Kategori: TWUM

Örngott

Det är inte utan att man undrar ibland vad ord kommer ifrån. T ex varför örngott heter örngott. Så om det är någon fler som undrat över just detta så kommer en förklaring här (av Catharina Grünbaum).

Örn är en kortform för öron, och gott kommer av ett verb gäta som inte används längre men som betydde "få, få tag i". Det är nära släkt med gitta "förmå", "orka" och med engelskans get. Men detta gäta kan också betyda "vara till nöjes", behaga". Något som man fått tag i är en ju ofta till behag, och "behag" är vad det gamla ordet gat eller gåt betyder. Ett örngott är alltså något som är behagligt för öronen.

En språkhistoriskt mer riktig stavning vore örngåt eller örngått. Men eftersom ordet gat (gåt, gått) kom att falla ur bruk i språket tycks man ha uppfattat örngott som något gott, av god. Innebörden blev ju hur som helst densamma: något som det är skönt att lägga örat mot.

Nu är det ju inte bara själva kuddvaret som är gott att lägga under örat, och tidigare avsåg örngottet inte bara överdraget utan hela huvudkudden.

 

Sov gott!

 

Tård = mamma kanin

Man kan stånga sig blodig för att samhället ska bli mer jämställt. För även om det vore självklart att kvinnor som arbetar ska få samma lön som en man som gör samma sak, eller att man håller upp en dörr för en man likväl som för en kvinna, eller att en pappa blir lika mycket förälder (och bör ta lika stor del av föräldraskapet) som en mamma som blir förälder, så är det inte riktigt så.

 

Vi försöker i alla fall så gott vi kan att uppfostra våra barn att bli jämställda, även om det hela tiden visar sig att det inte är lika lätt som man skulle vilja. Man måste ta hänsyn till dagiskamrater, till fröknar, omgivning, mobbare och människor som är alldeles för inrutade i hur det alltid varit, trots att man helst skulle vilja slippa. Jag vill att Moltas ska kunna ha en glittrig tröja på dagis om han vill, men jag skulle antagligen fortfarande inte våga sätta på honom det.

 

Vi tyckte dock att vi fick ett litet bevis för att vårt arbete för jämställdheten för ett tag sedan när Tett satt hos farmor och farfar och läste en bok om kaninen Nicky. Det var en ordbok som bland annat visade på mamma Kanin (som såklart stod vid spisen) och pappa Kanin (som såklart satt vid köksbordet i kostym och läste tidning). Eftersom Tett inte kan läsa än tittade han bara på bilderna och pekar på mamma Kanin och säger "pappa", följt av en pekning på pappa kanin, som han då givetvis utnämner som "mamma".

 

Jag vet inte om vi lyckats, eller om vi bara förvridit det åt fel håll. Men vi tycker ändå att det känns ganska bra. Hellre så än att det skulle varit tvärtom. Även om jag får lite dåligt samvete om jag uppfattas som en sån som bara sitter och läser tidningen medan pappa lagar mat… ;o)

New HAPPY year

Har gjort det som lite sed att skriva lite om året som gått såhär på årets sista dag, och seder är till för att följas…
Årets sista dag. Har aldrig varit så glad att säga hej då till ett år som jag är över att säga hej då till 2008. Det har inte varit något toppenår. Snarare omtumlande, jobbigt och nästintill oövervinnerligt emellanåt, och jag ser med stor förväntan fram emot ett bättre år 2009. Egentligen har väl 2008 varit ett år då det inte hänt så oerhört mycket i våra liv kan tyckas, men 2008 års höst är en höst jag helst vill glömma. Samtidigt som jag sörjde att lämna ett jobb jag på många sätt älskade fick jag börja jobba med ett stort spännande varumärke istället. Dock räcker kraften inte alltid till när man ska anta en sån utmaning samtidigt som två personer i hushållet ska börja jobba heltid (istället för en), två ska pendla till jobb, tre barn ska göras iordning och lämnas på utomhusdagis med allt vad det innebär varje dag, och så vidare. Också vill man ju hinna leva lite med, på samma sätt som man gjort förut, med utomlandsresor, nöjen och middagar på tu man hand till exempel. Nu ställde ödet till det så att det blev en Eskilstuna-tripp istället för utomlandsresan vi bokat, och trots att ingen kan förstå hur mycket bättre just det var just då, för oss, så var det faktiskt det. 
Men 2008 har innehållit några ljusa stunder med. En rolig midsommar och jul, konsertupplevelser med Säkert och Di Leva och fler uteätar-middagar på tu man hand än vi nånsin kunnat drömma om tack vare att vi gjort slag i saken och letat reda på en barnvakt som ställer upp en kväll i veckan.
Så vad kan man tro att 2009 har att erbjuda? Förhoppningsvis ett nytt jobb för mig eftersom mitt vikariat går ut om inte allt för länge (såvida det inte händer något som gör att det blir en plats över för mig på mitt nuvarande jobb). Moltas ska börja i skolan och i vår åker vi på utlandssemester hela familjen. I augusti firar vi 5-årig bröllopsdag och jag kommer få mer åldersnoja än nånsin då jag passerar ytterligare en magisk åldersgräns (ser inte fram emot detta). Två blöj- och nappbarn i familjen kommer förhoppningsvis att skalas ner till att bli bara ett (och istället bli två blöj- och nappfria barn, jippie) (det ser mycket positivt ut på blöjfronten redan eftersom Tett övar på toalettbesök mest varje dag). Också ska jag ju bli faster med, inte att förglömma. Ja, det är väl vad jag vet om nästa år än så länge.
Hur har ert 2008 varit? Och vad har ni för önskningar inför 2009? Och kommer ni att avlägga några nyårslöften? Det kommer jag…

Äta ute?

Efter vår weekend i Eskilstuna härom veckan så satt vi och pratade med barnen om vad de gjort hos farmor och farfar medan vi varit borta. De frågade också oss vad vi hade gjort, och vi berättade att vi handlat julklappar, bott på hotell, badat i bubbelpool, fikat och ätit ute. Tett tittade lite frågande på oss och sa försiktigt "neeeej, inte äta ute". Jag svarade att vi visst hade ätit ute, då sa han igen "nä, inte äta ute, kallt". Och det hade han ju rätt i, ute hade vi ju inte ätit. Men däremot på en hel massa restauranger…

Happy Lucia!

I morse bar det iväg till dagis med tre små tomtar. Eller ja, två tomtar och en tomte-nisse. Tett var väldigt bestämd med att det var just tomte-nisse han var, inget annat. Vila skrek högt när vi försökte ta på henne tomte-kläder, och inte förrän hon såg att brorsorna skulle ha samma mundering blev hon nöjd. 

 

På dagis fick vi då sedan se världens gulligast lucia-tåg. En efter en rultade barnen ut, påpälsade med overaller med tomte/lucia/pepparkaks- och stjärngosse-kläder ovanpå. Snöflingorna föll sakta från himlen och barnen sjöng fint. Moltas läste vers och flera av de andra barnen också, och alla var superduktiga. 

 

Efter sångstunden var det fika. Moltas och Tett tog plats vid pepparkaks- och lussebullsfaten och Vila pekade och domderade så att hon fick det hon ville ha. Sen var det dags för oss att lämna våra tomtar och åka till våra jobb. Vi berättade för dem att det var dags att gå in och äta frukost, och Tett sa förnuftigt "Ja, för tomtenissar behöver också äta frukost". Och ja, det var ju så sant.

 

Happy Lucia till er alla!

 

Ps. Ber om ursäkt för bildkvaliteten, bättre bilder kommer… har pga tekniska bekymmer fått nöja mig med att fota av bilder från kameran…

Restaurangtest

Jag hade nog aldrig vågat hoppats på att vi skulle få möjlighet att en gång per vecka testa av alla Västerås restauranger, en efter en, på kvällstid. Men nu är vi faktiskt där, och oj vad vi njuter av att varje vecka få smaka på ännu en av Västerås alla smaker. Och när vi nu har den lyxen måste vi ju dela med oss av våra upplevelser, därför kommer vi att recensera restaurangerna eftersom, och göra er sugna (eller inte) på att komma hit och dela upplevelsen med oss. Första recensionen kommer inom kort.

Feel good is the shit

Vi har riktiga filmtittar-veckor emellanåt. Veckor när vi, när vi jobbat klart för dagen och alla tre barnen sussar sött i sina sängar, slänger oss i soffan för att avnjuta en film, typ varje kväll under ett par veckors tid. Och efter att ha stirrat sig igenom allt från dramor till thrillers, komedier, tecknat och äventyr kan jag bara konstatera en sak. Feel good-filmer is the shit. Det är det det ska vara. Inga dödsfall, föräldralösa barn, avhuggna huvuden, hoppscener, otrogna svin eller kiss- och bajsscener. Bara ren och skär Hollywood-glam med lyckliga slut. Då är jag nöjd och sover utan ångest på natten. Och avnjuter tv-kvällen utan tårar och storböl (med medföljande huvudvärk dagen efter). Möjligen kan en liten glädjetår få rinna nerför kinden, men där går gränsen. Det hörs ju till och med på namnet – Feel good. Det är klart det är det man ska se.