TWUM.com

Hej du. Idag har det varit en ansträngande dag, både för dig och för mig. Jag har haft det stressigt som sjutton på jobbet, vilket har resulterat i att det nog känts lite stressigt för dig där inne i magen med. Jag har i alla fall haft enorma sammandragningar hela dagen, och jag gissar att de har haft med stress att göra. Hann inte ens äta någon lunch under dagen, utan slängde i mig en frukt vid fyra innan jag stressade vidare in till stan till Karin, och bytte om inför middag, show och bus på kvällen med tjejerna.

Vi åt god middag på Teatergrillen, och du var lugn just då. Jag saknade såklart vinet, som för det mesta nuförtiden, men maten var god ändå… Sedan halvsprang vi till showen, som vi var lite sena till, och under den bökade och sparkade du vilt så fort det kom en svängig låt eller applåder. Det var Lena och Orup som uppträdde, och jag vet inte om du sparkade av protest eller gillande.

Efter showen gick vi vidare till Golden Hits för att dansa en stund. Många timmars dans och alkoholfria drinkar senare gick vi därifrån och åkte hem till Karin för att sova. Då hade du fått skumpa omkring ordentligt i mammas mage minsann. Och fått många komplimanger för fin mage, folk är tydligen inte så vana att se en höggravid kvinna uppklädd och partandes på krogen. Jäkligt roligt var det i alla fall, och det är inte svårt att känna sig som vackrast i världen med en goding som dig i magen 🙂

Känner mig totalt genomdeppig idag. Har gjort det många dagar under den här vintern/våren, och det är ingen skön känsla. Vet inte om det är tröttheten som är orsaken eller om det är något annat. Blir trött av graviditeten och har sämre tålamod än nånsin med dina bröder, blir irriterad på dem när de trotsar och skriker, och mår dåligt över att jag blir det. Samtidigt är det så att det enda som får mig glad är du och dina brorsor. Du med dina sparkar eller dina brorsor med sitt skratt eller bus. Jag kom hem för nån dag sedan och var genomtrött och ledsen och undrade om nåt i världen skulle kunna få mig glad igen. Så kom din lille storebror krypandes emot mig, och jag la mig på golvet så han fick klättra på mig, och då kom store storebror också springades och slängde sig över mig. Också gurglade båda av skratt och jag blev bara så lycklig.

I morse i bilen på väg till jobbet kände jag tårarna komma när jag tänkte på jobb och stress och oro över allt i världen. Då fick jag några sparkar av dig, och då kan man bara inte låta bli att le. Tänk att just du bor i min mage och kommer att komma ut och vara en del av resten av våra liv. Det är så fantastiskt. Och jag längtar tills du är ute och hoppas att min trötthet blir lite mildare då, så jag har ork för dig och dina brorsor. Åh vad vi ska gosa och busa då!

Idag var jag på återbesök på MVC igen. Jag fick lite papper att fylla i inför förlossningen, och det börjar kännas nära nu. Bara sju veckor kvar.

Barnmorskan tog hjärtljud, och de låg på 132. Lägsta nån av er barn har haft nånsin. Knasboll. Dessutom var du vaken och sparkade omkring, så jag tycker de låg lite väl lågt. Men det var ingen fara sa barnmorskan. Hon mätte även magen, och den låg exakt på ”normal”-kurvan för hur stor den ska vara i den här veckan. Skönt att man är normal på nåt sätt… Hon kände även hur du låg i magen, för vanliga bebisar brukar vända sig neråt runt den här tiden. Men inte du såklart (och inte dina bröder heller). Du låg i och för sig med huvudet neråt, men låg snett över magen. Tror du ligger så fortfarande nu när jag skriver det här, för du ligger och boxar nere i magen, och sparkar högt uppåt bröstet.

Efter barnmorske-besöket fick jag sitta i en halvtimme och vänta för att komma in på labbet för att ta ett blodsockerprov. Kan inte säga annat än att MVC i Spånga var betydligt bättre, där de tog både blodsocker, järnvärden och alla andra prover direkt på stället, och man fick dessutom svar direkt så man fick veta så att allt var bra (eller om man hade för låga värden så man skulle äta mer järn eller nåt). Ja, ja.

Jag och barnmorskan pratade lite om förlossningen med. Känner mig ledsen över att man här i Västerås inte får ha pappan kvar över natten när man gör kejsarsnitt. På Karolinska var man ju istället prioriterad att få ha kvar pappan när man gjort kejsarsnitt, av förklarliga skäl. Sen vill de ha kvar en betydligt längre här också, än vad de hade som krav i Stockholm. Och jag som vill hem så fort som möjligt. Särskilt när inte din pappa får vara kvar. Men, vi får väl se hur det blir med allt. Jag är rätt trött på att vara gravid nu i alla fall så jag hoppas att tiden tills du ska komma ut går fort. Men det gör den nog, jag har massor att göra på jobbet och en massa som ska fixas hemma med. Nästa helg fyller till exempel din lille storebror Tett ett år, så då blir det kalas förstås.

Puss och kram från mamma

Nu är det två månader kvar tills du ska komma ut. Kanske mindre. Och det är nästan sommar. Jättevarmt och skönt väder, riktig vår.

Du är enligt Liberos sajt ungefär 39 cm lång nu och väger ca 1350 gram. Och dina fötter är ca 6 cm långa. Inte konstigt att mammas mage börjar bli stor.

På onsdag ska vi till MVC du och jag och mäta magen och se hur mammas järnvärden ligger. Jag gissar på att de inte ligger så högt, för jag är så trött så trött.

Bilderna är tagna för två dagar sedan, när vi var på Vallby friluftsmuseum med dina brorsor. Du var ju förstås också med, i mammas stora mage 🙂

Puss från mamma