Kategori: TWUM

Är märkeskläder lika med kvalitet? Är dyrt lika med bra? Är Polarn och Pyret lika med bra kvalitet och H&M lika med dålig?

Jag är väl ungefär så långt ifrån en ”märkesklädesperson” som man kan vara. Jag är stammis på H&M, och tycker att det är kul att kunna köpa många billiga kläder istället för få dyra. Och även om jag hade ett överflöd av pengar så att priset inte skulle spela någon roll, så har jag ändå svårt att se att jag hellre skulle köpa en dyr topp än en billig, om den ser likadan ut. Jag har med andra ord ganska lite förståelse för märkesklädesköpare. Och efter att nu ha jobbat i textilbranschen i ett par år så är min förståelse om möjligt ännu mindre. För det där med att märken är kvalitet, det stämmer ungefär lika lite som att Aftonbladet skriver fakta.

[mellanrubrik]Gucci[/mellanrubrik]

Faktum är att det du betalar för i dyra märkeskläder är inte kvalitet. Det är märket du betalar för, och bara märket. Det är inte otroligt att Gucci-t-shirten som du köper billigt med Gucci tryckt över bröstet på en marknad i Turkiet håller precis samma kvalitet som den du köper i Gucci-butiken på Biblioteksgatan i Stockholm. Kanske till och med uppsydd på samma fabrik. För jag vet att vissa barnklädes-kvalitetsmärken sys upp på samma fabriker som lågprisvarumärken. I samma tyger, av samma människor. Det du betalar för är lappen som sätts bak i tröjan, dvs märket. Och bara märket. Sen att jag alltid undrat varför man vill ha en tröja som det står Gucci på bröstet på sig som en levande reklampelare utan att få betalt för det, det är ju en annan sak…

[mellanrubrik]Canadian Goose[/mellanrubrik]

Canadian Goose är en liten fortsättning på min fråga om Gucci-tröjan. Vem tycker att den jackan i sig är så himla snygg? Jackans utformning (vanlig lång täckjacka med pälskrage) har gått att köpa på Överskottsbolaget i 100 år. Och på Galne Gunnar eller i Ullared. Till ett mycket lägre pris (som mer står i relation till utseendet, tycker jag). Men något hände med just Canadian Goose-jackan. De satte på ett runt märke på jackan och en dyr prislapp, och vips skulle ALLA (läs Stockholmare) ha en sån jacka. Och det är faktiskt riktigt riktigt skrattretande när man åker upp till fjällen i norr (Åre, Vemdalen osv), och ser folk gå omkring i Goose-jackor. De kunde lika gärna ha ”Stockholm (Östermalm)” skrivet i pannan som att ha på sig sin Goose-jacka. För det finns inte många andra än just Stockholmarna som gått på Goose-trenden. Och tacka gudarna för det. Men visst är det ett fascinerande fenomen? Dessutom en supervarm täckjacka som trängs till mesta delen runt Stureplan. Det är ganska sällan så kallt i Stockholm att den behövs. Men många har betalat många sköna tusenlappar för att få visa att de har råd att köpa en Goose-jacka. Och visst, har man inget vettigare att lägga pengarna på, så varsågod. Många skyller säkert till och med på bra kvalitet för att få bära det runda märket på sin pälsprydda jacka… urk…

[mellanrubrik]Köpa sin stil?[/mellanrubrik]

En vän sa en gång till mig att ”stilsäkra människor behöver inte handla märkeskläder, de klarar av att hålla en snygg stil ändå, utan att behöva gå till en märkesbutik och köpa sin stil”. Jag tycker det ligger mycket i det. För att handla märkeskläder handlar nog till stor del om osäkerhet. Att inte ha säkerheten att visa sig utan ett märke. Det blir en status. Eller så har man helt enkelt så mycket pengar att man inte har något bättre att lägga dem på. Och då kan man ju visa sin enorma pengaskörd genom att ha märken på sig, för folk vet att märken kostar (om man inte lurar dem och köper sina märkeskläder på marknaden i Turkiet vill säga, för få ser skillnad). Eller så kan ju människor helt enkelt ha gått på myten att dyrt är kvalitet, och tro att man köper kvalitet.

[mellanrubrik]Electrolux=Electrolux?[/mellanrubrik]

Det här kvalitetsfenomenet gäller naturligtvis inte bara kläder heller… Hörde på ett tv-program nyligen att Electrolux inte behöver vara samma som Electrolux. En electrolux-spis kan vara tillverkad i Asien eller i Sverige. Och beroende av var den är tillverkad styrs kvaliteten. Enda sättet att se på den (innan du betalar dyrt för att du köper en märkes-maskin) är att kontrollera var den är tillverkad. Är det Electrolux i Sverige så är kvaliteten bättre. Och så är det nog tyvärr med kläder med. De allra flesta klädmärken, dyra eller billiga, är uppsydda i Asien. Hittar du plagg av handvävda tyger som är handsydda i Sverige så kanske kvaliteten kan vara högre. Men var hittar du de plaggen?

[mellanrubrik]Utseendet är allt[/mellanrubrik]

Måste dock avsluta min dissning över märkeskläder med att berätta att jag faktiskt har förståelse för en sorts märkesklädesköp i alla fall. Det är de gånger man handlar märkeskläder för att man gillar utseendet på kläderna (och de inte finns i billigare variant). Då är det en helt annan sak. Men de plaggen är inte jättemånga, de flesta ”märkeskläder” är basplagg utan speciell finess. Men oavsett varför du handlar dina märkeskläder, kom för guds skull inte och säg att du köper dem för kvalitetens skull, för den går jag inte på 😉

Det är fortsatt roligt att kolla besöksstatistiken på twum. Efter några månader utan ökning brakar det alldeles plötsligt iväg med ett rekord som är över 1 000 fler besök än det tidigare. Tidigare rekord var [urlIntern=https://www.twum.com/nyheter/visa.asp?id=1075|]3 102 besök[/urlIntern] (september 2005).

[b]Vill bara poängtera igen hur roligt det är med alla som besöker, och framför allt alla(!?) som skriver och kommenterar på sajten.[/b]

Häromdagen letade jag efter en bild på en man som ska vara med i nästa nummer av CIO. På den bilden jag hittade doldes dessvärre halva hans ansikte av mörker, vilket inte passade så bra i sammanhanget. Men det här fick mig osökt att tänka på Mollgans och Teddes gamla analys av Steven Seagals filmomslag.

Så jag surfade helt enkelt upp några exempel som bevisar deras tes. Seagal är inte bara tuff pga sin hästsvans, han är tuff för att han bara visar ena halvan av ansiktet med.

[url=http://www.imdb.com/name/nm0000219/|]Läs mer om Seagal på IMDB.com[/url]

…glöm aldrig heller att när Stevens namn finns på omslaget är du säker på att det är en kvalitetsfilm du håller i handen.

Bland de 25 största företagen i världen så är olje- och motorföretag väldigt överrepresenterade. Därför är det lite roligt att det allra största företaget, räknat på intäkter (2003), är Wal-Mart Stores. Sedan följer en bensintrio; BP, Exxon och Shell. Därefter en motorkvartett; General Motors, Ford, DaimlerChrysler och Toyota.

Wal-Mart har 1,5 miljoner anställda (här kan vi snacka gigantisk personalfest), medans t ex BP har 115 000 och IBM 319 000.

[b]IT långt ner[/b]

Först på 19:e plats hittar vi första IT-företaget, IBM, och nästa på 24, HP. Microsoft kvalar inte ens in på topp 25 enligt Fortune.

Enligt Veckans Affärer toppas listan i Sverige (2003) av Volvo, AstraZenica och ABB. På plats sex hittar vi IKEA och sju Ericsson. Klädesfavoriten H&M dyker upp först på 22 plats. Om du känner någon som jobbar på Securitas ska du inte vara förvånad, var 45:e svensk jobbar nämligen där (211 000 anställda).

Vi har inte ännu bestämt hurvida vi ska ta reda på om det är en lillebror eller lillasyster som Moltas ska få. Men medan vi velar om detta så kan vi väl få lite hjälp med att gissa vad det kan vara?

Den här frågan kommer även att ligga på [urlIntern=https://www.twum.com/i_magen/|]”I magen”-sidan [/urlIntern]tills bebisen har kommit ut. Så ni har några månader på er att fundera.

I slutet av år 2003 damp en lapp ner i brevlådan som berättade att jag hade ett paket att hämta ut på Posten. Eftersom jag inte hade beställt något blev jag nyfiken på vad det var.

Väl på Posten fick jag ut en giffy-påse med namnet Tord Wennerborg på. Och döm av min förvåning när packar upp en trådlös telefon från Philips. Inget annat, inget brev och ingen avsändare.

Så igår sökte jag på Google på ”Wennerborg” och fick upp en träff som länkade till Expressen. Där löstes mysteriet, jag hade vunnit telefonen i en tävling på Expressens hemsida. Det oförståliga är dock stavningen, för om jag har fyllt i mitt namn i en tävling på internet så skulle jag ju knappast stava med O?

Jag vill i alla fall passa på, så här 2,5 år senare, att tacka Expressen för vinsten. Men ett tips till för framtida tävlingar är ju att antingen meddela vinnarna via e-post, eller åtminstone skicka med ett grattis-brev tillsammans med vinsten.

[url=http://www.gt.se/index.jsp?d=234&a=63418|]Vinnarsidan på Expressen.se[/url]

Världen består av fenomenalt mycket asiater kan man konstatera när man kollar listan över de största länderna. Bara Indien och Kina står för nästan 2,4 miljarder(!) människor.

[b]Världens största länder (miljoner innevånare):[/b]

De senaste 5-6 åren har det fullkomligt haglat av lyckade storsatsningar på TV-seriefronten. Problemet är bara att man skulle vilja följa alla. Men det finns varken tid eller ork såvida man inte vill spendera all sin tid framför TVn.

Bland de mest storslagna titlarna hittar vi [url=http://www.hbo.com/sopranos|]Sopranos[/url], där vi nu väntar på att säsong 6 ska börja.

Andra favoriter som är värda att följa är [url=http://abc.go.com/primetime/lost/index.html|]Lost[/url], [url=http://abc.go.com/primetime/desperate/|]Desperate housewives [/url]och den starka nykomlingen [url=http://www.fox.com/prisonbreak/|]Prison Break[/url]. Även ett avsnitt av [url=http://www.fox.com/24/|]24[/url] eller [url=http://www.fox.com/oc/|]O.C.[/url] fungerar bra som underhållning när man vill se nått kortare än en långfilm.

Vissa serier sätter sig dock inte. Efter de två första avsnitten av [url=http://abc.go.com/primetime/schedule/2005-06/commander.html|]Commander in chief[/url] så är intresset fortfarande svalt. Man förundras mest över hur märklig Geena Davis ser ut nuförtiden (borde hon inte byta plastikkirurg?).

Det stora problemet med alla serier är att man måste följa dem från början, eller köpa sig ikapp när de kommer på dvd. Några som vi är lite nyfikna på som redan gått många säsonger av är: [url=http://www.hbo.com/sixfeetunder/|]6 ft under[/url], [url=http://www.sho.com/site/lword/home.do|]L-word[/url] och [url=http://www.nbc.com/The_West_Wing/index.html|]West Wing[/url].

Man skulle verkligen vilja kunna köpa ”tittningar” på tv-serier via digital-tv eller webb-tv. För att kunna komma in i serier som redan sänts i flera säsonger utan att behöva köpa dem på dvd.

Sedan finns det ju gamla godingar som redan gått ur tiden som t ex [url=http://www.friendstv.com/|]Vänner [/url](de slutade dock för sent för sista säsongerna var verkligen dåliga), [url=http://www.sonypictures.com/tv/shows/seinfeld/tvindex.html|]Seinfeld [/url]och [url=http://www.hbo.com/city/|]Sex and the city[/url].

[b]Vilka serier följer du, och vilken är din favorit?[/b]

Krisen började redan i morse. Nångång då precis när jag skulle sträcka mig efter osten på frukostbordet och lyckades riva ner en osthyvel på ena sidan bordet och smörpaketet inklusive smörkniv på den andra sidan. Det är sånt som liksom inte kan hända samtidigt, och både Tård och Moltas tittade lika chockade på mig och undrade hur jag hade lyckats. Och då var det inte det första som hänt den här tidiga morgonen. Det första var när Moltas hade kissat ner sig själv och hela sin säng vid fyra-tiden i morse. Och att sen ha en Moltas i sängen som inte kunde somna om förrän framåt fem-tiden. Bara för att väckas av en väckarklocka en knapp timme senare…

[b]Avstängda vägar och försvunna parkeringsplatser[/b]

Jodå. Sen fortsatte lyckodagen när jag trots snöstorm och alldeles för många minusgrader ändå skulle pallra mig iväg till simhallen för årets första besök. Inte så himla sugen om man säger så. Inte hade jag så gott om tid på mig heller eftersom jag skulle hinna hämta Moltas på dagis, helst innan dagispersonalen hunnit gå hem. På väg till simhallen upptäcker jag i alla fall att vägen till simhallen är stängd och borta. Jaha, hur f-n ska jag göra nu då? Hur åker man för att komma till simhallen när den enda givna vägen man kan komma på är avstängd och bara leder in i ett parkeringshus? Vänd, snurra runt och försök hitta en annan väg. Åh, äntligen framme vid simhallen, ska bara hitta en ledig parkeringsplats. Men vad fan! Var är parkeringen? Där parkeringen förut fanns var det nu en stor byggarbetplats. Nä, usch, jag ger upp. Minusgrader, snöstorm, avstängda vägar och försvunna parkeringsplatser? Det är nog inte meningen att jag ska simma, inte idag. Ska jag ge upp nu och åka och hämta Moltas lite tidigare? Nja. Hittar i alla fall en parkering till slut, och betalar avgift och går in i simhallen.

[b]Minusgrader utan skor?[/b]

Vägen från parkering till simhall är blåsigt iskall och det jag allra minst längtar efter är att kliva ner i en kall simbassäng. Men jag drar ändå mitt årskort (som det helt tydligt är alldeles för länge sedan jag använt eftersom de lyckats bygga om hela simhallens omgivning sedan jag var där sist) och går upp för alla trappor till omklädningsrummet (hinner bli lite varmare under den promenaden) och tar av mig mina skor vid skogränsen. Känns lite halvfånigt att plocka med sig ett par trasiga 99-kronors-kängor från Coop och låsa in dem i skåpet. Men en skylt säger att man ska göra det så det är väl bäst att lyda. Och när jag tänker efter, hur kul skulle det vara (även om det är högst osannolikt att det skulle hända) om ens skor skulle bli stulna? Vad gör man ifall man står utan skor på ett badhus med snöstorm utanför? Tror ni simhallen har reservskor, ett par i varje storlek, ifall det skulle hända? Jag funderar en stund på hur stor risken är att lämna dem, men vågar ändå inte chansa utan plockar med mig skorna och packar in dem i skåpet tillsammans med allt annat. Bara för att upptäcka när jag ska låsa att låset på just det skåp jag valt att packa in mina grejor i är trasigt. Suck. Packar ur allt och in i ett annat skåp innan det efter en alldeles för omständig resa är dags för årets första simtag.

[b]Slutet gott allting gott[/b]

Efter en varm dusch är det dags att ha ytterligare lite ångest för att kliva ner i det kalla vattnet. Kollar läget i bassängen och ser att den är ganska tom. Fler än jag som tycker att just idag inte är en bra dag att tillbringa i en simbassäng? Ja, ja, inget att tveka över, bara att hoppa i. Och i och med att jag kommit ner i vattnet (som faktiskt inte är lika kallt som jag befarat) och tar mitt första simtag så känner jag att det var värt allt elände. Känner mig som om jag svävar på moln när jag svischar (nåja) fram i bassängen. Och gissa hur nöjd jag är efter att min första kilometer i vattnet är avklarad. Jättenöjd… Och trots att det blåser lika kallt när jag ger mig ut i snöstormen igen efter simningen (med mina egna skor på fötterna, tack och lov att jag låste in dem trots allt) så känns det inte riktigt lika kallt längre. Och omvägen för att ta sig hem igen från simhallen pga den avstängda vägen känns inte riktigt lika omständig. Nädå, mest sitter jag med ett leende på läpparna och är fånigt nöjd över att jag tog mig till simhallen idag trots alla motgångar. Och jag tackar mitt nyårslöfte för att jag tog mig dit, utan det hade det inte funnits en chans att jag inte vänt nånstans där på mitten och avstått simningen en dag som idag…

Jaha, så har man passerat den magiska dagen/natten/klockslaget igen. Klockslaget då det blir ett nytt år. Ett nytt år med nya förväntningar, förhoppningar och mål. Alla tidningar undrar på sina löpsedlar under nya årets första dag vilket som är ditt löfte för året. Och hur är det med det där egentligen? Är nyårslöften en fånig grej eller är det kanske bara något helt naturligt? Kanske lika naturligt som att man börjar varje ny dag med att vakna, klä på sig och äta frukost? Att man börjar varje ny skoltermin med att lova sig själv att plugga lite extra i år.

Jag har varit principfast i mitt löfte (var det ett nyårslöfte nåt år för länge sedan måntro) att inte avge några nyårslöften. Bara för att alla säger att de ändå bara bryts. Och för att de oftast gör det. Men jag har börjat tänka om… Vore det inte bättre att man i alla fall gav sig själv ett löfte för det nya året? Eller kanske flera? Att man börjar om på nytt igen på samma sätt som att bokföringsåret slutar den 31/12 och börjar på ett nytt den 1/1? Jo, jag tror faktiskt det.

Och nog är det så att löftet blir en aningens starkare om det är ett nyårslöfte, om man berättar det högt och tydligt för sin omgivning (dock under förutsättning att omgivningen inte är allt för rusiga av champagneintag)? Än om man bara tänker för sig själv att ”i år ska jag börja träna mer/stressa och jobba mindre/ägna mer tid till mina intressen/ägna mer tid till familjen än till dator och jobb på kvällarna/vara utomhus mer/äta mindre godis/dricka mindre cola light”? Jo, jag tror faktiskt det. Och särskilt mycket när man lever tillsammans med någon. För har någon annan hört ens löften så är det inte bara sig själv man fuskar inför. Någon annan ser om jag inte går och tränar fast jag sagt att jag ska göra det. Någon annan ser när jag stoppar in godis i munnen fast jag lovat att inte göra det. Och det är ett ganska så bra stöd i sin kamp för att hålla sina löften (så länge man inte fuskar förstås och äter godis i smyg och säger att man tränat fast man inte har, men är man så dum så man ljuger till och med för sig själv så kan det ju lika gärna kvitta med löften med).

Men till er som i alla fall avlagt nyårslöften. Lycka till! Och snälla, hjälp mig gärna att hålla mina med. Jag ska börja träna senast imorgon. Så fråga mig gärna på torsdag om jag var och tränade eller inte. Vetskapen om att någon kanske frågar och att jag är tvungen att hitta på en ursäkt om jag inte gjort det kommer att hjälpa mig till simhallen, så det så. Så tack för hjälpen på förhand!