hade en rolig bilfärd tillbaka till stan med många skratt.
Framme på hotellet var vi upprymda av glädje, trötthet och vin, och kom oss inte till sängs förrän strax innan fyra. Då ställde vi klockan så sent som vi kunde för att hinna med hotellfrukost dagen därpå innan den stängde. Väl där möttes vi av många likasinnade, det vill säga dagen-efter-trötta bröllopsgäster som kom springandes till frukosten i sista stund innan stängning, glada men trötta. Klockan 12 var det bröllopsfika på hembygdsgården och sedan begav vi oss hem mot Västerås igen, till våra tre gosingar där hemma, som det varit så skönt att vara ifrån i ett par dagar, men som det var ännu mysigare att komma hem till.
Sara & Andreas – kramar och tack för att vi fick vara med på er dag, och all lycka som man och fru Westberg!
