Kategori: Tett

Idag knäppte mamma fina kort på oss i namngivningsskjortorna, som vi ska ha till våra namngivningstackkort. Vi var båda två lite rastlösa, så det blev inte så många kort, men ett par stycken fina i alla fall, eller vad tycker ni?

Mamma berättar:

När vi vaknade i morse så var det ju fullt hus här. Vi klev upp och alla hjälptes åt att fixa frukost, sen började alla förberedelser för dagen. Tård åkte och hämtade smörgåstårtorna vi beställt, och jag stod och delade ut arbetsuppgifter till alla. Mamma och Bettan hjälptes åt att slänga ihop en god pannkakstårta till barnen, och Emmelie och Alex övade sång. Pappa underhöll Moltas och mamma tog Tett när han gnällde. Jag fixade med uppdukning och alla hjälptes åt att blåsa upp ballonger och fixa. Sen närmade sig klockan ett när alla skulle komma, och en efter en ramlade in. Moltas utbrast glatt ”ALLA kommer mamma” när han insåg att inte bara att mormor, morfar skulle hälsa på, utan även farmor, farfar, oldemor, oldefar, Karin och Erik, Tedde och Jenny och många många fler. Moltas blev vild av glädje när en efter en dök upp. När klockan var runt halv två kom familjen Möller med ett stort guldpaket som Moltas slängde sig över. Det var en polismotorcykel som Moltas blev jätteglad över. Men trots sin glädje över nya leksaken så lydde han oss när vi sa att vi skulle gå ut och skåla lite på altanen innan han fick leka med den.

Sagt och gjort. Vi hällde upp champagne och alla samlades ute på vår lilla altan (som i vanliga fall känns ganska stor, men den var lite småtrång när fler än 30 personer skulle trängas på den). Jag hälsade alla välkomna och sedan skålade vi. Jag berättade lite om barnens namn och sedan sjöng Jenny ”Det vackraste” och ”Miraklet” till tonerna av Teddes gitarrspel. Åh så fint! Jag läste en dikt när Jenny sjungit klart, och vi delade ut våra fadderbrev till Emmelie och Elisabeth som fick delat fadderskap för pojkarna tillsammans med våra bröder (som tyvärr inte var med någon av dem). Därefter tog Emmelie och Alex plats i sånghörnan och Emmelie sjöng ”Handens fem fingrar” och ”I mitt paradis på jorden”. Moltas utbrast glatt ”Kogänget” när han hörde ”I mitt paradis”, eftersom låten kommer från den filmen. Moltas hängde för övrigt i mormors famn under hela ceremonin, och Tett han myste hos farmor. När alla torkat tårarna efter Emmelies fina sång så sa vi varsågoda till smörgåstårta och vin, och Moltas undrade om han fick gå och leka med sin nya leksak nu? Det fick han, men det behövdes lite skruvande och fixande först för att sätta ihop motorcykeln, så han fick ta hjälp av morfar.

Sedan var det alltså dags att inta lite smörgåstårta. Det fanns inte sittplatser för alla på samma ställe, men alla lyckades hitta ställen att sitta på i alla fall, och det kändes härligt spontant och mysigt, precis så som vi ville att det skulle vara. Moltas han lekte med Lukas och Rebecka, och Tett låg på golvet och bekantade sig med tre veckor gamla Nike. De var nästan jämnstora Tett och Nike trots att det skiljer drygt tre månader mellan dem.

Smörgåstårtan var supergod, men högst poäng fick nog pannkakstårtan som även alla som inte var barn ville smaka på. Det dracks vin och åts tårta, och sedan var det kaffe och brownie till efterrätt. Ute på altanen utfärdades en geting-dödar-tävling, och ett par ej särskilt estetiska geting-fällor byggdes. Efter kaffet sa vi hej då till mamma och pappa och Bettan som var tvungna att åka hem eftersom de skulle jobba morgonen efter, och när vinkat till dem så öppnade vi barnens doppresenter. De fick massor med fina saker, och Moltas hjälpte glatt till att öppna alla paket.

Efter presentöppningen sa vi hej då till Bettan och Jennifer som skulle åka hem, och till familjen Möller som hade långt att åka med alla barn, och sedan började vi planera för kvällen med alla som var kvar. Det skulle grillas hamburgare med tillbehör till alla och vi plockade och fixade och alla hjälptes åt. Vid sjutiden var bordet dukat på altanen, och nu fick alla plats att sitta tillsammans. Hamburgarna var supergoda tyckte alla, och vi satt och pratade, drack vin och myste till sent på natten. Moltas och Tett var snälla och sov mest hela tiden, med undantag för ett par besök ute på altanen. Efter hamburgarna var smälta var det dags för drinkar och snacks, och sen blev det seeeent innan vi packade ihop allt och gick in. Då hade Kjell, Birgitta, Gerd och Ove sagt hej då för en stund sedan och blivit skjutsade till hotellet där de skulle sova. De som var kvar skulle samsas om våra sängar, men som tur var hade vi precis så att det räckte. Tedde och Jenny hade tagit med sig egen uppblåsbar madrass som de bäddade upp inne hos Moltas, Emmelie och Alex tog bäddsoffan på kontoret, Karin och Erik tog gästrummet och Daniel och Åsa sov i våra fällsängar nere i vardagsrummet. Finns det hjärterum finns det stjärterum heter det ju… Sent var klockan när vi kom i säng, och vi somnade alla gott. Det hade varit en händelserik och mysig dag. Och innan vi somnade konstaterade vi att det blivit precis en sån namngivning som vi ville ha för våra pojkar, trots att vi inte haft en aning om innan hur vi ville ha det.

Inbjudningskort

Mamma berättar:

I morse åt vi frukost själva igen, vi fyra. Björn och Malin hade gett sig av tidigt för att hinna med Madame Thaussauds som öppnade klockan nio. Vi tog det lugnt och hade en slapp morgon, och det var sååå skönt. Sedan packade vi oss iordning och bestämde oss för att ta en snabbtur till Camden för att köpa skor till mig och lite palestina-sjalar till Tårdan.

Vi hann egentligen bara med det vi skulle i Camden, dvs att göra ett snabbt inköp av ett par Martens till mig och fyra sjalar eller nåt till Tård innan det var hög tid att ge sig tillbaka till hotellet igen för att möta upp Björn och Malin där för att åka vidare till Kings Cross för att ta tåget ut till flygplatsen. Vi blev fem minuter sena till mötestiden, och Björn och Malin stod utanför hotellet och väntade när vi kom. Vi packade på oss alla väskor och gick direkt tillbaka till tunnelbanan. Oj vad mycket packning…

Framme i Kings Cross försökte vi hitta var tåget till Luton gick ifrån. Efter att ha stått i kö i en kvart eller nåt för att köpa biljetter visade det sig att det var på fel ställe, och att vi ändå inte kunde köpa biljetter dit. Vi blev hänvisade till rätt ställe och köpte våra biljetter och hoppade på tåget. På tåget blev det blöj- och byxbyten på barnen (byxbyte på Moltas som hade råkat kissa i byxorna). Sen framme i Luton fick vi byta till buss, och sen var vi äntligen framme på flygplatsen. Vi fick vänta ett tag på att incheckningsdiskarna skulle öppna, och medan vi väntade delade jag och Tård på en macka, eftersom vi inte fått i oss någon lunch, och vi hittade portionsförpackningar av Ben och Jerry som vi provade på med, mums! När incheckningen öppnat lämnade vi in våra väskor, och från London var säkerheten hög, så man fick slänga allt i ”flytande” form man hade i väskan, så jag blev av med både läppstift, läppglans, coverstick och lypsyl. Suck. I säkerhetskontrollen fick jag dessutom smaka på alla barnens vällingflaskor, och lämna ifrån mig de två vällingtetrorna jag hade packat ner för resan.

Sen var det tajt om tid för att hinna med att köpa mackor och ta oss till gaten i tid. Vi hastköpte med oss en varsin macka som vi slängde i oss vid gaten, och Moltas passade på att spela bilspel samtidigt. Sen gick Tård och Moltas på toaletten medan vi andra ställde oss i kö för att kliva på planet. När Tård och Moltas var tillbaka öppnade de dörrarna och vi fick gå på planet först eftersom vi hade barnen.

Flygresan hem var jättelugn. Moltas somnade direkt efter vi lyft, och Tett likaså. Tett vaknade mot slutet och satt och jollrade i mitt knä, men Moltas sov med huvudet i Tårds knä ända tills det var dags att sätta på sig säkerhetsbältena igen för landning.

Vi väntade till sist med att kliva av för att slippa köa oss ut ur planet. Moltas halvsov så Tård bar honom ner från flyget, och sen fick vi ändå köa lite inne för att komma igenom passkontrollen. Det var skönt att vara hemma igen, även om det varit en jättekul resa. Extra skönt att vi bor så nära flygplatsen, så vi skulle vara hemma i ett kick… Tård och Moltas gick och skulle köra fram bilen medan vi andra väntade på väskorna. Vi försökte ringa Tård några gånger för att höra var han tagit vägen, men sen kom en upprörd Tård springandes och jag trodde att han hade tappat bort bilnycklarna (eller bilen). Men det var mobiltelefonen som var borta och Tård var lagom irriterad och förbannad. Vi gick in och anmälde att den var borta, sen skjutsade Tård hem mig och barnen och åkte sen tillbaka och hämtade Björn och Malin. De åkte och köpte mat på Max på vägen hem, och tog en tur till Enköping för att Tård körde fel mitt i all förvirring över att telefonen var borta…

Barnen somnade fort hemma i sina egna sängar och vi andra åt hamburgare och nachotallrik innan vi gav oss på 3-kilos-godispåsen som stått här hemma och väntat hela veckan. Sedan somnade vi gott allihop när vi väl gick och la oss, sent om cider…

Mamma berättar:

Idag efter frukost (på rummet igen) åkte vi till Hyde Park för att Moltas skulle få springa lite igen, och vi andra få en skön promenad, innan vi skulle avsluta dagen med en sista shoppingtur.

Vi promenerade lugnt, och Moltas sprang omkring som en vilde (såklart). Vi turades om att jaga/bli jagad av honom och han skrattade så att han kiknade. Tett låg i vagnen och myste hela tiden. Sen fick Moltas syn på en liten kille som flög drake och tog direkt sikte på det och sprang över hela parken rakt mot draken. Han tyckte att det var mycket spännande och sprang omkring nere på marken för att jaga draken. Han pratade massor med den lille engelske killen som såklart inte förstod ett skvatt av vad Moltas sa 🙂

När vi stått och tittat på Moltas jagande av draken tillräckligt länge så försökte vi ropa honom till oss. Men nä, han ville då rakt inte följa med oss. Spelade ingen roll att vi började gå heller, han hade bara ögonen på draken. Tård gick för att hämta honom, och när Moltas såg att han höll på att bli fångad tog han sats och sprang iväg allt vad han kunde. Och han blev inte nådigt arg när pappa trots allt hann ikapp honom. Desto gladare blev han när Tård lyfte upp honom på sina axlar. Sen var han nöjd och vi gick mot en restaurang vi tagit i sikte mitt i parken för att kolla om de hade något gott till en picknick-lunch. Och jo då, de hade de allt. Vi köpte med oss mackor och sallader och gick och satte oss på en lugn plätt i den stora parken och åt. Åh vad mysigt, man kunde knappast tro att man satt mitt i en 8-mils och 8-miljonersstad…

Sedan gav vi oss av genom resten av parken för att så småningom komma in till stan. När vi började närma oss slutet av parken stod där en karusell med bilar som åkte runt runt. Såklart måste Moltas få åka, och han sprang raka vägen fram till en rosa blommig bil. Hm… Han hoppade in och satt nöjt och åkte runt runt. När karusellen stannat hoppade han snabbt ur och in i en lastbil istället på samma karusell. Vi betalade ytterligare en tur och Moltas sken som en sol. Ända tills åkturen var över och han hade spanat in ytterligare en bil att åka. Då sa vi stopp, och Moltas var ledsen i säkert en timme efteråt. Dumma, dumma oss som inte förvarnade innan att han bara fick åka lastbilen också och att det var slut sen. Moltas tjatade om den bilen han inte fick åka hela eftermiddagen sen, och jag kände mig alldeles elak i hjärtat. Usch att man är så klantig ibland…

Vi promenerade i alla fall den lilla biten som var kvar in till stan sen, och gick och shoppade lite. Malin coh Björn stack iväg till Carnaby street där Malin skulle prata med nån släkting om att sälja sina smycken i hennes butik, och vi i familjen gick och kikade i lite affärer och gick till Debenhams på deras fina toaletter när Moltas bad om det. Sen mötte vi upp Björn och Malin igen och gick en sväng på Top Shop. Sedan stack Moltas, Tård, Björn och Malin iväg till Madame Thaussauds för att kolla om det var öppet fortfarande, och jag och Tet gick till ett par barnaffärer till innan de stängde. Sen gav vi oss också av mot Baker street, bara för att få veta att Madame Thaussauds var stängt. Där hade jag burit Tett och vagn och allt alldeles själv i alla trappor alldeles i onödan. Pjuh!

Ja, ja. När vi ändå var på Baker Street gick vi och hälsade på Sherlock Holmes, och sen gick vi vidare för en promenad i Regents park. Åh vilken fin park. Så många gånger jag varit i London och aldrig sett den fina parken. Knasigt.

Vi promenerade i parken tills det blev mörkt, då gick vi tillbaka till Baker Street och tog tunnelbanan till Leicester Square för att hitta någonstans att äta. Det blev efter mycket letande Pasta House. Vi åt god pasta hela gänget och Moltas fick låna kameran och fotografera alla. Sen åkte vi hem till hotellet igen och mötte välbäddade sängar som vi bara längtade att få krypa ner i.